Baskets 2016-2019

Att bland annat Louis C.K., som tidigare gett oss smått geniala serier som "Louie" och nu senast "Better Things", även skapat "Baskets" tordes vara ganska enkelt att snappa upp. Hans mörka och smått pessimistiska inställning genomsyrar nämligen serien ända ut i fingerspetsarna. Samtidigt är "Baskets" självklart också väldigt rolig, ibland skäms man dock nästan lite för att man sitter där och skrattar. För det är ju lite så med tragikomik och på just sådant är Louis C.K. en riktigt fena. Han är kort och gott en fullkomligt lysande manusförfattare och på detta är även "Baskets" ett mycket bra exempel.

"Baskets" kretsar alltså kring just Baskets (Zach Galifianakis), eller Chip Baskets som är hans fullständiga namn. En professionell tillika misslyckad clown som nyligen återvänt hem till Bakersfield, Kalifornien efter en tuff och minst sagt motig tid i en av Paris mest prestigefulla clownskolor. Vad han nu skulle dit och göra då han inte ens kan franska? Nåväl, väl hemma i Bakersfield lyckas han efter en tid skaffa sig ett jobb som rodeoclown. Detta är naturligtvis ett uppdrag som ligger en bra bit bort från de stora drömmar han en gång hade. Baskets var ju liksom ämnad att bli en av världens mest erkända och hyllade clowner. När pengarna tryter är det dock bara att ta tjuren vid hornen, bokstavligt talat.

För att gå rakt på sak är Baskets en riktig förlorare. Ingenting tycks gå hans väg och inte blir de bättre av att han har en familj som inte ser honom som mycket i världen. Det är riktigt, även i deras ögon är han en enda stor förlorare.

 

Självklart svider det lite extra i Baskets hjärta av att hans bröder är mycket mer framgångsrika. Hans tvillingbror Dale, som faktiskt också spelas av Galifianakis, är en storkäftad bilförsäljare som liksom aldrig, just det, kan hålla käften. Dessutom har Baskets två bröder till i form av två styvbröder som också är tvillingar (!) Japp den här familjen är "lite" egen. Dessa tu är i sin tur bland annat bergsbestigare och fotomodeller. På allt detta har han en mor (Louie Anderson) som fullständigt nedvärderar och utnyttjar stackars Baskets.

Att få följa med Baskets genom hans gråpiskade vardagar skulle vara rent outhärdligt ifall det inte vore för den enormt pricksäkra humorn. Skulle man ta bort den skulle detta vara det svartaste svarta.

 

Jag är faktiskt grymt imponerad av hur man lyckas få mig att skratta så pass mycket som jag gör i denna svidande hopplöshet. Detta dock inte helt utan att jag samtidigt känner hur ett par horn växer sig ut ur min panna. Ja, jag känner mig som sagt elak och skamsen. Ty jag tycker ju egentligen synd om den här lille krabaten. Jag känner med honom, lider med honom. Denna förlorare. Detta inte endast sett till hans ständiga otur och alla de motiga situationer han utsätts för, utan även sett till hans till synes fullständigt menlösa strävande. Ett strävande som går ut på att bli något (riksclown) som inte någon annan djävel bryr sig ett jota i, ja och sedan ändå misslyckas med detta. Alltså det är tungt, så tungt, så tungt.

Nu låter ju det här som en enda stor balja av bedrövelser, sju svåra år och mer därtill och det är riktigt. För Baskets är det också just det, men för oss åskådare är det trots omständigheterna desto roligare. Det kanske inte låter så, men jäklar vad jag har skrattat åt detta miserabla människoöde.

 

Galifianakis är som klippt och skuren, faktiskt i båda sina roller. Bäst av dem alla är dock en nästintill outhärdlig Louie Anderson i rollen som Baskets mamma Christine. En mor som egentligen endast har ögon för sina två adoptivsöner, trots att Basket hjälper henne med precis allt där i hemmet. Basket är dock luft, det enda hon pratar om är "det andra tvillingparet". Anderson gör det här med sådan inlevelse och träffsäkerhet att det inte bara går att låta bli att skratta.

Avslutningsvis kan jag väl säga att detta kanske inte är en serie för alla, jag tycker dock det är riktigt roligt att vissa kanaler (FX i just detta fall) verkligen vågar satsa på sådana här mer udda tv-serier. Uppskattar man en rejäl bibba mörk humor passar nog "Baskets" som sminket på clownen. Mycket tack vare sina bisarra och egendomliga karaktärer, som dessutom är väldigt välskrivna och välspelade, bjuder "Baskets" på en massa underhållning. Detta trots den melankoliska och hopplösa atmosfär de faktiskt vistas i.