Jag är Ingrid 2015
Synopsis
Dokumentär om en av våra allra största filmstjärnor. Genom Ingrid Bergmans privata filmer, brev och dagböcker, samt nyinspelade samtal med Ingrids fyra barn och fd kollegor möter vi en oemotståndlig kvinna som alltid gick sin egen väg. En kvinna som förlorade båda sina föräldrar som barn men som genom sitt arbete, sina barn och sina älskade levde sitt liv fullt ut. Alicia Vikander levandegör här sin historiska kollegas röst.
Info
Originaltitel
Ingrid Bergman - In Her Own Words
Biopremiär
28 augusti 2015
DVD-premiär
14 december 2015
Språk
Svenska, Engelska
Land
Sverige
Distributör
NonStop Entertainment
Åldersgräns
7 år
Längd
Uppriktig film om en fantastisk människa
En vacker och innerlig dokumentärbiografi om den legendariska svenska skådespelerskan Ingrid Bergman, berättad genom hennes egna ord och bilder. Det är personligt och för den delen även privat, men aldrig integritetskränkande eller överexponerat. ”Jag är Ingrid” är en hyllning till en stjärna, fast också en berättelse om en människa och hennes motstridiga drömmar och strävan efter att uppfylla dem.
Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 år i år. Hon är, jämte Greta Garbo, den mest framgångsrika svenska skådespelerskan genom tiderna och har bland annat vunnit tre Oscar-statyetter.
”Jag är Ingrid” är biografin som aldrig skrevs och filmen som aldrig gjordes om hennes liv kombinerat. Och den konstellationen blir till en otroligt spännande bit filmhistoria, men handlar även på ett mer intimt plan om ett rastlöst liv och en kvinnas sökande efter något odefinierbart i en tid då kvinnor var förpassade till antingen det ena eller det andra.
Regissören Stig Björkman har samlat och valt ut materialet till denna dokumentärfilm som främst består av mängder med fotografier och filmer som Ingrid Bergman själv tagit och filmat, men också privata dagboksanteckningar och brev som hon genom åren skrivit till nära väninnor. Dessa personliga förtrogenheter varvas sedan med intervjuer hon gett i tv och radio som den stjärnan hon sedermera blev känd som. Det blir verkligen oändligt fängslande att se och höra denna kvinna i dessa två helt olika roller förenas i den människa hon var.
Den fantastiskt begåvade Alicia Vikander läser ur Ingrids brev och dagboksanteckningar och de två kvinnornas och kollegornas möte i orden ger på något sätt ytterligare en dimension till filmen. Vikanders röst är behaglig, men tacksamt nog hela vägen utan egentligen så mycket känslor eller betoningar. För genom att just hyfsat objektivt läsa det som skrivits av Ingrid låter hon Ingrid själv ta form, få fokus, utan att hamna där själv. Och det med rätta, då detta är Ingrids film.
Vi får också träffa hennes fyra numera vuxna barn Pia Lindström, Roberto, Ingrid och Isabella Rossellini och höra dem samtala om hur de upplevde sin berömda mamma. Men de berättar också hur de på olika sätt tog hennes ganska frekventa frånvaro. Älskade Mama, som de med värme kallar henne, var så mysig, rolig, men också ofta borta i långa sjok och därför väldigt, väldigt saknad. Man får förstå att Ingrid själv inte kunde förmå sig att inse hur hennes ständiga kringflackande såklart påverkade barnen på ett inte bara positivt sätt. Men även om barnen fick betala ett högt pris för att deras Mama var ämnad att leva ett liv som flyttfågel, som Ingrid själv vid ett tillfälle uttrycker det, så har de aldrig hyst något agg mot henne, då hon trots allt efter förmåga gjorde sitt absolut bästa, liksom gör de flesta av oss föräldrar.
”Jag är Ingrid” handlar såklart om Ingrid, men detta är också en mer allmängiltig film om drömmar, om längtan, kärlek, liv och svårigheten att vara människa. Det är ett fint flyt hela tiden och väldigt snyggt och effektivt redigerat. Dokumentären är genomgående otroligt fascinerande, intressant men också väldigt ofta outgrundligt sorglig. Jag har en klump i halsen nästan hela tiden och mina ögon fuktas konstant. Det är fioler och vemod, en aning för mycket, och den fantastiska musiken av Michael Nyman tenderar tyvärr att ta över så att det nästan stundvis blir närmast pompöst, på gränsen till melodramatiskt, vilket är onödigt och lite trist då historien i sig redan är tillräckligt berörande. Dock är det en liten anmärkning i ett annars mycket gripande och engagerande dokumentärdrama, som ger en varm, innerlig och mycket nära bild av hur Ingrid Bergman, denna begåvade och intelligenta kvinna var och verkade. Så här efteråt känns det verkligen som att också jag har fått äran att, åtminstone lite grann, få lära känna henne, Ingrid.
| 19 maj 2015 11:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Baksidan till myten, filmstjärnan och alla skandaler, vi djupdyker i Ingrid Bergmans egna filmer och dagböcker från en ensam övergiven flicka som förlorar nära och kära i ung ålder till filmstjärnan som älskar livet framför filmkameran mer än livet själv vilket får stora konsekvenser för de barn hon lämnar efter sig för att jaga sitt kall....
Tyckte den var väldigt sorglig på alla sätt och vis faktiskt. Ingrids rotlöshet präglas av den övergivenhet hon själv kände som barn när alla runtomkring henne dör, men som hon själv utsätter sina egna barn för i kampen mellan att vilja ha hem och barn och längtan att stå framför filmkameran.
Absolut en fantastisk skådespelare som inte bara publiken älska, hennes största kärlek i livet är filmkameran som älskar varenda fotogenisk centimeter av henne...
Tänkvärd men framför allt sorgsen dokumentär, ingen feelgood precis, kände mig ganska nere efteråt, led med barnen och männen hon övergav...betyget blir en godkänd 3a..
Medverkande: Pia Lindström, Isabella Rossellini, Roberto Rossellini mfl..
AAA