American Crime Story 2016-

Vi trodde att vi redan hade sett det här dramat. När Nicole Brown Simpson och hennes vän Ronald Goldman påträffades brutalt mördade den 12 juni 1994 var det inledningen till ett av de mest uppmärksammade rättsfallen i USA:s historia. Redan innan Brown Simpsons berömda exmake, Orenthal James "O.J." Simpson, hade häktats hade den amerikanska fotbollsstjärnan kamerorna på sig. Den spektakulära biljakt som uppstod när han försökte fly till Mexiko direktsändes på tv. Även den efterföljande rättegången visades på tv. Ungefär  150 miljoner människor följde dess sista dag, världen över. 

"Fallet O.J. Simpson: American crime story", som berättar om spelet i och runt omkring rättsalen, visar dock att det finns delar av dramat vi inte fick se 1995 - trots att medieuppbådet kring "the trial of the century" var enormt. 

Serien börjar ganska svagt. Castingen är tveksam, skådespeleriet lite stelt, sminket rätt så plastigt. De två första avsnitten känns, som en av karaktärerna säger, mest som "en lång reklam för Ford Bronco".

Men det tar sig. Och i och med avsnitt nummer 5, "The race card", blir det riktigt bra. Avsnittet, som regisserats av John Singleton och skrivits av den lovande manusförfattaren Joe Robert Cole, innehåller några häpnadsväckande scener. Som den när Simpsons försvarsteam dekorerar om i hans hus inför ett besök från juryn. Ut åker foton på vita golfarkompisar och nakna tjejer, in åker afrikanska masker och fotografier på hans mor. 

Scenerna då vi får ta del av det psykiska spelet mellan stjärnadvokaten Johnnie Cochran och hans svarta kollega på åklagarsidan, Christopher Darden, är också förbluffande starka.

"The race card", och seriens övriga avsnitt, tydliggör på ett övertygande sätt att när rasism tillåts prägla en poliskår leder den ruttna moralen inte bara till att svarta män riskerar att falla offer för polisbrutalitet. Det påverkar hela rättssystemet. I downton Los Angeles är det 1995, tre år efter Rodney King-kravallerna, svårt att hitta jurymedlemmar som har en neutral inställning till stadens polis. Många av dem som kallas har någon gång kränkts, hotats eller på annat vis behandlats illa av lagens väktare. Försvarsteamet utnyttjar det allvarliga problemet för att försöka fria en man som de sannolikt visste om var skyldig.

"Jag tror aldrig jag har sett så här stark bevisning i ett mordfall", säger åklagaren Marcia Clark i serien. Hon känner sig länge trygg med att bevisen kommer att fälla O.J. Simpson. Därför protesterar hon inte när rättegången förläggs till downtown L.A. eller när försvaret önskar svarta kvinnor i juryn. Hon förklarar att hon har arbetat med afrikan-amerikanska kvinnor från det området tidigare och menar att de kommer känna igen kvinnomisshandelns mönster. Dessutom pekar DNA-analysen ut Simpson som mördaren.

Men 1995 är DNA-analyser ännu ett nytt verktyg, som juryn känner skepsis inför. Clark överskattar styrkan i bevisen, och hon underskattar misstron mot polisen. Framförallt tar hon inte hänsyn till den sanning som försvarssidan är väl medveten om: I en rättssal handlar det om vem som berättar den bästa historien.

Clark är också illa förberedd för de påhopp hon får utstå när rättsfallet förvandlas till en mediacirkus. Det gripande avsnittet "Marcia, Marcia, Marcia" beskriver några av de orättvisor som alltför ofta drabbar drivna kvinnor som ger sig in på mansdominerade områden. När Clark i en scen handlar mat tvingas hon se sin frisyr kommenteras på en av dagstidningarnas framsidor med rubriken "CURLS OF HORROR". Sekunden senare kommenterar kassabiträdet hennes inköp av tamponger med att säga att "det kommer att bli en bra vecka för försvaret".

På ett komplext, icke-dömande och totalt fängslande vis gör "American crime story" det tydligt att århundradets rättegång handlade om så mycket mer än huruvida den åtalade mördade Nicole Brown Simpson och Ronald Goldman. Serien tvingar tittarna att omvärdera det de trodde sig veta om "fallet O.J. Simpson".