Frost II 2019

Gänget är tillbaka i ”Frost 2”, den här gången för att rädda byn Arendelle från att förstöras av de fyra elementen jord, vatten, luft och eld. Drottning Elsa (Idina Menzel) hör nämligen en mystisk röst som nynnar på en refräng, och hon får för sig att rösten kallar på henne. Kan den komma från den magiska skogen som föräldrarna berättat om, som vaktas av elementen? Skogen är nu täckt av en tjock, ogenomtränglig dinna som gör det omöjligt att komma in, men kanske Elsa med sina superkrafter kan hitta en öppning? Tillsammans med systern Anna (Kristen Bell), snögubben Olaf (Josh Gad), Kristoff (Jonathan Groff) och renen Sven bestämmer sig gänget för att göra ett försök.

”Frost 2” är ett klassiskt sagoäventyr, där hjältinnan måste iväg och besegra ett utvändigt hot samtidigt som hon får viktiga insikter på vägen om kärlek, vänskap och att välja rätt. Filmen följer samma vackra animationsmönster som föregångaren, men varken handlingen eller sångerna når riktigt upp till ettans nivå, åtminstone för de vuxna i publiken...

Jag såg filmen tillsammans med barn i olika åldrar på en matinévisning i New York, och filmen höll deras uppmärksamhet rakt igenom samt bjöd på skratt för både stora och små. Men sagan känns som den är ihopsatt enligt en (inte helt vattentät) berättarmall, och saknar många av de små charmiga sekvenserna som gjorde ettan så speciell, som när Anna möter Kristoff i handelsboden till exempel, eller Olaf som längtar efter sol och värme utan att förstå konsekvenserna.

Sättet som sångnumren presenteras på ser ut att vara riktade till Broadwayproducenter, trots att där saknas trallvänliga slagdängor som ”Let It Go”, och de nya fantasifulla sagokaraktärerna som introduceras känns marknadsanpassade för hög söthetsfaktor som gosedjur inför julrushen. Nu är det väl så de flesta franchiser fungerar, men ett svagare manus gör det mer uppenbart. Överlag har det sockersöta bretts på i ”Frost 2” mer än i förlagan.

Vi skandinaver kanske uppskattar alla referenser till nordisk kultur (”Frost” är ju trots allt löst baserad på en Hans Christian Andersen-saga) och framför allt den samiska kulturen lite extra. För att inte göra en missvisande bild av de samiska ursprungsfolken, som får större plats i handlingen den här gången, har Disney konsulterat en samisk arbetsgrupp. Tyvärr är handlingen inte helt kristallklar i de scenerna men det finns ingen tvekan om budskapet - vikten av att acceptera sanningen! Om orättvisor har begåtts i det förflutna måste man acceptera dem, även om de begåtts av "de egna". Upprättelse är viktigt för att kunna föra historien framåt.

I slutändan får man nog som Elsa sjunger - ”Let It Go” - det vill säga släppa alltför höga förväntningar och jämförelser med föregångaren. ”Frost 2” bjuder på härlig underhållning och spektakulär animation i egen rätt, och kommer med all sannolikhet gå hem hos publiken.