1899 2022

Efter framgångarna med den tidsresande och komplicerade serien "Dark", är regissörerna Jantje Friese och Baran bo Odars tillbaka med en minst lika stämningsfull, gripande och invecklad berättelse med "1899".

 

Berättelsen kretsar kring fartyget Kerberos som fraktar en stor grupp emigranter av olika härkomst till USA, som alla drömmer om ett bättre liv på andra sidan Atlanten. Till skillnad från i "Dark" talas det dock inte bara tyska, utan även bland annat franska, danska, spanska, engelska, kinesiska och polska.

 

Under resan kommer de i kontakt med det tidigare försvunna skeppet Prometheus, där mer eller mindre alla passagerare är spårlöst försvunna. Dessutom börjar flera av emigranterna uppleva mardrömsliknande sekvenser där de konfronteras med sitt många gånger mörka förflutna, samtidigt som de gäckas av korta bilder på en svart pyramid och annan gåtfull symbolik.

 

I fokus ser vi främst den brittiska neurologen Maura Franklin (Emily Beecham) som reser ensam till Amerika, tillsammans med en hel ensemble bestående av bland annat den tyska och väderbitna kaptenen Eyk, Ángel, det dysfunktionella homosexuella paret Ángel och Ramiro från Spanien, den mystiska kinesiska kvinnan Ying-Li och ett gäng fattiga utvandrare från Danmark och Norge.

 

Det hela är ett väldigt spännande koncept som bjuder in till ockultism, konflikter och en rejält tät stämning. Det för tankarna till mystiken i "Lost" eller den kosmiska skräcken i H.P Lovecrafts böcker, då nya frågetecken ständigt dyker upp efter att vi fått svar på en fråga. Fotot, den sena 1800-talsdesignen på kläder och miljöer, den tunga synthmusiken och det dimmiga havet bidrar även det till att skapa en oerhört framgångsrikt suggestiv stämning. Modern musik används även flitigt, som en riktigt snygg scen ackompanjerad av "Child in Time" av Deep Purple.

 

Att karaktärsgalleriet består av mängder av personer från olika länder skapar ett intressant scenario där klasskillnader möts, språkbarriärer visar upp sig, kulturkrockar sker och myteri uppstår. Det blir dock lite väl många scener där två personer med olika härkomst står och pratar med varandra på olika språk utan att förstå varandra, samtidigt som vi i tv-soffan hänger med utan problem på grund av undertexterna. Alla skådespelare och karaktärer är dessutom inte lika bra respektive intressanta, så det blir något av en oskarp upplevelse på den fronten.

 

"1899" är en stämningsfull och spännande frågelåda med snygg estetik, ett intressant koncept och ett välskrivet persongalleri. Personligen tycker jag att det är en klar fördel att den inte är lika komplicerad som "Dark", då det ger en tydligare och mer fokuserad tittarupplevelse. Berättandet går kanske lite långsamt ibland, men det bidrar många gånger till det täta stämningen. I slutändan får vi inte svar på alla kryptisk frågor, men det gör faktiskt serien mer intressant - då jag som tittar får spekulera fritt.