A Beautiful Day in the Neighborhood 2019

Hjältar kommer i alla former och åldrar. Den här bär ingen cape, snarare färgstarka farfarskoftor, och bland hans superkrafter finns en pedagogisk förmåga att förklara även livets svåraste ämnen så att alla förstår. Det är dags för den svenska publiken att möta Mr. Rogers, en folkkär amerikansk barnprogramledare som underhållit i generationer.

De flesta av oss har antagligen ingen relation till ”Mister Rogers Neighborhood” sen innan. Kanske är det ”Fem myror är fler än fyra elefanter” som ligger närmast, sett till kulturellt avtryck och nostalgiska minnen. För amerikansk publik är Fred Rogers något av en nationell klenod, något som denna skildring gör tydligt och klart från början.

”A Beautiful Day in the Neighborhood” är ett ganska slätstruket idolporträtt över en man som nästan helgonförklaras, och jag tvivlar inte på Rogers absoluta godhet, men jag skulle vilja få veta mer om mannen och vem han var innerst inne. På bästa sändningstid skojas det med gammeldags tygdockor och miniatyrbyggen, när han bjuder in i sitt tv-hem för att prata om viktiga ämnen. Och den nästan parodiskt genomsnälle Fred behåller sin helylleimage även utanför rutan, när han med omtanke och hembakta pajer nästlar sig in i en reporters liv. Men filmen lyckas inte (vågar inte?) mer än att skrapa försiktigt på ytan.

För att vara helt rättvis så är det egentligen inte en film om Mr. Rogers, utan om en man vars hjärta han rörde och vars liv han förändrade. Den grinige journalisten Lloyd Vogel har gått med på att göra ett kort porträtt till magasinets serie om amerikanska hjältar. Men deras möten, som blir fler än planerat, ska snart få honom att omvärdera sin relation till sin frånvarande pappa och fundera över sin egna roll som nybliven far.

Som en räddande ängel landade Rogers i skribenten Tom Junods liv, och det hela blev en hyllad artikel i Esquire som nu filmas av Marielle Heller (”Can You Ever Forgive Me?”). Ibland flyter verkligheten och barnprogrammet ihop, som i en dröm strosar Lloyd vilset runt i studiokulisserna och blir huvudpersonen i Rogers show.

Tom Hanks prestation går det som vanligt inte att klaga på. Jo, möjligen klagar jag på att han bara har en biroll för man kan aldrig få nog av mysfarbror Hanks. Han skapar en mycket varm och vänlig karaktär som nog vi alla skulle vilja ha som granne, stillsam och orubbligt lugn, med huvudet fullt av visdomar under de grå håren. Den egentliga huvudrollen spelas av Matthew Rhys som bleknar i jämförelse, och det hjälper inte heller att hans karaktär är trist som en trasdocka. ”A Beautiful Day in the Neighboorhood” är journalistens berättelse och resa, och den är - åtminstone här i filmform - lite väl simpel. I verkligheten krävs det mer än några kloka ord för att förändra en människa så grundligt, skulle jag tro.

Filmens riktiga styrka ligger i hur Rogers nästan sträcker sin vänskapliga hand genom bioduken och försöker beröra oss alla. Här finns en mycket fin restaurangscen mellan Rhys och Hanks, som jag inte vill spoila för att inte förstöra dess magi, som fångar hela biosalongen. Här visas det att den som är mottaglig för Mr. Rogers magiska karisma och aldrig sinande optimism kan komma ut ur biografen och kanske se världen ur en lite annorlunda vinkel.