J.T. LeRoy 2018

Historien om JT LeRoy är nästan för bra för att vara sann. Det var i början av 2000-talet som en ung debuterande författare tog litteraturvärlden med storm. Romanen ”Sarah”, om en uppväxt med en morsa som horade bland truckchaffisar i amerikanska Södern, blev en bästsäljare och alla ville få till en intervju med det unge, ljusskygge geniet.

Världen fick vänta i flera år på sanningen: JT LeRoy fanns aldrig på riktigt. Han var uppdiktad av författaren Laura Albert, och spelades i offentliga sammanhang av hennes pojkväns syster, Savannah Knoop. Lauras historia berättas i den superba dokumentären ”Author: A JT LeRoy Story” som jag varmt kan rekommendera. Och nu har den också dramatiserats av Justin Kelly, vars tidigare filmer - ”King Cobra” och ”I Am Michael” - tyder på att han dras till otroliga men sanna berättelser med queer underton.

Laura Albert skrev böckerna och skapade alter egot JT LeRoy. Den medelålders kvinnan spelas här av Laura Dern som en halvt excentrisk konstnärssjäl. Men ”Jeremiah Terminator LeRoy” är framför allt Savannahs historia. Filmen börjar när den unga kvinnan (Kristen Stewart) flyttar till San Francisco, där hennes äldre bror (Jim Sturgess) introducerar henne för Laura och deras konstnärskrets. Laura får den briljanta idén att låna Savannah till en fotografering. En tidning behöver bilder på JT till en intervju, och den androgyna tjejen kan med lite god vilja och säckiga kläder passera för kille.

Savannah är till en början motvillig till hela Buttericks-maskeraden. Men snart blir JT lika mycket hennes skapelse som Lauras. Den sistnämnda följer med på både intervjuer och PR-resor, själv utklädd till Speedy, en högljudd brittisk manager.

När peruken och de stora solglasögonen väl åkte på, skulle det dröja sex år innan charaden avslöjades. Då hann Hollywood göra film av den så kallade självbiografin ”Sarah” (se Asia Argentos ”The Heart is Deceitful Above All Things” från 2004), och premiärvisa den i Cannes.

Men hur lyckades egentligen två kvinnor genomföra århundradets bluff bland kändiseliten? Filmen försöker dra paralleller till ”Kejsarens nya kläder”, och den som börjar ifrågasätta JT:s kvinnliga röst eller utseende blir snabbt hånad själv. Och varför gjorde de det? Det är minst lika intressant att komma in under alla förklädnader och falska dialekter, och se kvinnorna när de är som mest sig själva.

Savannah Knoop har själv skrivit ner sina upplevelser i den biografi som står till grund för filmens manus. Trots det blir Savannahs motiv till att leva i en lögn inte tillräckligt tydliga. Kristen Stewart är ändå ett utseendemässigt perfekt val för rollen sin roll, men Laura Dern tenderar att stjäla fokus, med sin färgstarka karaktär och hennes sorgsna bakgrund.

Men den riktiga huvudpersonen är dock Jeremiah Terminator LeRoy. Hans korta men omtumlande låtsasliv är en fascinerande och absurd historia, som nu ännu en gång lyckas förbluffa mig.