Jonathan Strange & Mr Norrell 2015

”Jonathan Strange och Mr Norrell” är inte det. Istället är detta något så ambitiöst och faktiskt också relativt nytt som en magisk fantasysaga för vuxna. Visst finns en ton som känns igen, men helheten blir till något helt annat. Detta är en slags blandning av en enhet dyster Dickens, några skopor Harry Potter och ett antal nypor torr, ironisk Jane Austen. Ungefär. Och allt utspelas i flera några olika dimensioner av verkligheten, i början av ett lätt uppdiktat brittiskt 1800-tal.

Mr Norrell är en desperat liten magiker som gör allt för att bli accepterad av etablissemanget. Han har som mål att göra magin erkänd i Storbritannien efter att den i århundraden knappt praktiserats i landet. Han får en chans att visa upp sina trollkonster och blir också därefter upphaussad av överklassen. Men tyvärr stör han under övningarna balansen olika världar och krafter emellan, vilket får konsekvenser för samtliga inblandade. Norrell möter en dag i sitt arbete den nyfikne och spontane Jonathan Strange, en annan person med magisk förmåga och de båda männen fascineras av varandra, samtidigt som en ömsesidig rivalitet uppstår. En rivalitet som inte är hållbar när kampen mellan det goda och onda väl ska utkämpas. 

I första avsnittet etableras framförallt karaktärerna, utan att vi egentligen blir så mycket klokare på vad det sedan ska handla om. Men redan i andra avsnittet och framförallt de som därefter följer börjar storylinen urskiljas allt mer distinkt. 

Det är ett högt tempo från start och även om några avsnitt kan upplevas något röriga så förs vi hela tiden handfast framåt i handlingen mot det bombastiska sjunde finalavsnittet. Tydligt är att boken, som serien baseras på, inte hade kunnat bli rörliga bilder i ett annat format, som till exempel en långfilm. Men som serie kan allt och alla få tiden och utrymmet de behöver för att verkligen levandegöras, alltmedan vi fängslas av sugs in i det vi ser. Jag har inte läst romanen, vilket absolut inte behöver göras innan, men kan ändå tänka mig att det här är en bra återgivning av den rätt omfattande men också spännande historien i den. Serien är mörk, riktigt otäck på sina håll men också rolig på andra och framförallt väldigt smart och rapp i dialogerna. Den suveräne brittiske skådespelare som Eddie Marsan i rollen som Mr Norrell är verkligen lysande, liksom är Bertie Carvel som Jonathan Strange. Det är tyvärr något tunt av kvinnliga karaktärer, men de som är med har desto mer framträdande betydelse för intrigens uppbyggnad.

”Jonathan Strange och Mr Norrell” är en gotisk fantasyfest för alla sinnen och den tar upp olika moraliska frågor om ont och gott, men berör också vid mer vardagliga ämnen som kärlek och vänskap. Det handlar om magi, trollkarlar och andeväsen som helt naturliga delar av verkligheten som vi får beskåda. Och även om man inte skulle vara entusiastisk till just fantasy som form, tror jag att det för vem som helst är svårt att inte bli fullständigt förtjust i de många gånger makalösa miljöerna och den sublimt mystiska stämningen som däri råder.