Blade Runner: Black Lotus 2021-2022

Blade Runner Black Lotus vet vart den kommer från men inte vart den är på väg. Till en början kan man lätt luras av ljudbilden och mörka scenbilden, krypande nästan gråtande syntar sträcker ut en falsk famn som man nästan oundvikligt vill krypa intill, men illusionen spricker snabbt när vi möts av karaktärs animeringarna, omgivningarna är till det mesta väldigt troget världen vi har fått av Blade Runner och Blade Runner 2049, enorma megabyggnader, kallt artificiellt ljus från enorma reklamskyltar gjorda av vad som tycks vara CRT skärmar, regn och neon. Men karaktärerna är utom all räddning, styltiga, livlösa imitationer av vad bra animering kan skapa. Min första tanke när vi möter våran huvud hjältinna 'Elle' är att jag har sett FMV videos på PlayStation 2 som ser bättre ut än der här, håret beter sig mer som en hjälm än hår, när karaktären böjer sig fran ligger håret på samma plats som innan det är knappt så det rör sig över huvud taget. Här var det tänkt att jag skulle gå igenom seriens plan och historia, men om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg något, inget kändes viktigt och jag var inte emotionellt investerad i någon karaktär sp jag brydde mig inte. Det är seriens stora fall för mig, den försökte säga mycket men snubblade på sina ord och fick istället inte sagt något, identitetslös smörja som förväntade sig att allt kan ses förbi tack vare sitt namn. Hade jag fått som jag vill hade ingen någonsin sett den här serien igen, den borde glömmas bort, den är inte värd sitt namn och den bidrar inte med något till universumet den tydligen tillhör. Gör er själva en tjänst och kolla på Alterd Carbon eller läs Alita Battle Angel serien om ni är sugna på cyberpunk serier, för Black Lotus är bara slöseri med eran tid