Exit 2019-2023

När första avsnittet av “Exit” är slut blir man nästan tvungen att spola tillbaka till förtexterna för att se om man verkligen läst rätt. Serien ska alltså vara baserad på verkliga intervjuer med lyckade finansmän i Oslo. I första avsnittet får vi se en blond man med backslick jaga efter en prostituerad med kniv, fullkomligt naken och markant uppspelt av spektaklet. Något senare slår en annan kostymklädd man ner en kvinna han tycker är kaxig. Våldet varvas med scener som innehåller så mycket kokain att inte ens Scarface själv hade haft kapacitet att hålla norrmännen nöjda. Man undrar hur mycket som faktiskt kan stämma.

Nog för att finansmäns dyra, och ibland speciella, vanor är väldokumenterade runt om i världen, men kombinationen av narcissism, megalomani och ren sadism gör historierna minst sagt otroliga. Skaparen bakom “Exit”, Øystein Karlsen, ska ha baserat manuset på en tre timmar lång intervju som en NRK-journalist utfört med fyra av Oslos finansiella elit. De historier som berättats ska ha direkt koppling till vad som händer i serien. Om ens ett stoff av det högoktaniga dramat är sant, är det tillräckligt mycket för att chockera vem som helst.

Serien följer framförallt Adam, spelad av svenska Simon J. Berger, och hans fru Hermine. Hermines högsta önskan är att bli gravid, det hon inte vet är att Adam har steriliserat sig och inte alls har några planer på att få barn. När ämnet kommer på tal antyder Adam att hon kanske ska jobba på sig själv, så kommer det nog gå bra till slut. En av seriens många höjdpunkter är just dynamiken mellan de två makarna. Hur Hermine långsamt vågar utmana tankarna på allt Adam talar sanning.

Vid sidan om det psykologiska kammarspel som utspelar sig mellan Adam och Hermine, handlar serien om de fyra börsmäklarna, deras relation till familjelivet och hur de försöker hitta kickar i den långsamma vardagen som medelålders män. Det är här serien är som bäst. Det är otroligt roligt att följa de extrema fester som vännerna har i lägenheten de samäger. Manuset är otroligt vasst och lyckas med att få en att skratta, samtidigt som scenerna blir mer och mer mörka.

Blandningen av humor och dekadent mörker gör serien intressant och annorlunda, men balansen däremellan kan ibland hämma den annars väldigt höga kvalitén. Det känns som att seriens skapare försökt vara övertydliga i hur osympatiska karaktärerna är, som att man verkligen velat betona hur fel deras handlingar är. Det gör att de fyra vännerna, trots bra skådespeleri, kan upplevas som något tvådimensionella. Karaktärernas mer förlåtande sida får däremot större utrymme i den andra säsongen.

När “Exit” är som bäst, i de rappa och humoristiska scenerna, håller serien högsta klass. Efter en andra säsong som dessutom vidareutvecklar karaktärerna och relationen dem emellan, finns det absolut ingen anledning till att du inte bör se det norska fenomenet.