Dickinson 2019-2021

”Dickinson” är en av de satsningar som Apple TV+ gjort inför lanseringsstart och det är tydigt att serien är skapad för en yngre publik. Essensen är en collegefilm förklädd till kostymdrama. Konceptet är ganska roligt – skådisarna har på sig 1800-talskläder och rör sig i en gammaldags miljö, men uppträder som tonåringar gör idag med alltifrån föräldrafria drogfester (här opium) med twerk och hångel till trutande ankmun inför porträttmålaren.

Serien handlar om Emily Dickinson, en av USA:s mest kända och älskade poeter. Hon har hippats till för att överbrygga avståndet i tid och rum och kanske för att kunna introducera hennes dikter på ett mer lättillgängligt sätt för dagens publik. Det blir lite som när ”The Good Place” smyger in filosofilektioner eller som Steve Irwins äventyr i djurvärlden om nu djuren själva inte kan hålla uppmärksamheten hos en otålig publik. Resultatet är unikt men alla kringgrejer och blinkningar till dagens tonårskultur distansierar den också från den verkliga personen filmen är baserad på.

Verklighetens Emily var introvert och tillbringade hela sitt liv i föräldrahemmet i New England, oftast inne på sitt rum, där hon skrev dikter som aldrig publicerades. Berömmelsen skulle inte komma förrän efter hennes död, då systern Lavinia publicerade hennes verk. I serien däremot är hon en bortskämd och lat tonåring som vägrar städa men ordnar fester, fixar julmiddag och domderar sin omgivning för att få det hon vill ha. Huvudrollen innehas av Hailee Steinfeld som också är medproducent till serien.

Emily (Seinfeld) bor tillsammans med sin mamma (Jane Krakowski), pappa (Toby Huss), syster Lavinia (Anna Baryshnikov), bror Austin (Adrian Enscoe) och den irländska hjälpredan Maggie (Darlene Hunt) som hon övertalar familjen att skaffa eftersom hon inte vill hålla på med hushållsgöromål själv. Austin ska gifta sig med hennes bästa vän Sue (Ella Hunt), som hon också är kär i och hånglar med lite här och där tills hon träffar pappans assistent Ben (Matt Lauria) som blir hennes nya förälskelse.

 

Hela skådespelarensemblen är sympatisk och underhållande men ingen efterlämnar något starkare intryck eftersom serien aldrig gräver särkilt djupt någonstans. Istället bjuds vi på lättsamma skämt, ofta på collegehumornivå som när systern har sex under bordet på en familjemiddag och måste hålla extasen i shack – en scen vi sett i princip varenda tonårsfilm. Dessutom... Krakowski som är så härlig i ”30 Rock” känns kanske lite väl övertydlig som hunsad 1800-talsfru, och skulle verkligen Emily Dickonsons djupsinniga poesi kunna uppstå ur en sådan här trulig och omogen version av henne?

Ingenting i serien är trovärdigt. Man kan inte sopa ut askan ur öppna spisen i en vit klänning utan att den blir smutsig. Fanns det verkligen cigaretter på 1850-talet? Och det här med twerking till nutida musik (som för övrigt är jäkligt bra serien igenom)... det blir för långt att lista allt som inte stämmer men realiteten är inte det viktiga i den här serien.

 

I stället har man fokuserat på en lättsam, smårolig ton, kryddat med lite feminism och historia, som det förestående inbördeskriget samt samtida författare. I ett avsnitt till exempel åker Emily för att söka upp Henry Thoreau i skogen, också ganska roligt gjort eftersom han kritiserades av sin samtid för att inte leva lika ensligt som han beskrev i sitt ”Walden”. Här passas han upp av både mamma och syster som bor bara runt hörnet, även om han vill låtsas att de är främlingar som rest långväga ifrån, och dessutom har han en hel folksamling som dansar runt utanför dörren.

”Dickinson” är riktigt snyggt gjord och det visuella domineras av en vacker blå-turkos färgskala i husets dekor och klänningarnas mönster. Dessutom får vi se en imponerande kameraåkning som cirklar runt genom husets rum och ut i trädgården under en lång dialog mot slutet av serien.

 

Jag tycker om den annorlunda idén av hur berättelsen presenteras men den känns lite spretig och skulle ha mått bra av lite mera substans under ytan. När den första hänförelsen över det unika konceptet lagt sig sitter vi ju där med ännu en collegefilm i mängden. Konkurrensen i streamingutbudet är ju som vi vet ganska hård numera, så den får nöja sig med två av fem poäng.