Anatomy of a Scandal 2022-

Här har vi ett engelskt rättsdrama baserat på Sarah Vaughans bok, som utan att vara verklighetsbaserat sägs vara inspirerat av hennes erfarenheter som rättskorrespondent och politisk journalist. Bakom adapteringen till miniserie står skaparna bakom "Big Little Lies" och "House of Cards” så förväntningarna är onekligen höga.

 

“Anatomy of a Scandal” handlar om Sophie (Sienna Miller) och James Whitehouse (Rupert Friend) som är lyckligt gifta med två barn. De är vackra, välbeställda, och inflytelserika - James är parlamentsledamot och nära vän till premiärministern Tom Southern (Geoffrey Streatfield).

 

Ett perfekt liv kan tyckas, tills James tvingas erkänna att han haft en affär med en yngre kollega, Olivia Lytton (Naomi Scott). Inte nog med det, hon anklagar honom för våldtäkt, vilket leder till en uppmärksammad rättegång och journalister som svärmar runt deras hus.

 

En stor del av handlingen utspelas ur åklagaren Kate Woodcrofts perspektiv (Michelle Dockery) när hon sitter uppe på nätterna och sakta lägger pusselbitarna på plats. Här finns många tillbakablickar till deras respektive Ivy League collegeår, för det var då Sophie och James träffades - men även Kate har minnen som ska visa sig relevanta för rättegången.

 

Filmatiseringen har en del intressanta berättargrepp, som suddiga tidslinjer mellan collegeåren, kärleksaffären, och nutid. Exempelvis svarar Olivia ur det förflutna på Kates frågor i nutid vilket effektivt förmedlar traumat. Kameran vinklas ofta i skeva perspektiv när karaktärerna upplever stress eller förvirring, vid något tillfälle hamnar den helt upp och ner. Ibland används glas så att karaktärerna dubbelexponeras, en rätt uppenbar metafor.

 

Netflix miniserie är välgjord och flyter stadigt framåt med jämn regihand av S.J. Clarkson. Dock når den inte riktigt upp till varken "Big Little Lies” berättarfiness eller "House of Cards” dramaturgiska nivåer… “Anatomy of a Scandal” får det stadiga berättartempot till trots vändningar i handlingen som känns väl melodramatiska. Karaktärerna tar risker som går emot deras natur, de har gigantiska hemligheter i garderoben, de gör val som inte känns riktigt trovärdiga. Det blir lite såpa av det hela ibland. 

 

Det gör att det viktiga temat i sig inte får lysa. Vi rör oss i gränslandet mellan ja och nej till sex. Mellan samtycke och nej-signaler och hur de uppfattas av de båda parterna. Även gärningsmanspsykologi, och de privilegier som i så många år friat vita män ur samhällets toppskikt innan #metoo. 

 

När detta sveps in i stråkmusik och dubbelexponerat glas hamnar temat lite i förbifarten och får falla undan för melodramatisk självrannsakan med rynkad panna och blicken mot horisonten. Vi kommer inte någon av karaktärerna på djupet.

 

Serien håller dock min fulla uppmärksamhet igenom alla de sex avsnitten. Med en proffsig skådespelarensemble och snyggt filmfoto kommer man långt!