Counterpart 2018-2019

Simmons spelar Howard Silk, som jobbar inom en lägre rank för FN i Berlin. Trots att han i många år har gjort samma anmärkningsvärt oklara arbetsuppgifter, verkar han inte vara den som ifrågasätter sin omgivning allt för mycket. Det ändras dock något drastiskt när Howard blir inkallad till sin arbetsplats av sina högre uppsatta chefer, och får reda på den stora hemligheten om hur det finns en parallell värld med identiska versioner (iallafall på papper) av alla personer. Allt detta händer i samband med att han får träffa sitt andra jag, som är där av en brådskande anledning.

Seriens skapare Justin Marks och hans kollegor har modigt nog dykt in i en mångsidig story som lätt kunnat bli rörig och utmattande för en tittare. Man ser dock till att undvika allt det här utan att förenkla eller fördumma något, genom att fokusera på väl valda teman och presentera gripande intriger med minst lika gripande karaktärer.

J.K. Simmons är inget mindre än majestätisk i sin dubbeltolkning av Silk. Med distinkta metoder lyckas han trovärdigt bjuda på två väldigt olika versioner av samma person. Trots att de ser exakt likadana ut, går det snabbt att i en scen identifiera vilken Howard man tittar på. Rent mästerligt utfört genom finkänsligt kroppsspråk, mindre ansiktsrörelser och ändrad ton i samma röst. Ytterligare grädde på moset är att båda versionerna av Howard är starka, komplexa och fängslande karaktärer. Det är bara att konstatera att J.K. Simmons står för en av årets bästa skådespelarprestationer.

Men han är inte alls ensam i att hålla hög klass framför kameran, då fina insatser även levereras av Olivia Williams (som frun och ex-frun Emily Burton Silk), Harry Lloyd (chefen Peter Quayle) och Sara Serraiocco (lönnmördaren Baldwin). Jag vill även slå ett extra slag för Nazanin Boniadi som den mystiske Clare. Hon spelar väldigt skickligt en, på många sätt svår karaktär, känslofyllt och med sympati. 

Rent visuellt är det med en snygg film-noir-finess som handlingen förs framåt, och det är på ett slående sätt man i bild separerar de två olika versionerna av Berlin. Något som kompletteras väl med kvick och rå action.  

”Counterpart” har många lager att fördjupa sig i. Serien blandar och balanserar att vara en sci-fi berättelse, spiondeckare och ett förstklassigt drama på ett perfekt sätt. Det är alltid rätt mängd dos av det ena eller andra. Speciellt med den tydliga sci-fi utgångspunkten man har, där man efteråt tagit ett steg tillbaka och behållt mystiken.

Med politiska och filosofiska medel har man även grundat allt i en realistisk verklighet som lyckas spegla dagens samhällen och dess människor. Den eviga frågan om hur saker och ting hade sett ut om man spelat sina kort på ett annat sätt, representeras här på ett ypperligt vis.