Hello Ladies 2011-2013

Merchant har ofta fått stått lite i skuggan av den ack så populäre komikern tillika kollegan Gervais. Tillsammans har de dock stått för mängder av succéproduktioner; "Extras", "An Idiot Abroad", "Life´s Too Short" och självklart "The Office", både den engelska och amerikanska versionen. I "Hello Ladies" gick dock Merchant för första gången helt solo i en större produktion och resultatet var det absolut inget fel på.

Ni som tidigare bekantat er med alla Gervais/Merchant-alster kan förmodligen känna igen stora delar av humorn som "Hello Ladies" bjuder på - den är både ärlig, pinsam, torr och sådär härligt mänsklig. Serien är amerikansk, men har ändå stora engelska drag. Humorn känns intakt och det märks att Merchant har fått rätt fria tyglar. Kanske var det också just därför som den större skalan av den amerikanska publiken svek? Jag låter detta vara osagt, jag hyser dock mina misstankar.

Serien har naturligtvis även influenser av amerikansk humor, men tack och lov inte av den trista, säkra och tillrättalagda varianten. Jag skulle nästan kunna dra likheter med några gamla Chevy Chase-filmer från 70/80-talet. Faktum är att Merchants mycket pinsamme och osmidige karaktär, Stuart Pritchard, i mångt och mycket påminde mig om några av just Chases gamla karaktärer. Likt Chase är ju dessutom Merchant rätt lång samt att båda dessa aktörers kroppsspråk och munläder påminner en hel del om varandra. Detta ser jag absolut som någonting positivt, allt passar ihop och man känner sig ganska så snabbt rätt hemmastadd. Serien har helt enkelt en mycket skön stämning där humorn inte känns speciellt krånglig, men för den sakens skull inte heller totalt ooriginell. En trevlig balansgång kryddad med massor av härlig situationskomik.

"Hello Ladies" är till råga på allt helt befriad från allt vad alla dessa horribla och förlegade skrattband heter, givetvis ett stort, stort plus. Den tillhör helt klart en av de mer genomtänkta samt snyggare komediserierna där även en del drama petats in. Karaktärerna känns mänskliga och trovärdiga vilket i sin tur gör att man mycket enkelt fastnar och känner för dem. Då det kommer till musiken så är den smått fantastisk, själva låtvalen i serien är nära genialiska och jag personligen skulle inte tveka en minut på att köpa soundtracket.

Merchant lär själv ha sagt att vissa delar i serien och den standup-show vilken den baseras på bygger på hans egna erfarenheter vad det gäller dejtinglivet. Jag tror honom, det är inte lätt där ute på köttmarknaden. Jjag hoppas dock att Merchant själv inte varit lika osmidig som hans karaktär Stuart Pritchard, ty han är en ren katastrof på alla sätt och vis.

Vilket leder mig "osökt" in på själva handlingen och upplägget. "Hello Ladies" kretsar alltså kring den kärlekstörstande, för att inte säga desperate, engelsmannen tillika webbdesignern Stuart. En man som ihärdigt och ofta brutalt misslyckat söker efter kärleken i det konkurrensfyllda och hypermoderna Los Angeles. Stuart har även en rumskamrat, skådespelerskan Jessica Vanderhoff (Christine Woods), som fler gånger än en får komma till Stuarts räddning med råd och tips då han fullständigt klantat till det. Jessica lider dock av egna problem vilka mestadels grundar sig på hennes ständigt dalande skådespelarkarriär. En desperation växer sig alltså även hos henne.

Man skulle kunna säga att det faktiskt, trots Stuarts extrema hopplöshet, finns stora likheter mellan dessa tu, vilket gör att de förmodligen mer ofta än sällan känner igen sig själva i varandra. I de olika avsnitten får vi sedermera följa dessa två karaktärers äventyr och öden ute i Los Angeles nattliv. Vi får även tillfälle att stifta bekantskap med deras vänner Wade (Nate Torrence), Kives (Kevin Weisman) och Rory (Kyle Mooney).

Jag tycker att både Merchant och Woods gör riktigt starka insatser här, kemin mellan dem sitter mitt i prick. Jag föll så gott som pladask för dessa karaktärer och att serien i sin helhet dessutom är mycket välskriven och påhittig gör knappast saken sämre. Det gjorde riktigt ont i mig då jag fick beskedet om att HBO beslutat att lägga ned den, här fanns verkligen potential, helt klart en av de mer plågsammare nedläggningarna. Som lite plåster på såren meddelade dock HBO att de planerar ett sista avsnitt utöver dessa åtta vilket kommer att runda av det hela.

I och med att serien aldrig riktigt fick chansen att verkligen blomma ut så blir jag tvungen att nöja mig med att skänka den ett medelbetyg, detta betyg följs dock ändå av en riktigt varm rekommendation att se den. Den är riktigt bra, men var beredda på att det kommer att kännas både snopet och tomt då den väl är slut, underbart är kort gäller här. Ni kommer förmodligen att vilja ha mer.