American Crime 2015-2017

Antologiserier är allså tv-serier vars säsonger är fristående, men som behandlar ungefär samma ämnen, fast med olika karaktärer. Med detta sagt kan jag flika in att det alltid är lite marigt att recensera den här typen av serier. Just på grund av att säsongerna ibland kan skilja sig så oerhört i betyg. Vad det gäller just "American Crime" är dock tv två första säsongerna så gott som lika starka, vilket förhoppningsvis underlättar. Jag kommer dock ändå att försöka presentera säsongerna separat utan att det blir en enda stor röra.

John Ridley har ofta blandat in rasfrågan i de skapelser han författat. Inte endast rasfrågan, utan ojämligheter och orättvisor i allmänhet. Det är ju filmen "12 Years A Slave" ett mycket bra exempel på.

Dramaserien "American Crime" är inget undantag, faktum är att mycket av stommen i serien består av just rasfrågan. Nu kanske detta låter väldigt pretto och så där uttjatat politiskt korrekt, skenet kan dock bedra. I just "American Crime" blir det liksom aldrig in your face. 

Serien sitter aldrig och berättar för dig hur det ska vara och inte ska vara, vi slipper alla dessa tillrättalagda pekpinnar. Istället låter den dig tänka helt själv. Den serverar ett upplägg, det som händer sker och sedan kan man tycka precis vad man vill om det. Hur än jäkligt och miserabelt det hela må te sig. Detta är mycket uppfriskande och faktiskt helt jäkla enastående. För att inte säga riktigt hjärteskärande, i vissa partier är nämligen "American Crime" oerhört sorglig.

Den första säsongen utspelar sig i staden Modesto, Kalifornien. En vit man vid namn Matt Sookie hittas mördad, ihjälskjuten i sitt hem. Snart ska det uppdagas att det hela handlar om ett så kallat home-invasion-brott. Även hans fru Gwen (Kira Pohzehl) är skjuten men fortfarande vid liv.

Vi får sedermera följa utredningen av brottet och främst alla människor som berörs, inte minst de som misstänkliggörs. Egentligen är dock brottet i sig bara en slags bakgrund, det är händelserna kring det som serien lägger sin största fokus på. Detta är inte någon whodunnit-serie, långt ifrån. Snarare en djupdykning i det amerikanska samhället och kanske främst av allt; en karaktärsserie. Eller studie om ni så vill, för så pass äkta och geniunt känns faktiskt den här produktionen.

Då vi kommer till den andra säsongen har vi förflyttat oss till Indianapolis, Indiana. Huvudtemat denna gången är sexuellt ofredande. En high-school-elev vid namn Taylor Blaine (Connor Jessup) går på en av skolans fester, en fest arrangerad av skolans basketballag, med andra ord; skolans innefolk.

Dagen efter börjar en massa bilder florera i alla elevers mobiltelefoner och datorer. Bilderna föreställer en naken Taylor där han till synes blir sexuellt utnyttjad av en bunt elever. Härefter dröjer det inte länge förrän Taylor, efter långa, utdragna övertygelser från sin mor Anne (Lili Taylor), börjar anmäla delar av basketballaget. Detta drar naturligtvis igång en jätteprocess och tidningsrubrikerna skriker självklart skandal! Men vad hände egentligen, är det i slutändan någon som ens är intresserad?

Även i den andra säsongen ligger rasfrågan, tillsammans med diskriminering och klassisk hysch-hysch-politik, i centrum. För som jag tidigare var inne på är själva huvudfallet i sig endast en slags plattform. Det är vad som sker runtomkring som är det viktiga och centrala, konsekvenserna. Och konsekvenser blir det, det vill jag lova.

"American Crimes" säsonger, som jag nu endast varit in och nosat på ytan av, är allt annat än några solskenshistorier. Detta är en riktigt tung serie och ibland är det så hopplöst att man bara inte kan låta bli att sitta och nervöst vrida på sig där i soffan. 

Var beredd på mycket tragedi. Förvänta er heller inga "och så levde de lyckliga i alla sina dagar", verkligheten fungerar tyvärr inte så. Och är det någonting "American Crime" vill spegla så är det just verligheten och detta gör den så förbaskat jäkla bra. Jag köper varenda scen, varenda dialog, varenda karaktär och varendaste liten händelse. Det må stundom göra väldigt ont, men i slutändan är serien och dess säsonger värda varendaste liten sekund man spenderat med dem.

Nu ska inte "American Crime" förväxlas med serien "American Crime Story", inte med filmen "American Crime" heller för den delen, serien har ingenting med dessa tu att göra. Den har dock ett par saker gemensamt med just den, och även "American Horror Story". Förutom att de samtliga är antologiserier så återanvänder båda serierna vissa av sina skådespelare i sina olika säsonger, fast i vitt skilda roller. Vilket leder mig lite "osökt" in på skådespelarinsatserna.

"American Crime" skyltar egentligen inte med några större affischnamn, men efter den här seriens makalösa karaktärsskildringar hoppas jag verkligen stjärnor tänds för många av de medverkande. Nu skulle jag gärna vilja rabbla upp hela ensemblerna här men jag får allt hejda mig. 

Felicity Huffman, vilken underbar skådespelerska. Vi har sett henne många gånger, speciellt i små biroller, i "American Crime" får hon dock äntligen chansen att skina. Timothy Hutton har aldrig någonsin varit ens i närheten av den kaliber han plockar fram i "American Crime", ett mycket otippat kort. Lili Taylor känner nog det flesta av oss till sedan tidigare, det är dock ungefär samma sak här; jag tror hon aldrig varit bättre. Regina King, Connor Jessup och den alltid så stabile W. Earl Brown. Alla levererar stordåd, alla.

För att sammanfatta det hela skulle jag vilja säga att "American Crime" är en slags "granskande" serie som får dig som tittare att verkligen stanna upp och tänka efter. Detta fler gånger än en. 

Serien viker sig inte en tum för vare sig samhällskritik eller för rent av kontroversiella scener och utspel. Den skådar inte endast rasism i vitögat. Den ger sig även på det amerikanska rättssystemet, polisväsendet, skolväsendet, mediernas ansvar, vapenlagarna, ja lagstiftningar över huvudtaget. 

Vidare tar den även upp religioner, droger, missbruk, klasser, trasiga familjerelationer och förlåtelse, försoning. Det är tunga grejer och det otroliga med det hela är att "American Crime" lyckas med varendaste lilla punkt. Det blir aldrig overkligt, det blir aldrig löjligt och det blir aldrig för mycket. Dessutom slipper vi evighetslånga slingor med manipulerande musik, "American Crime" är en ganska avklädd serie.

Jag skulle vilja ge den första säsongen en tokstark 4:a medan jag utan krusiduller kastar en 5:a åt den andra. I det stora hela kan det dock inte bli något annat än en full pott till hela härligheten som stavas "American Crime"!