Kaos 2024-

Grekisk mytologi skruvas till ordentligt i den här serien. Vi har mött karaktärerna på film och i serier förut, men jag kan lova att det här inte liknar någonting som gjorts på temat tidigare. På ett imponerande sätt så moderniseras det gamla utan att det förlorar den klassiska känslan.

 

Zeus (Jeff Goldblum), kungen av gudar, har fått nog av att människorna inte är rädda för honom och att de inte respekterar gudars överlägsenhet. En grym plan tar form för att skrämma sina undersåtar till lydnad. Ännu värre blir gudens paranoia när tecken på att en profetia kommer att gå i uppfyllelse visar sig. Enligt den så är hans tid vid makten snart över. En plan att störta ledaren har satts i rullning. Viktigast för att den ska lyckas är tre människor som är ovetande om sina roller i den.

 

Inget i serien är förutsägbart. Intrigen är komplicerad och tidslinjen är splittrad. Spelplatser är såväl gudarnas boning Olympen, människornas jordliga värld och underjorden. Allt detta kräver total koncentration av tittaren, men den som ger sådan får en sanslöst underhållande upplevelse i belöning.

 

Det är omöjligt att placera serien i en genre. Den rör sig vansinnigt roligt över närapå hela humorskalan från lättsam glättighet till brutal svärta. Satiren kring religion är sylvass. Dramatiken är bitvis pampig som sig bör när man beträder såhär klassisk litterär mark och bitvis jordnära. Temat döden finns med hela filmen med hjärtskärande skildring av sorg och vacker koppling till romantiken. Filmen tillåter sig också på ett lyckat sätt att leka med ämnet.

 

Människors sökande efter gudarnas mörka hemligheter ges tät mystik och det maktspel som skildras har på sina ställen chocker värdiga att passa i "Game of Thrones". Flirtar med skräckfilm är fint inplacerade. Kasten mellan intrycken är snabba och man kan aldrig förbereda sig. Serien lever upp till sin titel med råge.

 

Goldblum är i högfilm när han går all in som en både rolig och obehaglig psykopatisk narcissist. Hans fans kommer garanterat att älska varenda teatral sekund av uppvisningen. Medaktörerna gör ett bra jobb och ser till att the Goldblum show inte helt tar över. Billie Piper sticker ut och gör ett oförglömligt känslointryck med sin begränsade tid i bild.

 

Lika hämningslöst som det växlas mellan tonfallen så görs det mellan olika visuella format. Allt från färg som täcker hela skalan från normal till pastell till mörkt svartvitt används. Flera estetiska infall överraskar. Scenograferna har lagt ner sin själ i världsbyggandet och släppt loss med många detaljer. Speciellt Zeus pråliga palats är en njutning för ögat med läcker CGI som totalt smälter samman med omgivningen.

 

Allt med den här serien från manus till varje liten del av iscensättandet exploderar av kreativitet på ett underbart sätt. Den gör dessutom tittaren till en del av sitt universum genom att karaktärer ständigt pratar direkt till oss. Tilll exempel så talar Zeus till oss som vår härskare och det är häftigt.

 

Musiken är mestadels ett glimrande pärlband av sköna klassiker och man jublar redan när "Money for Nothing" med Dire Straits river igång showen i öppningsscenen där den blir en perfekt walk in song för gudarnas coola kung. Efter det är man fast.

 

"Kaos" är åtta avsnitt så beroendeframkallande att de känns som hälften av tiden att sitta igenom och man tvekar inte när det är över att man kommer att titta igenom det igen. Då har man avnjutit en fantastisk serie.