Queen & Slim 2019

”Queen and Slim” är Melina Matsoukas snygga regiedebut med Daniel Kaluuya (”Get Out”) och Jodie Turner-Smith i huvudrollerna. Matsoukas reklamfilmsbakgrund syns tydligt i och med filmens drömska berättarton där musiken spelar en framträdande roll. Resultatet är en vacker road movie med allvarliga undertoner vars handling för tankarna till ”Thelma och Louise”. Här är dock temat polisbrutalitet mot minoriteter och man får lite ont i magen eftersom det står klart från första stund att det inte kan sluta bra...

Queen (Turner-Smith) och Slim (Kaluuya) är på sin första dejt som går sisådär. Under samtalet framgår det att hon är en advokat vars klient dömts till döden och att hon bara gick med på att träffa Slim för att hon kände sig nedstämd och inte ville sitta hemma själv. Slim är en religiös, rättskaffens och bekymmersfri Costco-anställd som inte verkar ha några större ambitioner i livet. De har inte mycket gemensamt.

När han ska köra henne hem blir de stoppade av en överauktoritär polis, som beordrar Slim att lägga sig på marken med händerna över huvudet medan han söker igenom bilen. Queen protesterar att han inte har rätt till det utan husrannsakningsorder och varnar polisen att hon tänker ta fram sin mobiltelefon ur väskan. Situationen eskalerar snabbt och leder till skottlossning, varefter paret flyr.

"Queen & Slim" är visuellt träffsäker, men så står också Matsoukas bakom ikoniska musikvideos till stjärnor som Snoop Dogg, Rihanna och Beyoncé. Redan inledningssekvensen som visar en Hoppersk diner från utsidan, för att sedan innifrån visa det dejtande paret som sitter i det grönaktiga flouricerande ljuset sätter stämningen på ett riktigt snyggt sätt. Precis som i gammaldags noir-filmer är det en mörk utanförskapsvärld vi hamnar i. Matsoukas sägs ha influerats av "Belly", men jag drar även paralleller till ”If Beale Street Could Talk” genom hur skimrande vackert hon visar upp riktigt mörk hud (och måste dessutom erkänna allt det gröna får mig att tänka på ”Matrix”).

Filmen är en romantisk thriller med ett mörkt samhällsbudskap. Här räcker inte rättvisan till för mörkhyade medborgare, och det är talande att det är advokaten Queen som övertalar Slim att de måste fly, eftersom hon förstår att de är chanslösa. Under resans gång upptäcker de att de fått någon sorts kändisstatus, särskilt bland minoriteter, som skyddar dem – men filmen hemfaller inte åt att demonisera vissa och hylla andra på grund av deras hudfärg. De får hjälp av ett vitt par på vägen (där Chloê Sevingy skymtar förbi som hastigast) medan där finns afro-amerikaner som inte går att lita på. Dessutom visas baksidan av laglösas kändisstatus upp i och med att paret ofrivilligt inspirerar en liten pojke att ta lagen i egna händer...

Filmen bjuder på skratt emellanåt som lättar upp, som när de råkar köra på en av sina beundrare och måste ta honom till sjukhuset mitt i flykten. Han är övertygad om att de är Svarta Pantrar och kämpar för att få upp näven i luften fast han inte ens kan stå utan att hålla i sig. Här finns också en del inte särskilt trovärdiga sekvenser som när bensinstationskillen, som också vet att de är flyktingar, vill hålla Slims pistol – och han ger den till honom. Och vart kommer Turner-Smiths ”Terminator”-krafter ifrån som gör att hon kan gå, springa, och så obehindrat röra sig fast hon skjutits i benet och axeln gått ur led?

De två timmarna och tolv minuterna lyckas inte riktigt hålla uppmärksamheten hela vägen. Medan Kaluuyas utrycksfulla ögon är magnetiska och det känns som om hans karaktär utvecklas under resans gång, blir det inte lika tydligt hos den vackra Turner-Smith. Även om filmen har en stiliserad ton och henne karaktär är återhållsam med känslorna, räcker hennes (brist på) reaktioner inte riktigt till... Filmen har dessutom element av melodrama. Den drömska tonen är både filmens styrka och svaghet. Sättet att filma dialogen så att den fortsättet även när karaktärerna slutat prata gör att skillnaden mellan fantasi och verklighet suddas ut och skapar en sorts tidlöshet, en mellanexistens, men även om karaktärernas tid stannat upp tickar vår klocka på - man kan bli otålig när handlingen fastnar i melodramatiska sekvenser som inte leder någonvart.

”Queen and Slim” är en ambitiös film med viktigt tema och snygg inramning som kommer hitta sin publik, men den är lite för ojämn, stel och overklig för att nå högre betyg.