Blindspår 2025-

På ett tåg med slutdestination Narvik sitter den avstängda och rullstolsburna polisen Hanne (Ida Engvoll). Hennes tur över den norska gränsen har hittills varit relativt rofylld men den blir abrupt avbruten av att en lavin krockar med det framrusande tåget. Tillsammans med övriga passagerare tar de sig till det närbelägna hotellet, där de hittar trygghet inomhus medan snöstormen viner utanför fönstren. Efter att de alla varit insnöade på det gemytliga hotellet och funnit sig till ro hittas inte bara en, utan två döda kroppar som skvallrar om att någon av dem är en mördare.

 

Hanne börjar nysta i fallen, trots att hon både trycks av ett traumsa samt saknar rättigheter att föra polisarbete i Norge. Till sin hjälp får hon Magnus, en läkare som mest av allt vill skydda sina handbollstjejer och allra helst sin egen dotter Nora. På hotellet återfinns även ett äldre par som kanske har mer eller mindre övernaturliga krafter, ett sliskigt nygift par, hotellägarfamiljen samt ett gäng ilskna högerextrema ungdomar.

 

Då stormen gör att ingen varken kommer in eller ut (eller?) så finns det alltså misstanke om att någon av dessa tydligen inte alls har rent mjöl i påsen.

 

Snöiga “Blindspår” kommer i fyra delar och är baserad på den norska författaren Anne Holts bästsäljande bok ”1222 över havet”. Hanne Wilhelmsons karaktär återkommer i ett flertal av hennes böcker, och verkar ligga författaren varmt om hjärtat. Genren vi har att leka med är en ganska klassisk “whodunnit”; ett mordmysterium på en relativt sluten plats där vi helt enkelt ska lista ut vem som tänkas kan vara den kallblodiga mördaren. Ibland finns det många misstänkta, medan det ibland är den man absolut aldrig hade trott.

 

I rollistan hittar vi mängder av välkända ansikten, med allt från klassiska skådespelare som Kjell Bergqvist och Sissela Kyle till mer nya favoriter såsom Ida Engvoll (“Kärlek och anarki”) och norska Pål Sverre Hagen (minnesvärd senast i “Släpp taget”).

 

Det är alltså en skådespelarensemble med rejält krut i som vi har att förhålla sig till, och njuta av. De har alla varsin lite udda karaktär att förhålla sig till, som de ändå gör så gott de kan med. För samtliga karaktärer vi möter är alla intressanta på sitt sätt, men de blir något endimensionella. De mest intressanta karaktärerna får aldrig riktigt en hel historia innan de förpassas för mer internt och lite utdraget tjafs. För känslan som infinner sig är att de fyra avsnitten går ut på att karaktärerna på ett eller annat vis hamnar i luven på varandra.

 

Det jag gillar med “Blindspår” är framför allt de mer dramatiska scenerna. För tågolyckan och de flashbacks som vi får ta del av är också seriens mest spännande och genomarbetade delar. Dessvärre håller vi inte kvar vid dessa under en längre tid utan för det mesta befinner vi oss innanför det ganska vardagliga hotellets väggar. Av förklarliga skäl visst - bister snöstorm - men det känns ibland mer som en bråkigt kolloläger än en isande spännande kriminalare med lappsjuka à la “The Shining”, även om jag förstår att det är lite för mycket begärt.

 

Vår avslutande del visar att det finns mer att spinna vidare på, så kanske får vi se ännu mer av Engvolls sammanbitna Hanne. Jag hade önskat betydligt mer utvecklade karaktärer, mindre enformiga diskussioner samt en rejäl slutkläm som hade fått mig att längta efter mer.