The House That Jack Built 2018

Hitler gör en oväntad comeback när regissören Lars von Trier tas tillbaka på nåder till filmfestivalen i Cannes, efter att ha blivit bannlyst för uttalanden om just denna 2011. Men ”The House that Jack Built” är inte någon andra världskriget-film utan en sjukt störd thriller om en lika störd seriemördare. Däremot försöker regissören leka filosof igen och förlägger handlingen kring ett samtal där allt från konst, historia (Hitler och Stalin) och politik diskuteras likt en föreläsning på ett universitet genom olika bildkollage.

 

Samtalet förs av titelkaraktären Jack (Matt Dillon) och en okänd man vid namn Verge (Bruno Ganz) och leder hela tiden in på diverse mord på kvinnor (och barn!) som Jack har begått. Han hävdar att de är olika former av konst och biopubliken får i väldigt detaljrika scener beskåda hur den skapas. Det kommer också en sekvens som hade kunnat vara en parodi på Dantes ”Inferno”, men hur allt detta egentligen hänger ihop och vad syftet med berättelsen är förblir oklart.

 

Man ska vara försiktigt med att moralisera över konst och film, något som tas upp i filmen, men det är helt begripligt att vissa kommer att bli fly förbannade över ”The House that Jack Built”. Här finns scener som är så snuskigt vidriga att de knappt går att återberätta. Med tanke på att von Trier haft ett rykte om sig som misogynist (vilket han själv förnekar) så är det lite märkligt att han gör en film som verkligen skulle kunna elda på den bilden.

 

Bland mordoffren finns bland annat Uma Thurman, Riley Keough och Sofie Gråbøl, alla starka i sina scener, medan Matt Dillon bär filmen genom återhållsamt skådespeleri.

 

Den stora frågan med ”The House that Jack Built” är dock vad själva poängen med filmen är. Den kan ses som kolsvart komedi, en sorts filosofisk tortyrporr eller ett makabert drama, men ingenstans hittar man en röd tråd eller tanke.

 

Bäst funkar den väl egentligen som en ren provokation, en tekniskt välgjord sådan, men det ekar alldeles för ihåligt i den blodiga trumma som von Trier slår på. Filmen är dessutom på tok för lång och många scener känns onödigt utdragna, inte minst de som dryper av pretentiöst konstsnack.

 

”The House that Jack Built” kommer att väcka debatt och diskussion, men som film betraktat är det här en av Lars von Triers sämre.