I’ll Be Gone In The Dark 2020-2021

Under 70- och 80-talen levde Kalifornien i skräck för Golden State Killer. Låsförsäljningen mångdubblades av rädsla för den ökände skuggestalten som bröt sig in i hundratals hem om natten. Han band, våldtog och mördade sina offer för att sen försvinna spårlöst i mörkret. 

 

Tre decennier senare får true crime-fantasten, journalisten och småbarnsföräldern Michelle McNamara upp ögonen för den hiskeliga historien och bestämmer sig för att viga all sin vakna tid åt att jaga mördaren. Från sin barnkammare luskammar hon internet efter nya spår och ledtrådar. Hennes bok med samma titel som HBO-dokumentärserien är en djupdykning i true crime-genrens hypnotiska mekanismer och i ett mysterium som tätnar för varje sida. Synd bara att serien har fler lösa trådar än Palmeutredningen. 

 

Det dramaturgiska grundproblemet i “I'll Be Gone in the Dark” kan spåras till att skaparna tycks ha överskattat dragningskraften i författarporträttet till den grad att ändlösa sidospår om Michelles matlagning, privatliv och äktenskap med en c-kändis stjäl halva scentiden från jakten på förövaren. Visserligen markerade hennes nyskapande blogg TrueCrimeDiary.com en viktig omstöpning av true crime-genren under det sena 00-talet, och McNamaras närmast erotiskt laddade relation till konsumtionen av mordutredningar säger även något om vår tid. Men kom igen, vem bryr sig om vilka flingor hon äter till frukost? 

 

Berättandet är tragglande tålmodigt och utdraget, här saknas ett tempo som skapar ett spänningens sug. Det görs långa intervjuer med förövarens offer som nu är pensionerade, vilka tydligt illustrerar hur en hemsk natt har förändrat deras liv och skapat ett tydligt före och ett efter. Offrens sida av historien står i fokus på ett föredömligt post-MeToo-vis i en genre som annars länge har präglats av en unket snaskig sensationalism. På samma spår fångar “I'll Be Gone in the Dark” även upp dåtidens förlegade syn på våldtäkt och våld mot kvinnor, både i samhället och inom poliskåren. Men i slutändan är alltihop enerverande otight, ofokuserat och syrefattigt. Synd på en bra historia.