Episodes 2011-2017

Varför jag tycker att det är lite häpnadsväckande att det är just två amerikanska manusförfattare samt skapare (Jeffrey Klarik och David Crane) är för att serien verkligen gör sig rejält lustig på den amerikanska underhållningsbranschens bekostnad. En bransch som faktiskt, ironiskt nog, föder dem båda. Dessutom är serien en samproduktion med Storbritannien (BBC Two) och har främst två brittiska skådespelare i två av de tre huvudrollerna.

Faktum är att även ifall den utspelar sig i USA och mestadels inom dess underhållningsvärlds ramar, så känns serien onekligen väldigt brittisk. Detta inte endast på grund av ett par brittiska skådisar och på själva huvudhandlingen, utan även tack vare att stilen och humorn ofta känns så där härligt brittisk. Det är nog också just detta som räddar serien ganska rejält från att emellanåt haverera; den brittiska charmen.

"Episodes" kretsar kring de äkta makarna tillika komediserieförfattarna Beverly och Sean Lincoln (Stephen Mangan och Tamsin Greig) som, efter att ha gjort stor succé hemma i Storbritannien med en bejublad och hyllad sitcom, erbjuds att komma över pölen till det stora, väldiga USA och pröva lyckan i *trumvirvel* Hollywood! Väl där bemöts de av den ena underliga nöjesmogulen efter den andra och det tar inte lång tid förrän de förstår att i glittriga Hollywood, där tänker alla på sig själva och på pengar. Konst, skapande och hårt arbete, vad är det?

Deras älskade sitcom ska självklart stöpas om där i staterna och det är här som den verkliga problematiken tar fart för det stackars skärrade författarparet. Hela deras serie ska göras om, karaktärer ska byta skepnad samt namn, miljöer byts ut, händelseförlopp skrivs fullständigt om och plötsligt sitter de där med en helt främmande serie som egentligen inte har någonting gemensamt med deras egen skapelse. Det spelar heller ingen roll hur än mycket de protesterar, de blir totalt överkörda. Deras serie må vara en succé hemma i "lilla" England, men i USA vet man så klart bättre och vill "finslipa".

Inte nog med att deras lilla älsklingsserie vanhedras fullständigt, de packas även på en dryg has-been till komiker som sannerligen behöver få ett rejält lyft i karriären; Matt LeBlanc! Javisst, LeBlanc (Joey i "Vänner") "spelar" alltså här rollen som sig själv. Det är dessutom fler gånger än en som serien sannerligen återspeglar verkligheten och det här är egentligen en rätt så fiffig och underhållande idé som i alla fall håller rätt hög standard genom hela den första säsongen.

Att få se detta förskräckta författarpar fullständigt bli manglande av Hollywoods stora pampar, dryga, snobbiga och bortskämda skådespelare samt regissörer är riktigt underhållande och helt klart seriens absolut största styrka. Jag tror dessutom den är mer ärlig än den ibland själv vågar erkänna vilket gör det hela än mer komiskt. För mig personligen som verkligen är spyless på det mesta vad remakes och omstöpningar heter blir detta så klart huvudsakligen tragikomik, men det är tack och lov tragikomik av den underhållande sorten. Matt LeBlanc är dessutom riktigt rolig som sig själv, förmodligen den bästa "roll" jag sett honom i (nej jag gillade aldrig "Friends"). Den övriga casten, med brittiska Stephen Mangan och Tamsen Greig i fronten, håller också rätt hög klass. Man får tänka på att detta främst är en hyggligt lättsam komediserie, visserligen med en del dramainslag, så med själva tanken på just detta ligger faktiskt skådespeleriet en bra bit över medel.

Det är kabelkanalen Showtime som tagit sig an att sända den här komediserien i USA och det är väl knappast förvånande egentligen. Att det är kabel menar jag, en markbunden kanal skulle förmodligen inte ens ta i denna serie med en desinfekterad tång då det främst är just sådana kanaler man gör sig roliga över i "Episodes".

Serien svalnar dessvärre en hel del i dess andra säsong, visst, det finns fortfarande en del scener som lockar till skratt, men den där härliga charmen har avtagit rejält och handlingen har burit all världens väg. Grundkonceptet och huvudidén har passerats och man försöker desperat bryta ny mark, hitta nya spår. Nä, det känns som att denna serie skulle ha mått bäst av att få bli en miniserie, det hade räckt med en säsong. Serien har ju dock nominerats på en massa galor och har dessutom vunnit en del priser där så självklart, ironiskt nog med tanke på seriens innehåll; succé är lika med pengar och då spinner man vidare.

Jag kan ändå ganska enkelt rekommendera er att ge "Episodes" en chans, speciellt ifall ni vet med er själva att ni gillar den här typen av komedi. Där engelsk humor möter amerikansk humor, ibland på ett alldeles strålande sätt och där man gör sig lustig på underhållningsbranschens bedårande bekostnad. Det bjuds på en hel del satir helt enkelt och ju mer insatt man är i hur branschen fungerar, desto mer får ni nog ut av serien. Med andra ord; desto mer kommer ni att skratta (eller förtvivlas). I skrivandes stund har precis den tredje säsongen av "Episodes" dragit igång i USA, vilken kvalité den kommer att bjuda på återstår att se, denna recension riktar sig endast till de två första säsongerna.

"I find the earth to be a place of misery in which I am surrounded by the conformity that kills society." - Matt LeBlanc