Allen v. Farrow 2021

Serien är regisserad av Kirby Dick och Amy Ziering. Paret har tidigare gjort ”The Invisible War” (2012) och ”The Hunting Ground” (2015), som också tar upp sexuella övergrepp. Regissörerna har en tydlig agenda även här, men de tar sig ändå an ämnet objektivt, och med mycket patos. De går verkligen in på djupet på anklagelserna, men synar också kulturen och kontexten de skedde i. De tar upp relationen mellan Woody Allen och Mia Farrows dotter Soon-ji Previn, som påstås ha börjat redan när hon bara var tonåring, och de undersöker hur och framförallt varför framgångsrika män tillåts att komma undan med beteenden och brott som detta. Om och om igen. Men mest ger de den 7-åriga flickan Dylan en plattform att berätta sin berättelse på. Och det är samma berättelse som så många av oss genom åren kollektivt vägrat höra. Men som vi nu åter får en chans att lyssna till, vilket vi är skyldiga att också göra.

 

Förutom Dylan Farrow, får vi höra hennes mamma Mia Farrow, kvinnan som i decennier utmålades som hysterisk och manipulativ, berätta om livet som det engång var och hur det sen blev. Vi får genom arkivmaterial och gamla hemmavideor se och följa historien om en familj. En familj som krossades till synes fullständigt i händerna på en mäktig man, uppbackad av media och sitt kändisskap.

 

”Allen v. Farrow” är en stark och välberättad serie. Den slår knytnäven i magen på oss åskådare, och torde skaka om både filmindustrin, liksom enskilda fans, när den kommer ut. Vi känner till det som berättas, men här tillkommer mycket nytt till ytan, och vi får ta del av aldrig förr visade videoklipp och höra inspelade samtal, som får kalla kårar att vandra utmed ryggraden.

 

Det bör påpekas att Allen aldrig blev dömd för att sexuellt ha förgripit sig på sin dotter Dylan. Men han blev heller inte direkt friad. Det finns en rapport från ett sjukhus som slog fast att Dylan kunde ha blivit dirigerad och influerad av sin mamma. Men det finns också mängder av andra rapporter från likaledes, om inte mer, trovärdiga källor, som åklagare, poliser och barnpsykologer, som säger det exakt motsatta.

 

I serien utmanas Allens och hans försvars trovärdighet genom intervjuer med domstolsanställda, lärare och läkare. Dessa tillsammans med Mia och Dylan Farrows egna berättelser, samt vittnesmål från familjevänner och andra skapar ett extremt mörkt, men ack så engagerande drama om trauma, överlevnad rättsväsendets svek.

 

Det kommer heta att detta är vinklat, och visst, delvis är den ju också rätt ensidig. Det är den ena sidan som huvudsakligen kommer till tals, mest för att andra sidan vägrat medverka. Men för att inte vilja vara med är ändå Woody Allen orubbligt närvarande. Dels såklart i hemmafilmerna, och i de inspelade telefonsamtalen mellan honom och Mia, men även i en slags voice over, där Allen själv hörs läsa ur sin memoarbok ”Apropos of Nothing” (2020). Han ges här således utrymme att berätta sin sida av det som hänt. Resultatet är att det uppstår ett slags ickemöte mellan det förgripna lilla barnet och dennas (påstådde) förövare. Ett möte som på grund av omständigheter aldrig skedde i en rättssal, där det hade hört henna.

 

”Allen v. Farrow” är en välproducerad och visuellt snygg serie, även om det som avhandlas i den är milt sagt frånstötande. Ett högt tempo driver historien hela tiden framåt, och trots många tillbakablickar känns det aldrig utdraget eller förvirrande. Musiken samspelar väl med de starka bilderna, men tenderar att stundvis ledsaga oss ner i väl känslosamma tongångar. Berättelsen står alldeles utmärkt på egna ben och är nog så engagerande i sig, varför inte någon omfattande melodiös förstärkning hade behövts.

 

Det här är som sagts, en väldigt berörande, men också upprörande serie, som tar upp flera angelägna och allmängiltiga ämnen. Vissa frågor får inte utrymmet de förtjänar och känns därför i slutändan en aning överflödiga i sammanhanget. Som exempelvis den ständigt aktuella – bör vi skilja konsten från konstnären? Svaret är helt enkelt så mycket mer omfattande än vad som kan rymmas här, och hade med fördel helt kunnat lämnas utanför. Kärnan är och förblir hursomhelst Dylan Farrow och hennes erfarenheter som offer, men också överlevare. Dick och Ziering backar upp hennes ord och viker aldrig från hennes sida. ”Allen v. Farrow” är Dylans historia, detta är hennes upprättelse och möjlighet att äntligen få läka. Och regissörerna ger henne den möjligheten, men utan att någonsin köpslå med seriens trovärdighet.

 

Den som dock riskerar att förlora all trovärdighet är Allen, som i decennier tillåtits tolka och vinkla sanningen efter egna behov. Han har getts förtroendet att regissera inte bara film, efter film, utan också mediernas bild av honom. Därmed har han också lyckats smita undan allt som heter ansvar eller repressalier. Allt hittills har varit en Allen-film, på hans egna villkor. Men det är slut nu, sanningen kommer ikapp, den gör alltid det, och den besegrar även de mäktigaste av män. 

 

Se ”Allen v Farrow” på HBO Nordic från 22 februari.