Dexter 2006-2013

Inledning Jag kommer här recensera seriens säsonger, eftersom dessa är så distinkta. Summerande går att säga att Dexter var serien som med otrolig spänning ställde frågor om ifall mord alltid är fel, fri vilja och hur mycket vårt sanna jag egentligen är värt, detta på ett väldigt smidigt sätt genom Dexter och Debra, två oförglömliga karaktärer, mycket på grund av deras kontrasterande och att deras motivationer i regel är väldigt tydliga och begripliga. Säsong 1. En fulländad säsong, som helt kan leva på sitt koncept och sin etiska fråga om det var rätt av Dexters far att få honom att döda kriminella samt om det kanske till och med är rätt att döda kriminella, som på grund av byråkrati inte kan dömas och får fortsätta sitt skräckvälde. Första avsnittet introducerar omedelbart alla karaktärer, Debra och Rita är utmärkta bikaraktärer. Gillar även sidohistorien i säsongen, med Ritas före detta man Paul. Att historien är personligt bunden till Dexter gör att ploten och karaktärsfördjupningen fungerar utmärkt tillsammans. Vad denna säsongen får Dexter att inse är att han har ett förflutet, han kan inte reducera sig till en psykopat som följer ”Henrys kod”. Här väljer han dessutom Debra framför sin bror, han väljer att vara dold framför att synas. 5/5. Säsong 2. Utmärkt uppföljning där Dexters mord är huvudmorden, insatserna är aldrig så här höga i någon annan säsong. I denna säsong träffar även Dexter en själsfränder, återigen väljer han bort någon som erkänner honom för att dölja sig. Han börjar dessutom överväga att lämna in sig själv mot slutet, på grund av Doakes. Från och med att Doakes upptäcker Dexters hemlighet är serien outhärdligt spännande. 5/5 Säsong 3 Om säsong ett var Dexter träffar sin bror, säsong två var Dexter träffar sin själsfränder så är denna säsongen Dexter träffar sin bästa vän. I jämförelse med första och andra säsongens fördjupningar tycks denna underväldigande, tillika mordet som bara är ett misstag ifrån Dexters sida. Att så mycket i säsong tre bygger på tillfälligheter gör att den säger föga om karaktärerna. Debra upprepar sig i sitt förhållande, det säger inget nytt om henne. Det finns dessutom en trist historia om Angel som träffar en kvinna. Är dock svag för historien om Camilla som dör. Det enda karaktärsfördjupande av värde är att Dexter gör Rita gravid och att han friar till henne, även fast detta är en viktig karaktärsutveckling kräver den inte en hel säsong och dessutom handlar väldigt lite i säsongen om det, i synnerhet är det i ett avsnitt som det är väsentligt. 2/5 Säsong 4 Bästa säsongen i hela serien. Dexter har en tydlig konflikt, att förena sin mörka passagerare med sitt familjeliv. Tillika så Debra som i förtvivlan av Lundys död försöker få klarhet i vem hennes far verkligen var. Arthur är en fruktansvärt obehaglig antagonist, kanske den värsta som har skapats. Har man någon gång sett säsongsfinalen kommer den vara inbränd i en för alltid... 5/5 Säsong 5 Stark fortsättning efter den tragiska finalen på säsong fyra. Lumen är en mycket bra följeslagare till Dexter som fördjupar honom i hans emotionella utveckling, som utvecklar hans känslor som han trots allt har efter Ritas död. Även Lumens egna karaktärsark fungerar utmärkt under säsongen, där hon genom sitt dödande blir av med sin mörka passagerare, medan Dexter snarare föder sin. Återigen lyckas de skapa en jäkligt kuslig antagonist, en korsning mellan Jordan Peterson, Frank i ”Magnolia” och en oerhörd övrig galenskap på det... 4/5 Säsong 6 En viktig säsong för Debra, där hon inser att hon är förälskad i Dexter. Vad som drar ner säsongen är seriemördaren, som är väldigt generisk: hans motivation till att mörda är mest att han är en religiös galning. Visst erbjuds spänning emellanåt, men det känns mest som ett fall som bara finns där, det väsentliga här är Dexter och Debra, vars historia kan sägas på allvar börja här. Om säsong ett och två handlade om Dexter och hans far, säsong tre, fyra och fem om Dexter och Rita så handlar det från och med här om Dexter och Debra. 