Hassel 2017

Hösten 2017 var det återigen dags för författaren Olov Svedelids gamle snut Roland Hassel att göra entré. Den här gången i Ola Rapaces skepnad och Viaplay, kanalen bakom serien, ljög åtminstone inte då de lovade oss en mycket hårdare, råare och mörkare "Hassel". På de punkterna levererar definitivt serien så det både räcker och blir över. Tyvärr är den inte helt utan anmärkningar. I allt för många sekvenser, till och med hela avsnitt, envisas nämligen "Hassel" med att snöa in på det där alldeles för säkra och framförallt tråkiga klassiskt svenska deckarspåret.

"Hassel" sparkar blixtsnabbt och explosivt igång sin handling med att Rolands mentor, Yngve Ruda (Tomas Laustiola), blir brutalt nedskjuten i sin bil. Full av vrede och hämndlystenhet samlar sedan Hassel ihop sina närmaste kompanjoner i den hårdföra och nästintill topphemliga polisgruppen Triton.

Teamet i Triton består av en bunt rätt färgstarka figurer. Här hittar vi Thomas Meyer, spelad av en mycket underhållande Shanti Roney, som nog kan räknas som Hassels absolut närmsta vän. Eira Lindhe (Nanna Blondell) som är nykomlingen i gruppen, Simon Palm (Thomas Holmin) fungerar som en slags fixare (tänk Ray Donovan) och slutligen har vi Johannes Frank (David Nzinga), en före detta missbrukare och krigshjälte som med sina många år i det militära bidrar med sin tekniska kunskap.

Tillsammans med denna grupp, dessa aningen egendomliga och i många fall kompromisslösa karaktärer, försöker  Hassel att lite bakom kulisserna ta reda på vem det var som så brutalt mördade Ruda och naturligtvis även varför?

Inte ett helt enkelt och okomplicerat uppdrag för Hassel, då förundersökningsledaren Fatima Nidal (Ana Gil), från särskilda utredningar, sedan en tid tillbaka har haft ögonen på honom. Nidal har nämligen ställt sig mycket kritisk till Hassel och hans grupp Tritons minst sagt tvivelaktiga metoder. Om det inte vore nog blir Hassels redan krångliga förhållande med särbon Daniela (Aliette Opheim) allt mer skört då han vandrar djupare in i fallet. Ett fall som visar sig vara mycket mer komplicerat än vad det först verkade.

Ni som var med då Lars-Erik Berenett gjorde den ikoniska deckaren Roland Hassel, främst under stora delar av 80- & 90-talet, kommer i och med denna nya version förmodligen inte att känna igen er. Detta i sig behöver dock inte nödvändigtvis betyda något negativt, tvärtom; nytt blod, ny stil och nya tag anser jag mer eller mindre krävs i en ack så urvattnad genre. Jag ville dock understryka detta, förvänta alltså er inte någon ny "Hassel" à la Berenett.

Att göra någonting nytt, förändra och komma med nya visioner kan så klart även bli helt fel. Nu tycker jag dock denna nya "Hassel" klarar sig ganska bra, främst för att den ofta är redigt underhållande och bjuder på ett rafflande tempo. Med handen på hjärtat hade man dock faktiskt kunnat döpt serien till någonting helt annat, ty så pass självstående och annorlunda är den faktiskt, åtminstone i jämförelse med dess ursprungsmaterial.

Jag diggar Amir Chamdins regi som helt enkelt är förbaskat snygg. I vissa partier doftar det nästan hårdkokt och hårdhänt 70-talsdeckare. Tillsammans med Nicke Anderssons grymma musik blir det än mer stämningsfullt och påtagligt. Allra mest magiskt känns dock det allra första avsnittet, som lyckligtvis är ett dubbelavsnitt. Tyvärr hittar aldrig serien riktigt tillbaka till just den tyngden då den tappar vikter både här och där under resans gång. Den tappar dock aldrig så pass att det blir dåligt, som sämst anser jag nämligen att "Hassel" är "okej".

Vidare är Ola Rapace riktigt bra i rollen som Roland Hassel. En Hassel som alltså förmodligen folk i allmänhet inte är vana att se. Han är stenhård, kaxig och orädd. Ibland kan det helt klart bli lite för mycket, men i det stora hela fungerar det. Speciellt med tanke på seriens hårda och skitiga natur. Karaktärerna i gruppen Triton kan även de i vissa stunder bli nästan lite löjliga. Jag antar det blivit så här på grund av att "Hassel" vill vara mer en over-the-top actionserie än en renoldad thrillerserie. Jag personligen hade föredragit det senare, men jag antar att man inte kan få allt.

Vad jag dock fick var en förbannad, hårdhänt och kompromisslös Hassel. En förbannad och hämndlysten snut som bjuder på både action, familjebekymmer och spänning. Jag tycker han, trots en del snubbel och felsteg, klarar av denna balansgång rätt bra ändå. Därför får det bli en 3:a av den mer solidare varianten, jag ser faktiskt väldigt gärna en andra säsong!