Billy the Kid 2022-

Få namn är så ikoniska inom Vilda Västern som Billy the Kid. Även de mest ointresserade, minst insatta eller yngsta kan koppla namnet till laglösa cowboys och pangpang. Det är minst sagt på tiden att hans absurt korta (han blev 21 år och dog 1881) men likväl spännande liv skildras i TV-format.

 

”Vikings”-skaparen Michael Hurst har tagit sig an uppdraget att skildra William H. Bonneys uppväxt, liv och laglösa karriär. Vi följer honom som barn när hans irländska familj sliter inom fattiga arbetarklassen. Diverse mentorer lär honom om livet och/eller att använda skjutvapen. Allt kommer till sin rätt när han år senare av omständigheter tvingas till kriminalitet och i flykt från lagens långa arm hamnar i sällskap med diverse bovar.

 

Det är en snygg, kompetent produktion som knappast sparat på krutet (ursäkta ordvitsen) när det kommer till detaljer som kostymer och scenografi. Det är knappast en överraskning med tanke på att Hurst även ligger bakom TV-serier som ”The Tudors” och ”Camelot”. Produktionsvärdet är alltså högt och även fint foto och klippning gör att det sällan är tråkigt att kolla på.

 

Det är snarare historien som känns aningen slätstruken. Likt huvudpersonen i ett TV-spel tar sig Billy mellan olika platser och möter olika sidokaraktärer, som kommer och går utan att lämna något bestående intryck. Redan tidigt cementerar man Billys hjärta av guld och vilja att göra det rätta i en orättvis värld. Ett vilset, korrumperat samvete. Ni känner igen jargongen.

 

Nykomlingen Tom Blyth (kommande ”Hunger Games”) gör sitt bästa för att undvika att likna en pojkbandsmedlem i cowboy-hatt och lyckas stundtals effektivt gestalta både Billys mörker och moraliska dilemman. Problemet är att utanför ren exposition så utvecklas han mest i tjatigt repetitiva scener där han sitter ensam mitt i natten och stirrar på stjärnorna, spelar fiol, etc. Om det inte vore så välgjort hade det liknat en västern-parodi.

 

Annars är det de vanliga orättvisorna som rasism, sexism och korruption som bygger Billys förakt mot omvärlden. Komplicerade förhållanden till föräldrarna och mentorer med tunga visdomsord. De flesta män är giriga svin medan kvinnliga karaktärer behandlas med ungefär samma tyngd som Bond-brudarna på 1970-talet. Skådespelarna är inte dåliga men hinner sällan förmedla något med sina kortlivade karaktärer, med få undantag som Guillermo Alonsos mexikanske sidekick och Daniel Webbers (”The Punisher”) som Jesse Evans.

 

De personliga tragedierna, ensamheten och kampen att finna sin identitet finns där. Men det bränner aldrig till ordentligt. Till och med den lilla cowboy-action vi får känns tam och anonym. Allt som sker runt Billy är mer än sällan frustrerande endimensionellt. När vi befinner oss i boskapskriget i Lincoln County är de ”The Purge”-liknande skurkarna så lömska att de skrattar ondskefullt när de skjuter ihjäl oskyldiga offer.

 

”Billy the Kid” är något av en tjusig, välspelad historielektion som lär uppskattas av västern-fans trötta på att plöja igenom ”Deadwood” för tredje gången. Men hade du hoppats på något lite mer vasst och okonventionellt - som huvudpersonen själv - så blir du nog aningen besviken. Och trots lovande talangen Tom Blyths ädla insats så föredrar jag fortfarande Billy i ”Bill & Teds galna äventyr”...