Innan vi dör 2017-2019

”Innan vi dör” är en serie om gängkrig och organiserad brottslighet. Det tar ett avsnitt eller två innan jag är helt fast, dels för att presentationerna av karaktärer och trådar tar sin tid då det är mycket som ska berättas och förhoppningsvis till sist knytas samman. Men när väl allt och alla är på plats och det verkliga dramat tar sin början sitter också jag där, på min plats och kan inte sluta titta.

 

Liksom i flera andra svenska deckare på senare tid är en av huvudpersonerna en kvinna. Marie Richardson spelar den rättsmedvetna polisen Hanna Svensson, som i början av serien till och med sätter dit sin egen son för langning. Två år senare, när Christian (Adam Pålsson) muckar från fängelset, vill han inte längre ha med sin mamma att göra varför hon surmulet gräver ner sig ännu mer i sitt jobb. När Hannas älskare och kollega Sven plötsligt försvinner blir hon indragen i en komplicerad härva i den undre världen som tvingar henne att bestämma vart hennes lojalitet ska ligga.

 

Det är överlag otroligt välspelat och Marie Richardson, Adam Pålsson, men också Magnus Krepper (som en annan av Hannas kollegor), övertygar som de så ofta brukar. Dock är den stora och för mig väldigt glada överraskningen Alexej Manvelov. Han imponerar starkt i rollen som överhuvud för gangsterfamiljen Mimicas och överraskningen beror inte på att han är bra, inte alls, utan snarare på att jag knappt sett honom innan. "Vem är du och var har du varit hela mitt liv Alexej?" vill jag utbrista och inser att jag ju precis gjorde det. Manvelov spelar den iskalle Davor med sådan välbalanserad kylig värme att jag inte kan låta bli att tycka om karaktären, trots att jag samtidigt känner avgrundsdjup avsky gentemot honom.

 

Dessa motstridiga känslor väcks hos åskådaren bara av ett förstklassigt skådespel och det finns verkligen inte ett ögonkast som faller fel, inte en rörelse som sker med tveksamhet, varför jag inte annat kan än bara beundrande buga och tacka för bekantskapen så här efteråt.

 

”Innan vi dör” är ett intensivt och känsloladdat kriminaldrama som utspelas på många nivåer parallellt. Detta må vara en gangsterhistoria på ytan, men serien tar upp så mycket mer. Det handlar om konflikter inom familjen, arbetet, föräldraskapet men också om rättvisa, lojalitet och kärlek. Flera röda trådar och sidointriger löper sida vid sida med största trovärdighet och visar sig verkligen ha sin självklara plats i den större helheten. Mot slutet knyts sedan samtliga samman på ett ytterst tillfredställande sätt.

 

Jag tycker kanske att det blir väl påskyndat i det sista avsnittet, att allt går lite för snabbt, men det tycker jag i och för sig ofta när jag tycker mycket om det jag ser. Kanhända att jag helt enkelt bara inte vill att det ska slut? Men slut tar det, och det på ett sätt som ändå får mig att med tillförsikt våga hoppas på en fortsättning framöver.