Fubar 2023-

Som många filmtokiga grabbar födda på 80-talet växte jag upp på Arnold Schwarzeneggers rullar. "Commando", "Rovdjuret", till och med "Dagissnuten" gick på högvarv i VHS-spelaren, fastän jag var för ung för det brutala våldet i flera av dem. "Terminator 2" var såklart filmen som startade denna (osunda?) besatthet av muskelberget från Österrike. Jag köpte affischerna, actionfigurerna, t-shirten, till och med samma solglasögon som T-800. Och jag blev förälskad i film. Utan "T2" hade den här filmsajten kanske aldrig funnits. Ja, jag har Arnold att tacka för mycket.

 

Därför är det med stor förväntan som jag slår mig ner framför "Fubar" - hans comeback till den mer lättsamma actionkomedi-genren och hans första steg in i streamingvärlden. Och med en lika stor besvikelse inser jag fort att denna serie är en relativt utspädd Arnold-produkt. Inte så mycket gjord för oss hardcore-fans, utan för en riktigt bred mainstream-publik som söker något lättsmält på fredagskvällen.

 

Arnold själv propagerar stolt i intervjuer hur "Fubar" ska "tilltala precis alla, och kränka absolut ingen". Det är som om streamingjättens algoritmer tagit fram det exakta receptet på hur mycket våld och vilken slags humor som får finnas här för att inte riskera att stöta bort någon tittare.

 

Handlingen är det i grund och botten inget fel på. James Camerons "True Lies" (1994) - ännu en av de där filmerna jag älskade som barn - var en tydlig inspiration. Actionstjärnan spelar Luke Brunner, skicklig CIA-agent med pensionen i sikte. Men ett sista undercover-uppdrag väntar... och där upptäcker han chockat att vuxna dottern Emma har valt samma karriärbana. Båda har alltså ljugit för varandra i flera år, för det är inte enkelt att vara hemlig agent och samtidigt upprätthålla fasaden av ett normalt familjeliv.

 

Luke är såklart djupt missnöjd med att se sin lilla flicka riskera livet i ett farligt yrke. Men nu måste båda samarbeta som ett sammansvetsat team för att stoppa en internationell vapenhandlare. Samtidigt bubblar en lång rad av konflikter under ytan. Terorrjakten blir alltså lika mycket terapi för far och dotter.

 

"Fubar" har förutom Schwarzenegger även Monica Barbaro (känd från "Top Gun: Maverick") i den andra huvudrollen. Deras dynamik och den infekterade relationen går som en röd tråd genom serien. Inte för att det saknas komplicerade familjeband i övrigt. Luke försöker samtidigt att vinna tillbaka sin försummade exfru, och Monica får ångest av alla lögner som fästmannen Carter (Jay Baruchel) får höra.

 

Sen har vi det övriga CIA-teamet, som mer liknar ett vuxendagis än en seriös arbetsplats. Jag gissar att algoritmen har varit i farten igen för att hitta en karikatyr för alla tillfällen: komikern Fortune Feimster drar dåliga ordvitsar, Milan Carter står för nördig charm och Travis Van Vinkle spelar en egenkär himbo. Mycket av serien hänger på att man gillar deras jargong och deras sällskap, jag tycker snarare det blir olidligt enformigt.

 

Man har iallafall aldrig tråkigt i Schwarzeneggers närvaro. Framför allt är det rollen som stressad far och farfar, som både försöker rädda världen och hålla ihop sin familj, som ger oss en ny sida av Arnold. Ömsinta scener mellan honom och exfrun Sally (Fabiana Udenio), kärleken som gled undan, är för mig några av seriens höjdpunkter - den stenhårda actionstjärnan blir som en nervös skolpojke som just bjudit ut en dejt till balen.

 

Men på actionfronten brister det. I varje avsnitt väntar ett nytt (mycket långsökt) uppdrag som kräver förklädnad, falska identiteter, en del teknisk jargong, spionprylar och list. Det känns klyschigt, låter lökigt och ser bedrövligt billigt ut. Serien håller annars ett hyfsat tempo, och välplacerade cliffhangers lockar en att direkt hoppa till nästa avsnitt. Men snart glömmer jag vad som ens hände sist, för det blir varken spännande eller engagerande.

 

Skaparen Rick Santora har lång erfarenhet av mediokra men populära actionserier, från "Prison Break" till "Reacher". Jag ska inte säga att "Fubar" missar målet, det här är nog precis den typen av serie som Santora och Schwarzenegger såg framför sig. Enkel, dum underhållning för precis alla åldersgrupper och kategorier av tittare. En "produkt" anpassad för att infiltrera Netflix topp-10-lista med mininalt risktagande och hopp om fler säsonger.

 

Jag ska inte påstå att Arnolds karriär har varit full med mästerverk i övrigt, men serien får mig att sakna 80- och 90-talsfilmerna där han åtminstone fick leverera hårda oneliners med glimten i ögat efter att just ha sprängt femtio skurkar med en handgranat. Den där cliffhangern i slutet på "Fubar" gör mig inte lockad på mer - jag går hellre och letar upp "Den siste actionhjälten" på nytt.