Deg 2021

deg substantiv ~en ~ar

• formbar massa av mjöl m.m. som man bakar bröd av

• pengar

 

Guldbaggebelönade regissören Levan Akin (”And Then We Danced”) är en av skaparna bakom denna proffsiga produktion, med den underfundiga titeln.

 

Premissen är enkel. En kvinna hittar av en slump en väska full med pengar. Hon måste nu passa sig för att inte de som letar efter väskan hittar henne. ”Deg” handlar alltså om en väska full med pengar. Men lika mycket är detta en berättelse om klass, lojalitet, överlevnad och om att slita sig loss ur förutbestämda sammanhang och roller.

 

Liana Järvinen och Malou Sanders är två kvinnor, vars respektive liv av olika anledningar håller på att rasa samman. Liana lever i samhällets utkant och sliter på diverse jobb för att få vardagen med dottern Heaven att gå ihop, medan expojkvännen Steffe sitter inne för rån. Malou å andra sidan är van vid bubbelluncher med väninnorna, vilket såklart måste postas om på Instagram. Men hon är också bakom den glättiga fasaden en rätt misslyckad entreprenör, och jagas därför av kronofogden. På en skogsvandring med hopp om att hitta sig själv, snubblar hon istället över en väska med 47 miljoner kronor. Pengar som Steffe gömt undan. För att försöka tvätta miljonerna arrenderar Malou ett lokalt bageri. Strax efter kliver Liana in och frågar om ett jobb.

 

Historien är inte berättad helt kronologiskt, vilket gör att det tar ett tag att komma in i den. Inledningsvis är det därför lite oklart vilken ton serien ska ha, och vad den vill säga. Många karaktärer presenteras och väl mycket fokus ligger vissa stunder på det bakomliggande gangsterdramat. Hyfsat snart faller dock saker och karaktärer på sin plats, och i och med att de båda kvinnorna kliver fram mer, rätas frågetecknen ut. ”Deg” är i slutändan en riktigt spännande och underhållande actionföljetong om pengar, men också om livet, som pågår med eller utan dem.

 

Det är en stark ensemble och trovärdiga rollprestationer, som vi har att göra med här. Helena Af Sandeberg ger den på papper smått karikatyriska överklasskvinnan Malou otroligt många fler nyanser, än jag trodde fanns tillgängliga. Malou blir plötsligt i händerna på henne till en verklig individ. Jag känner med i den rådande desperationen och ömmar helhjärtat för omständigheterna som tvingar henne till ibland irrationella handlingar. På andra sidan av spektret har vi förortsbruden Liana, i Bianca Kronlöfs klockrena gestaltning. Hon har en närmast sällsam utstrålning i varje uttryck, som gör att jag hela tiden, i varje scen drabbas av hennes starka närvaro. Lianas frustration över sin fallerade tillvaro, och det orättvisa i att hon inte kommer ur den, känns hela vägen genom rutan. Från hur hon håller cigaretten, till den nervösa blicken, de snabba stegen och hur hon ständigt biter, men också håller ihop. Inte för att hon orkar, utan för att hon måste. Också i övriga roller är det faktiskt idel perfektion. Framförallt Johan Hedenberg, som Leif Kangas, pappa till Steffe, och en av alla som är ute efter väskan, är otäckt bra. 

 

”Deg” är en oförutsägbar svensk serie, som känns lika bekant, som den också är annorlunda. Den startar stabilt för att sedan växla upp och gasa på ordentligt mot slutet. Serien blandar berörande diskbänksrealism och hårdkokt spänning synnerligen effektivt, och lyckas dessutom, däremellan, roa rejält. Slutet är som sagt rafflande, och de flesta trådarna knyts ihop tillfredställande väl. Samtidigt finns det några som fortsatt fladdrar en aning löst, med subtila löften om en potentiell fortsättning. Som ju bara måste bli av!