Kodnamn: Annika 2023-

Jag ville verkligen tycka om "Kodnamn: Annika". Det är streamingtjänsten SkyShowtimes första nordiska originalproduktion och Sverige har till skillnad från på filmsidan ändå lyckats imponera stort (även internationellt) med flera tv-serier genom åren. Serier om annorlunda poliser har vi också lyckats bra med här historiskt, se bara på framgångarna med "Bron" eller en av mina personliga favoriter "Jordskott" för att nämna några fina exempel.

 

"Kodnamn: Annika" är en serie som låter oss följa den finska polisen Emma (Sannah Nedergård), som är expert på brott inom konstvärlden och är mitt uppe i en infiltratör-utbildning. I seriens första scen får vi se henne göra ett misstag framför sin lärare, när hon tittar åt fel håll medan hon berättar något som skulle ha varit ur minnet för sin påhittade infiltratör-profil. Tydligen kan en sådan liten miss göra att du avslöjas ute på fältet mitt under en farlig operation.

 

Kort därefter står en svensk polis spelad av Eva Melander i Finland och förklarar att det är bråttom, en tavla ska säljas i Sverige och det är bara Emma som kan hjälpa till att avgöra om den är falsk eller inte. Hon behöver infiltrera den svenska konstvärlden på direkten och avsluta utbildningen på fältet. Här får Emma även lite snabbt och hastigt höfta fram sitt kodnamn: Annika Stormare. Vid det här tillfället i berättelsen finns det fortfarande stor potential för en spännande och annorlunda polis-thriller som både suddar ut gränserna mellan Sverige och Finland, samt ger oss något lite annorlunda genom infiltrationen av konstvärlden.

 

Jag gillade dessutom manusförfattaren Aleksi Bardys tv-serie "Dirigenten", som då blandade svenska och ryska. Den här gången blandar hans (tillsammans med manusförfattaren Mia Ylönen) nya tv-serie svenska och finska, där huvudpersonen behärskar båda språken utan problem. Och med tanke på att jag verkligen gillat konststöld/förfalsknings-serien "White Collar", grymma undercover-filmen "The Departed" samt uppskattat både Eva Melanders och Ardalan Esmailis insatser i svenska "Snöänglar"... så borde ju "Kodnamn: Annika" onekligen kunna falla mig i smaken också. 

 

Tyvärr blir det inte så den här gången. Det finns absolut delar jag uppskattar. "Kodnamn: Annika" känns påkostad för att vara en nordisk produktion. Fotot är snyggt, rekvisitan och miljöerna är snygga och ger oss en påkostad inramning av vår berättelse. Redan under det första avsnittet påstås däremot en tavla vara förfalskad och så sägs något i stil med att "någon har kanske bara köpt en väldigt dyr ram". Och det är dessvärre en liknelse som jag känner fungerar som en beskrivning över "Kodnamn: Annika" som helhet också. 

 

Det hjälper liksom inte att allt ser snyggt och påkostat ut, om inte berättelsen i övrigt lever upp till samma höga nivå. "Sluta grubbla! Infiltratörer ställer inga frågor.", är ett direkt citat ur serien från när Melanders polis sätter tonen för hur Emma bör vara som Annika. Samtidigt som vi senare under samma avsnitt får en kommentar om hur Emma visst borde ha snortat kokain på toaletten när hon var ute på fältet som Annika. Det finns flera motsägelsefulla tillfällen under säsongens gång, men jag vill inte avslöja mer än det som dyker upp i det första avsnittet. För jag är ändå säker på att det finns en viss publik som kommer att gilla den här serien.

 

Den är däremot inte för mig. Jag har lite svårt att placera var "Kodnamn: Annika" befinner sig på verklighetsskalan. Om vi tänker oss att serier som "Tunna blå linjen" och "Kalifat" försöker vara så realistiska som möjligt, medan "Jordskott" och "Hidden: Förstfödd" rör sig inom det övernaturliga och "Gåsmamman" är en slags förhöjd verklighet där allt kan hända. Så får jag känslan av att man försöker vara mer realistisk (typ att det faktiskt spelar roll vilket håll du kollar åt när du ljuger) fast råkat hamna i den förhöjda verkligheten där vad som helst kan hända och verkligheten inte spelar så stor roll.

