MaXXXine 2024

"Maxxxine" är den tredje och (förmodat) sista delen i Ti Wests skräcktrilogi, där den röda tråden är sex, slakt, stora drömmar om berömmelse samt en suveränt mångsidig Mia Goth.

 

Det är som helhet ett häftigt filmprojekt. Filmserien startade (och skakade om oss) med slasherfilmen "X" (2022), en blodig Texas-historia från 1970-talet där en porrinspelning i gammal lada slutade i massaker. Senare samma år kom överrasknings-prequeln "Pearl", som tog oss till 1910-talet. Den skiftade genre en aning mot psykologisk thriller om en ung bondtös med mordiska tendenser.

 

Båda två var ganska enkla, avskalade och begränsade historier, som skapade knivskarp och klaustrofobisk skräckstämning med en lekfull touch.

 

Alla tre filmer är mer eller mindre fristående. De skiljer sig en hel del från varann i både handling och visuell stil. "Maxxxine" är på alla vis den största och mer ambitiösa av de tre. Budgeten är bevisligen högre när Ti West nu följer sin aspirerande aktris, Maxine Minx som överlevde attackerna i "X", till 1980-talets Hollywood.

 

Maxine har fortsatt bygga sig ett namn i den barnförbjudna branschen, men satsar nu på att bli en riktig skådespelerska och jobba med seriösa filmer. Nåja, den groteska skräckuppföljaren "The Puritan II" får också duga fint. Efter en lyckad provfilmning är hon redo för rampljuset... om det inte vore för att någon förföljer henne och hotar avslöja hemligheter ur Maxines traumatiska förflutna.

 

Den verklige seriemördaren The Night Stalker, som spred skräck i Los Angeles år 1985, vävs snyggt in i handlingen. Inga unga kvinnor går säkra på gatorna. Maxine är plågad av terrorn hon tidigare gått igenom, men också härdad.

 

"Maxxxine" har en väldigt bra grund att stå på. Ti West sätter ena foten i den smutsiga porrindustrin och den andra i det bespottade b-filmsträsket, samtidigt som 80-talsglamouren skruvas upp till max. Under Hollywoodskylten är möjligheterna oändliga för de unga starlets som är redo att satsa allt, och Maxine tänker inte låta någon - seriemördare eller ej - stå i vägen för hennes karriär. Stilettklackarna är redo att kliva över lik.

 

Filmen är som sagt större och mer ambitiös än "X" och "Pearl". Det märks inte minst i rollistan som fylld av kända namn. Kevin Bacon gör en härligt otäck privatdetektiv. Elizabeth Debicki spelar filmregissör med skinn på näsan. Michelle Monaghan och Bobby Cannavale har ett skönt samspel som två mordutredare. Andra bekanta ansikten tittar bara in för en scen eller två.

 

Det är på alla vis en snygg film. Ständigt på gränsen till satir över showbiz och VHS-eran då videovåld nådde kultstatus och drog åt sig kritik. En dos mörk humor genomsyrar "Maxxxine". En brutal mordscen i en videobutik där blodet stänker ned en hög av skräckfilmer är en sån där självmedveten glimten-i-ögat-scen som jag iallafall hoppades se betydligt fler av.

 

För samtidigt lyckas inte Ti West göra något vettigt av sina lysande förutsättningar. Trots en lovande inledning står handlingen länge och stampar på ett ställe utan att komma framåt.

 

Ur ren skräck-synpunkt var både "X" och "Pearl" betydligt mer tillfredsställande, medan "Maxxxine" är ett långt förspel som aldrig når klimax. Regissören går totalt vilse i det Hollywood han älskar och vill skildra.

 

När Maxine Minx flyr genom ett studiobygge och hamnar i kulisserna av Bates Motel, samt det ökända "Psycho"-huset, håller jag tummarna för en rolig Hitchcock-homage. Men scenen är en av många som inte leder någonvart. Här finns flera missade chanser att göra något lika brutalt eller minnesvärt som i de första två filmerna. Jag blir aldrig uttråkad, men helt klart lite besviken.

 

Mia Goth då? Hon var inte mindre än fantastisk i dubbla roller i "X", och obehagligt bra som psykopat i "Pearl". Hennes Maxine Minx i denna tredje film är jämförelsevis lite platt. Hon är häftig när hon är tuff och ger sunkiga män på truten (eller på ballen, ouch). Men karaktären är inte lika intressant, och hennes motiv högst oklara.