Brottet 2007-2012

Den skandinaviska kriminalvågen har varit världskänd ett bra tag, framförallt tack vare Henning Mankells Kurt Wallander men en trend eller ett fenomen blev det dock tal om först för några år sedan. Det handlar om den totala mängden men också om kvalitén och det faktum att hjälten inte längre nödvändigtvis behöver vara en man. Nu kan det likväl vara en hjältinna och en ytterst komplex sådan.

"Brottet" är den största polisserien i dansk tv-historia och haft en större publik än den klassiska dramasuccén "Matador". "Brottet" har gått på export till massor av länder och har inte minst blivit en stor framgång i England där den dessutom fick det prestigefyllda BAFTA-priset som bästa internationella serie. Det har dessutom gjorts en mycket lyckad amerikansk remake med titeln "The Killing" där Mireille Enos spelar Sarah Linden och Joel Kinnaman hennes kollega Stephen Holden.

Den danske manusförfattaren Søren Sveistrup fick efter succén "Nikolaj och Julie" fria händer av DR (Danmarks Radio) att göra något nytt. Han hade en idé om att göra en serie med en kvinnlig polis där karaktärens drag är liknande gamla westernhjältar som John Wayne och Clint Eastwood. Innan Sveistrup accepterade uppdraget hade han kravet att Sofie Gråbøl, som spelat huvudrollen i "Nikolaj och Julie", skulle inneha huvudrollen även här.

I "Brottet" är hon Sarah Lund, en frånskild mor till en tonårsson och planen, i början av säsong ett, är att hon ska sluta sitt arbete på kriminalpolisen i Köpenhamn och flytta till Sverige för att börja ett nytt liv med sin svenske pojkvän. Ett mord på skolflickan Nanna Birk Larsen gör det dock omöjligt för Lund att lämna ifrån sig utredningen. Under den första säsongen får vi följa nystandet i mordfallet som sker parallellt med det politiska maktspelet i Rådhuset. I säsong två är det en grupp soldater hemkomna från kriget i Afghanistan som en efter en mördas på de mest brutala sätt. Säsong tre tar avstamp när sjöfartsföretaget Zeelands VD Robert Zeuthens dotter kidnappas och mannen som misstänks ligga bakom verkar vara motiverad av ett olöst flickmord.

Alla tre säsongerna är enormt spännande på nagelbitarnivå men har dubbla historier, brott och vardagsliv/relationer. Det läggs mycket tid och energi på karaktärernas privatliv. Att en hel värld gillar dessa nordiska deckare handlar nog mycket om just den lyckade kombinationen men också för att de är svarta som natten och vändningarna är många. Sedan gör nog fascinationen över vårt moderna liv utanför kärnfamiljsformatet att det blir väldigt exotiskt utomlands. En ytterligare orsak är att serien tar upp samhällets baksidor. Att politik är en viktig komponent i den danska serien var ett medvetet val från Sveistrup då Danmark har varit aktiv i den samtida världspolitiken med Muhammedteckningar, trupper i Afghanistan. USA:s allierade i Irakkriget och så vidare. Precis som "Bron" och Peter Thorsboes och Mai Brostrøms kriminaltrilogi "Mordkommissionen", "Örnen" och "Livvakterna" är serien ett porträtt av sin tid och sätter historien i en större kontext.

Även om säsongerna inte är upprepningar av varandra är upplägget på samma sätt: vi har ett brott av något slag i kombination med politiska intriger och sedan de personliga delarna i Sarah Lunds liv. Serien lyckas på alla plan och sticker ut i sitt sätt att grundligt ta reda på vad som har hänt och hur brottet påverkar alla inblandade. Den tredje säsongen håller inte riktigt lika hög nivå som de två tidigare, dock är grundstämningen bibehållen. En stämning som går att ta på och de bidragande orsakerna till det är karaktärsfördjupningen, spänningen, det fantastiska fotot och Sarah Lund.

Även om serien har många bärande roller spelade av Danmarks främste skådespelare (exempelvis Lars Mikkelsen, Nicholas Bro, Nikolaj Lie Kaas, Søren Malling och Anders W. Bertilsson) är det Sofie Gråbøl som bär serien på sina axlar. Hon slog igenom redan som tonåring och 17 år gammal spelade hon mot Max von Sydow i "Pelle Erövraren". Numera räknas hon som en av Danmarks mest kända och bästa skådespelare och varit med i titlar som "Nattvakten", "Mifune", "Blinkande lyktor", "Anklaged", "Låt de små barnen..." och nu senast i "I lodjurets timma". Det är oftast tunga roller och filmer hon gör vilket hon verkligen får användning av i rollen som Sarah Lund.

Lund har ett trassligt privatliv och väljer jobbet framför sin son. Hon är inte mycket för att prata, har svårt att relatera till andra människor och hamnar ofta i onåd med andra. Samtidigt är hon en hyperkompetent och hängiven polis med en analytisk förmåga som gör att hon ofta ser detaljer som andra har missat. Hon går alltid sin egen väg vilket ibland får konsekvenser och hon får bära med sig mycket sorg under säsongerna. Sofie Gråbøl har fått internationell status men hennes karaktär är nog ännu större. Lundh har gästspelat som sin karaktär mot Jennifer Saunders och Joanna Lumley i ett specialavsnitt av "Helt hysteriskt" och de signifikanta Sarah Lund-tröjorna av märket Gudrun og Gudrun från Färöarna har fått ett rejält uppsving efter serien.

Jag läste i en intervju där Sofie Gråbøl uttryckte sin förvåning över hur serien kunnat hitta en så enorm publik runtom i världen: "Mycket lite våld och blod. Ingen kärlekshistoria. Bara mörkt och tungt. Och en hjälte som varken är vacker eller trevlig". Ibland slår ett välskrivet manus högre än ett tillrättalagt skal, tack och lov. Søren Sveistrup trodde inte att serien skulle bli så pass stor som den har blivit men ambitionerna var höga redan från början: "Vi ville göra världens bästa kriminalserie", och ja, jag måste säga att de lyckades.