Hell on Wheels 2011-2016

Arenan är USA på 1860-talet och ett brinnande inbördeskrig har just nått sitt slut. Den före detta sydstatssoldaten Cullen Bohannon (Anson Mount) hittar en plats i samhället som gruppledare under arbetet med den transamerikanska järnvägen, samtidigt som han jagar de nordstatssoldater som dödade hans fru och son.

Under seriens gång får vi följa med på hans resa, samt gräva djupare i hans relationer med en sliskig affärsman (Colm Meaney), en före detta slav (Common), en Cheyenne-indian (Eddie Spears), en präst (Tom Noonan), en nybliven änka (Dominique McElligott) och en sadistisk norrman (Christopher Heyerdahl). Alla dessa karaktärer kolliderar med varandra när gamla värden möter nya, religion möter ambition, och girighet möter hämnd.

Mycket av seriens tematik grundas i de sår och ärr som det amerikanska inbördeskriget förde med sig, och hur de hanteras så här pass kort tid efter krigets slut. Såren är färska och blodet rinner fortfarande, men ändå tvingas karaktärerna snabbt hitta fotfästet i en verklighet som aldrig kommer bli densamma. Motsättningarna mellan svarta och vita var givetvis tunga fortfarande, något som skildras genom ögonen på Elam (Common) och hur han behandlas som slav av sina överordnade fast att han inte är det längre.

När det gäller Bohannen så handlar det mer om hur han måste lära sig att handskas med människor som han bara månader innan kunde ha mött som fiender på slagfältet. Personer som gladeligen hade skjutit ihjäl honom och hans vapenbröder kan nu visa sig vara viktiga pusselbitar i järnvägsbygget och därför uppstår friktion. I många avsnitt känns det faktiskt som att skaparna har något vettigt att säga om allt det här, medan det i andra känns som att man bara försöker hitta ursäkter för att få göra en western. Man undrar stundtals om prioritet ett verkligen är att försöka skildra den här världen och eran eller om det i huvudsak handlar om att emulera upplägget från valfri omtyckt westernfilm. Det finns både toppar och dalar, helt enkelt.

Att Anson Mount - som vi tidigare sett skådespela i Britney Spears-festen "Crossroads" - skulle leverera som han gör här var det nog ingen som väntade sig när den här serien drog igång, men det gör han. Castingen hade inte kunnat vara bättre, och det känns nu som en omöjlighet att se någon annan i Bohannen-rollen. Mount vet precis hur man ska göra för att förmedla det där brinnande hatet och hämndbegäret som rör sig under hans hårda fasad. Nykomlingen McElligott hanterar också sin karaktär väl, och får också en hel del att göra istället för att bara vara något att vila ögonen på. På minuskontot hittar vi Common, som mig veterligen ännu inte gjort en riktigt bra TV- eller filmroll. Han springer mest runt och ska se cool ut känns det som, och varje replik han fäller här känns som direkt tagen ur en lökig 80-talsrulle.

När det gäller den visuella stilen på serien borde det inte vara några större problem att lyckas - då westernmiljöer brukar generera väldigt fina bilder - men här är det verkligen på gränsen. Under de inledande delarna av serien är det fräscht och ståtligt, men ju längre in man kommer desto mer känns det som om man bara slängt på ett enkelt instagram-filter när man filmat. AMC brukar annars vara väldigt bra på att omsätta sin budget till något som syns väl i rutan, men här känns det faktiskt lite billigt ibland, lite B. Hur som helst uppskattas perioden väldigt mycket och man vill ständigt se mer från den, men lite mer estetisk utveckling hade inte skadat.

Det är med andra ord Anson Mount som är den stora dragningskraften och största behållningen när den gäller den här serien, då han fullkomligt briljerar i varje scen. Det är lite synd att själva serien inte lever upp till hans kolossala nivå, och bara tanken på en sådan stark version av "Hell on Wheels" är smått svindlade. Det är inte så att den är dålig heller, men den missade potentialen sticker som en nål i ögat.