Kalifat 2020

Mars 2019 skriver DN om Jamila som såldes som slav av terrorsekten IS och våldtogs tills hon svimmade. Bilderna hon målar upp av den tortyr som bland annat en mamma och hennes bebis utsätts för försvinner aldrig helt från min näthinna. Jamila försökte förstå det obegripliga – att de som försökte utrota hennes folk hade anhängare i Sverige.

 

Manusduon Wilhelm Behrman och Niklas Rockström, skaparna bakom ”Innan vi dör”, väcker till liv just denna del av vår samtidshistoria med nya thrillerserien ”Kalifat”. Genom framförallt tre kvinnors livsöden får vi följa konsekvenserna av IS förankring i Sverige. En smart infallsvinkel som dessutom ger ytterligare en intressant dimension till kontexten då det blir en berättelse om både blind tro, och blind förälskelse.

 

”Kalifat” tar vid i Raqqa, Syrien 2015 dit Pervin nyss flyttat med sin man som anslutit sig till IS. På en promenad genom staden med sin 4 månaders bebis erkänner Pervins norska väninna att hon äger en mobil, något som är högst straffbart för kvinnor. Väninnan tillfångatas, men lyckas smuggla vidare mobiltelefonen till Pervin, som nu äntligen ser en väg ut för sig och sin dotter.

 

Pervin får via en svensk bekant kontakt med Fatima som arbetar på Säpos Mellanösternavdelningen i Stockholm. Hon är en högljudd, karriärist som inte tvekar att ifrågasätta sina chefer. Ryktet säger också att hon tenderar att driva sina källor för långt. Något som blir påtagligt i relation till Pervin, som i utbyte för att få återvända hem till Sverige åtar sig att spionera på IS åt Fatima.

 

I en invandrartät förort får vi också följa tonårstjejen Sulle som i sitt utanförskap finner tröst i elevassistenten Ibbes lockelser om paradiset i Syrien, men hon är långt från den enda tjejen som charmats av den reslige unge mannen. Nyförälskad överväger hon att ge upp sin frihet för att dedikera sitt liv åt IS. Radikaliseringen av Sulle, hennes syster och hennes väninna är intressant, om än något förhastad.

 

Något slarvig är också historien om ett svenskt brödrapar som väljer att ansluta sig till terroristgruppen. En gardering från skaparna för att inte anklagas för islamofobi kan tänkas, men en onödig sådan. Jag saknar också en fördjupad bild av den process som ligger bakom radikaliseringen och komplexiteten i samtligas upplevelse av utanförskapet. Styrkan ligger helt klart i kvinnornas berättelser och i kärleken mellan familjemedlemmar, mer i känslan än i frågeställningarna. Tur är då att känslorna åtminstone är mycket väl gestaltade.

 

"Kalifat" är en klart stabil serie. Mycket tack vare trovärdigt skådespeleri, men också för sitt actionspäckade manus. Framförallt slutet är seriens höjdpunkt. Det trumfar både känslo- och berättelsemässigt. Något abrupt ter det sig dock. Ännu mer arbete med subtila psykologiska spänningar och det hade kunnat undvika detta, men fortfarande otroligt stark utgång. 

 

Soundtracket är kanske den största besvikelsen, den upplevs nästintill mekanisk. De kunde lekt mycket mer med musikvalet och ljudsättningen och på så vis lyft flera scener. Miljöerna tycks också ogenomarbetade. De är kaotiska och inte särskilt estetiskt tilltalande. Fördelen är att det matchar det tumult som huvudkaraktärerna upplever och är en skön kontrast till de större streamingtjänsternas visuella spektakel. Nackdelen att det blir något klaustrofobiskt emellanåt.

 

"Kalifat" är absolut sevärd, särskilt för att vara en svensk produktion. Jag hoppas få se mer av de yngre skådespelarna i framtiden. Att berättelsen även handlar om kvinnor som låter sig luras av kärleken är intressant. De styrs alla av män till någon grad, villigt eller ofrivilligt. Det ger ytterligare en dimension till handlingen och blir således en berättelse även om patriarkatet som en del av en större struktur. Det gör den i relation till tematiken än mer obehaglig.

 

Samma kväll som jag ser sista avsnittet läser jag också ett kapitel i "The Testaments" av Margaret Atwood. Sedan har jag svårt att sova.