Generation Kill 2008

Serien är uppdelad i sju delar och handlar om den verkliga Rolling Stone-journalisten Evan "Scribe" Wright (Lee Tergesen) som under invasionen av Irak anslöt sig till en pluton marinsoldater och dokumenterade sin upplevelse. Resultatet blev en bok, och utgör det material som ligger till grund för serien. När resan tar sin början befinner sig soldaterna i Kuwait och inväntar otåligt order i sann "Jarhead"-anda. Snart befinner de sig dock i händelsernas centrum, och Wright hamnar i en Humvee tillsammans med Brad "Iceman" Colbert (Alexander Skarsgård), Josh Ray Person (James Ransone) och James Trombley (Billy Lush). Dessa fyra män bildar en omaka grupp som vi får följa under 470 minuter, och det är inget annat än skakande.

Skarsgård gjorde här sin första stora internationella roll som "Iceman" och imponerar verkligen. Med trovärdighet och auktoritet spelar han en amerikan som droppar repliker i stil med "Stay frosty" och drar på mungiporna. Iceman är lite av en "prettyboy" som faktiskt förstår det grava allvaret i sin situation och castingen av Alexander passar där som handen i handsken. Att få återse James Ransone från andra säsongen av "The Wire" som pseudopoetisk och filosofisk soldat är också tacksamt. Bäst i serien är dock Stark Sands i en otippat minnesvärd biroll - så fort han lämnar bildrutan vill man att han ska återvända. Jag gillar också hur man behandlar Tergesens "Scribe"-karaktär och låter honom flyta omkring i bakgrunden snarare än i förgrunden. Han är bara där och observerar, precis som oss.

Det märks tydligt att David Simon och Ed Burns lurar bakom kulisserna på den här produktionen, då kopplingarna till deras magnum opus "The Wire" är många. Likt den serien är allt avskalat och rått, fokus ligger på storyn och karaktärerna istället för på paketeringen. Avsnitten är i princip helt musiklösa och fotot känns dokumentärt och äkta. Även om det givetvis lär har tagits många medvetna beslut om stilen så känns det snarare som att en ensam kameraman bara följer och dokumenterar det som händer. Allt detta ger en autentisk känsla som är lika utsökt som sällsynt.

Tempot känner man också igen, att Simon/Burns inte tar den lättaste vägen utan vågar förtro oss tittare med långsam takt och flyktigt narrativ. Trots att det är en serie som utspelar sig under en krigssituation är det inte ofta man får se direkta skildringar av strid, det är ögonblicken före och efter som räknas. "Generation Kill" är lite av motsatsen till "Band of Brothers" - det existerar sällan ett tydligt mål och sentimentalitet finns inte ens en gnutta av. Krig är förvirring, tristess, panik och chock, vilket man känner här. Man kastas rakt in i smeten och kan dofta svetten och blodet. Detta annorlunda upplägg gjorde att det tog ett bra tag innan jag fastnade helt, men när jag väl var fast var jag fast som aldrig förr.

Den sylvassa samhällskritiken som man hittar i "The Wire" skalas här ner och riktas mot det militära, som också får ta några ordentliga smällar. De flesta karaktärerna i serien menar väl, och de förhållanden som leder till kaos föddes mycket längre upp på stegen. "Ledningen" som stryker omkring som ett rastlöst spöke i bakgrunden begränsas av obeslutsamhet, resursbrist och förvirring, som sedan tas med nedåt i graderna. Utrustningen är bristfällig, annars enkla scenarion spårar ur och officerare gnäller mer på otrimmade mustascher än bomber vid vägkanten. Meningslösheten med hela invasionen är också något som adresseras, likaså de bieffekter som jag nämnde tidigare. Redan i Kuwait börjar den oundvikliga känslomässiga nedbrytningen av soldaterna, många tappar greppet om vad som är rätt och fel och direkt chocktillstånd blir mer vanligt än någon form av frid.

All denna tematik hanteras på riktigt effektivt sätt av alla inblandade och ger ett avtryck som är både kraftfullt och djupt, man kan inte riktigt skaka av sig det. Det pratas om många komplexa ämnen som är lika aktuella idag som för fem år sedan, men trots detta ser vi ändå inga fingervisningar eller övertydlighet. Simon och hans team lägger kort sagt fram en förkrossande, överväldigande och smutsig bild av vår samtid, vår uppgift är att avkoda den.