En midsommarnatts sexkomedi 1982

Historien är enkel. Tre stycken par ska tillbringa en helg på landet tillsammans. Det måste vara kring midsommar med tanke på de ljusa nätterna. Ett av paren ska gifta sig, ett annat par är gifta och ett tredje par känner knappt varandra. Innan helgen är över visar det sig att alla har eller har sex med andra. I slutet av filmen så får man en känsla av att alla har nått sin dröm om kärlek och sex. 

Manuset känns ytligt på det sättet att ingenting diskuteras i längd, allting skyndas över till en viss del. En del av filmens charm ligger i att den känns lätt och drömsk. Den är lättsmält och lämnar inga djupare spår hos sin publik, vilket kanske kan ses som lite ovanligt när det kommer till Woody Allen. Inspirationen från Ingmar Bergman är också tydlig, särskilt i regin. 

Woody Allen är inte fullt så rolig som han ibland är. En del skulle kanske till säga att titeln är fel med tanke på att filmen inte känns fullt så komisk som en del av hans andra filmer. Jag upplever filmen som rolig och komisk på ett för Woody Allen ovanligt subtilt sätt. Det är som om filmen kommenterar det banala i relationer, sex och moral. Som svensk ser man den här filmen och kan inte låta bli att fundera på midsommar nätter när man försökt få rätt person med rätt person i någon slags desperation efter kärlek och tillfredställelse. Och filmen utspelar sig i ett landskap som påminner om ljusa nätter på landet i Sverige. 

En scen som står ut är den scen då Andrew och Ariel konstaterar att det inte var lika härligt att ha sex som de trodde. De hade båda två längtat i många år men nu kändes det trots det, ganska otillfredsställande. Jag finner sådant humoristiskt men någon med en mindre mörk humor skulle förstås se det hela som ganska tragiskt.

Filmen är fylld av härliga skådespelare. Alla spelar nyanserna fint. Mia Farrow är den vackra, älvlikanade kvinnan som alla män faller platt för. Woody Allen i rollen av den gifta och plågade mannen med ett dåligt sexliv kunde knappast passa bättre för någon annan. Man kan nog inte säga att skådespelarinsatsen är av någon otrolig kaliber eller att han på något sätt är sexig, men det behövs inte. Han omger sig med duktiga skådespelare och att han har en tilldragande och något hypnotisk effekt på sin publik. Det är Woody Allen, en legend vars sexliv det är svårt att inte spekulera i. 

När man utmattade efter midsommar landar i en soffa någonstans med en tillfällig romans eller livslång partner är det inte en dum film att fnissa åt.