Lessons in Chemistry 2023-

Jag ser väldigt många tv-serier varje år. Men ofta på ett sätt som skiljer sig åt från hur andra "vanliga tittare" får ta sig an sina nya tv-serier. Som tv-kritiker sitter jag ofta ensam med nya titlar i ett slags vakum, ibland är det flera veckor innan det är okej att ens prata om att man fått tjuvkika serien. Det är givetvis ett lyxproblem som jag är lyckligt lottad att ha och även en fördel kring att man verkligen inte påverkas av vad andra tycker och tänker om den nya titeln i fråga. 

 

Nu börjar du kanske undra när tusan jag ska komma till skott och förklara varför jag fullkomligt älskar "Lessons in Chemistry". I rubriken har jag ju redan kallat serien för en av årets bästa tv-serier. Men låt mig ta ett snabbt sidospår innan jag kommer till skott ordentligt.

 

Jag minns nämligen fortfarande när jag satt och såg på "The Queen's Gambit", för nästan exakt tre år sedan och ville prata med allt och alla om den. En känsla som för övrigt växte sig starkare för varje nytt avsnitt som jag såg. Samtidigt fanns en annan känsla där, något som jag nog bara kan beskriva som en rädsla. För där och då vågade jag verkligen inte hoppas att en fiktiv berättelse om en ung kvinnlig schackspelare skulle gå och bli så unisont hyllad som den sedan blev.

 

Snarare befarade jag att den likt så många andra berättelser som jag suttit ensam och älskat, inte skulle klara av att nå igenom bruset av alla andra hundratals nya tv-serier som släpps varje år. Eller alla nya säsonger av redan omtyckta tv-serier som återvänder med nya avsnitt för den delen. Och det har varit exakt samma känsla som jag haft medan jag plöjt igenom den första säsongen av "Lessons in Chemistry". 

 

Det finns ett flertal ytliga liknelser mellan "The Queen's Gambit" och "Lessons in Chemistry". Båda är bokadaptioner som följer en varsin fantastisk, smart, målmedveten och fiktiv kvinna. Båda berättelserna utspelar sig dessutom under 50- och 60-talet i USA. Båda serierna är, i alla fall enligt mig, även otroligt välgjorda. Men själva handlingen, tonen och uppläggen på serierna är helt annorlunda. 

 

Oscarsvinnaren Brie Larson ("Room") har på senare år kanske mest kommit att förknippas med sin roll som Captain Marvel i Disneys Marvelfilmer. En roll många gillar att ha åsikter om. Men det råder ingen tvekan om att hon kan bjuda på fantastiskt skådespel, särskilt med rätt manus i handen. Och i rollen som Elizabeth Zott så bär hon "Lessons in Chemistry" på sin axlar. