Allt som blir kvar 2022-

På en varm julidag i centrala Stockholm raserar Matildas liv samman. Hennes pojkvän Oliver byter alla löften, band och framtid när han till en förtvivlad Matilda (spelad av en förträfflig Madeleine Ferraud) vill göra slut. I chock och översvallad av smärta ringer ringer hon vännen Miron (Oscar Zia) som genast sveper upp alla hennes förkrossade känslor i sin famn. Han tar med henne på fest, ut i livet igen, och mot nya äventyr.

 

Med Miron vid sin sida börjar hennes värld långsamt se ljusare ut. Tillsammans med sin nyfunna vän Simon (Erik Enge) så hittar trion varandra under mantrat “Är du med? Det är klart jag är med” i en bottenlös lek där man inte riktigt får säga nej. Gränser är till för att testas men mitt i ruset så lurar misären och känslan av otrygghet bubblar fram. Matilda får snart göra sina val för att se vilka personer det är som hjälper, och vilka personer som bara stjälper henne.

 

TV-serien som återfinns på SVT är baserad på Sandra Beijers roman “Allt som blir kvar” som utkom under 2016. Beijer var en tidig bloggare i Sverige, och har sedan 2005 drivit en av Sveriges största bloggar, Niotillfem. Som en van skribent, copywriter och krönikör debuterade hon med romanen “Det handlar om dig” 2013, även den en stark skildring om kärleksrelationer och dess alla konsekvenser.

 

Det krävs en stund för att komma in den teaterdoftande seriens tempo och lunk, och förstå vad det egentligen det är som det är tänkt att berättas. Vissa kommer säkert anse att den är händelsefattig, men den ligger snarare och pyr under ytan för att långsamt explodera i en kaskad av känslor. Mellan varven är det något segdragen och lite repetitiv, men när Ferraud får visa prov på hur lågt en brustet hjärta kan få dig att sjunka gnistrar det trots allt till. Zias karaktär Miron kommer nog få en hel del ögonbryn att höjas - hans karaktär blir dessutom allt mer intressant desto mer som Zia blir varm i kläderna.

 

Det gäller att se på “Allt som blir kvar” på rätt sätt för att bli berörd. Det är inget rafflande drama vi följer, utan många tagningar är långa, drömska, och där det känns som att vi befinner oss i någon slags bohemiskt alternativt universum där allt är möjligt. Närbilder på kyssar, sena nätter, och trevande blickar återfinns i var och varannat avsnitt, och ramas in utifrån Matildas sökande och förvirrade perspektiv. Små, små händelser ger stora konsekvenser och inte minst sätter det sig på det redan sårade självförtroendet.

 

Det var faktiskt ungefär så här det var att vara ung, kär, och faktiskt ganska dum. Det är inte alltid logiskt, men så här kan det vara när känslorna övermannar en och man gör fel val. Trots en svajande energinivå de åtta avsnitten igenom, så är ändå Matildas sökande efter tröst och längtan efter trygghet ofantligt lätt att känna igen sig i.