3/5 Säsong 7 Debras reaktion på att Dexter är seriemördare gör denna säsongen väldigt relevant. Det porträtteras verkligen lyssnade. Tycker om att mordfallet inte bygger på någon klassisk antagonist vilket gör det väldigt oförutsägbart, det är lite underligt att fallet avslutas i avsnitt nio redan, men det fungerar. Vad jag tycker drar ner säsongen något är Hannah som är en avmätt version av Lila. Eller kanske snarare en avmät symbios mellan Lila och Lumen. Att Dexter faktiskt kunnat leva ut sig själv med andra kvinnor två gånger gör att den oerhörda påverkan hon har på Dexter känns godtycklig. Likt Lila försökte döda Ritas barn så försöker Hannah döda Debra. Dessutom är historien om Hannahs far väldigt lik hela konflikten med Ritas före detta man Paul. Den börjar upprepa sig något, samtidigt måste jag säga att serien faktiskt kräver cirka åtta säsonger för att föra fram karaktärsarken, något jag inte insåg första gången jag såg den, jag kan glädjande nog säga: Dexter höll inte på för länge (däremot finns det en hel del innehåll att kritisera, men övergripande vore det fel att ha färre än sju-åtta säsonger)... 4/5. Säsong 8 Likt säsong sex och sju överskuggas skavankerna i mångt och mycket av Dexter och Debra. Hatet Debra hyser emot Dexter under första halvan av säsongen är mycket starkt och Jennifer Carpenter agerar bättre än någonsin. Skavankerna i säsongen är inte så uppenbara som de skulle kunna vara, exempelvis med Dr. Vogel, egentligen är hon mest där för att vara ett lim mellan Dexter och Debra (dock en välskriven och välporträtterad karaktär i sig). Att hon kommit på Henrys kod är ett svar på en fråga som aldrig har ställts i serien, vilket gör det lite märkligt. Huvudfallet i säsongen håller. Det som framförallt bör kommenteras här är finalen. Vad som gör den frustrerande är att Dexter egentligen har ett väldigt bra ark: han har fått lära sig att han inte har några känslor, att hans normala liv bara är en täckmantel, långsamt blir täckmanteln verklig och han börjar värdera somliga aspekter mer än att döda. Detta är tydligt redan i säsong två när han funderar på att lämna in sig (då motiveras han även av vad som är rätt i en mer allmän innebörd) och när Rita dör. Han har alltid kunnat lämna denna idé eftersom han inte riktigt brytt sig tillräcklig, men när det drabbar Deb så når det sin kulmen. Problemet är att denna motivation står mellan andra motivationer som väger oerhört tungt. Han har kommit ifrån sin vilja att döda, vilket möjligen hade behövt lite mer plantering, han är alltså inte längre den person som han fruktar ska försätta sina nära i fara. Dexter är även mycket noga med att han ska uppfostra Harisson, när Debra försöker ha livet av dem båda i denna säsong blir Dexter i synnerhet arg för att det hade gjort Harisson föräldralös. Kanske nöjer han sig med att Hannah har hand om honom, men detta behöver motiveras mer i så fall. Det är som att motivationen till att göra som han gör tar plats i ”Dexter” flera säsonger tillbaka, arket blir därför motstridigt. Delarna som presenteras i de sista avsnitten bäddar för ett relativt lyckligt slut för Dexter. Det vore lämpligare om Debra dog på grund av Dexters mordiska sida, men det gör hon inte, hon dog för att han ville göra rätt. Då blir Dexters inställning: allt jag gör blir bara fel. Vilket känns hysteriskt, vilket är helt utanför Dexters karaktär. Samt om Debra fortfarande anklagar Dexter, men hon hinner verkligen uttryckligen säga till honom att det inte är hans fel. Jag tror finalen så gärna vill vara chockerande, lura tittaren att de är på väg mot ljus när de egentligen ska in i ett bottenlöst mörker, det är inget fel med det i sig men då måste det finnas rimlig motivation. Det är balansen mellan motiverat och oförutsägbart och där ramlar dessvärre Dexter ner i den oförutsägbara avgrunden. 3/5 Avslutning Allt som allt är detta en av de mest engagerande serier jag har sett, med en förträfflig anti-hjälte. Den har verkligen allt för att kunna klara sig: tillräckligt med tid och ytterst djupa karaktärer, men den trasslar i slutändan in sig i Dexters motstridiga motivationer och verkar inte riktigt själva veta vad som driver karaktären. Därför får serien i sin totalitet 4/5.

Trots att de olika säsongerna skiljer sig åt både när det gäller kvalitet och spänning måste jag ändå ge full pott till Dexter, allt annat är otänkbart.