 

Under säsongens gång känner jag dessutom igen mig från mängder av andra filmer och polisserier, på ett sätt som gjorde det nästan övertydligt exakt vilka vändningar vi kommer att få under säsongens gång. Vem som verkligen är den skyldige och så vidare. Varför spelar det roll att det finns ett gigantiskt badkar på ett visst ställe och så vidare? Det här kan väl visserligen vara något av en yrkesskada för mig själv, där jag ser avsevärt fler tv-serier än vanliga tittare gör. Kanske fungerar argumentet att den här serien "inte är gjord för tv-kritikerna utan för tittarna där hemma i soffan" och då må det väl vara så. Men jag uppskattar personligen titlar som fungerar för alla, oavsett bakgrund. Är det bra så är det bra. 

 

Jag förstår däremot inte varför vi behövde använda oss av klyschan kring att huvudpersonen inte minns delar av sitt förflutna och att det här behöver vara en del av henne som person. Till och med något som aktivt påverkar hennes arbete. Det här med undanträngda minnen kan bli fantastiskt i en film som "Memento", men blir oftast bara ett sätt för en produktion att hålla viss information borta från oss tittare tills att man plötsligt känner att det passar att tittarna får informationen - för att det råkar passa bättre in i handlingen just då. Och det finns fler klyschor av det slaget som sprinklas in här och där som tyvärr då får mig att himla med ögonen och tas ur upplevelsen, snarare än att sjunka djupare in i den.

 

Specifikt minnesdelarna påverkar däremot flera andra karaktärers utveckling. Här hamnar exempelvis den karaktär som spelas av Moa Gammel i kläm, förpassad till flimriga och röriga tillbakablickar. Helena Bergström spelar också en karaktär som visserligen får ta lite mer plats men vars vikt i berättelsen hängs upp på det förflutna. Jag kan se en alternativ version av "Kodnamn: Annika" som lade ännu mer fokus på det som hände i nutid och lät Gammel och Bergström ta ännu mer plats. Med det sagt så tycker jag inte att Sannah Nedergård, som spelar vår huvudperson Emma/Annika, gör något fel. Hon säljer in sin karaktär på bästa möjliga sätt, det är inte det som påverkar mig. Utan hoppas snarare att få se henne i fler produktioner i framtiden. 

 

När vi väl är framme säsongens andra halva och särskilt det sista avsnittet, så tycker jag ändå att man får ihop berättelsen på ett bra sätt. Visserligen så som förväntat, men Melander som får gå lite på sparlåga i början och vara den som "lär upp" vår huvudperson får äntligen skådespela på nivåer vi sett i "Snöänglar" och andra produktioner hon varit en del av tidigare. Jag tror också att för tittare som bara känner sig lite smått intresserade efter att ha givit inledningen en chans, så finns det all anledning att då se klart säsongen då det bästa fortfarande ligger framför en.

 

Det skulle inte förvåna mig om vi får en andra säsong av "Kodnamn: Annika" i framtiden. Serier av den här typen gör ju att tv-skaparna med enkelhet kan låta Annika infiltrera något annat område i en ny berättelse. Och med tanke på att inramningen ändå känns påkostad, så kommer jag vara villig att ge en möjlig fortsättning en chans. Nu känns det bara som att konstverket innanför ramen blir en billigare kopia av andra mästerverk. Men hoppas då på en mindre spretig och mer koncentrerad berättelse, som tydligare kan låta tittarna förstå vilken typ av serie man försöker vara. En snabb googling bekräftar i alla fall att svenska polisinfiltratörer inte får provocera fram brott, men nästa säsong kanske kan utspela sig lite mer i Finland?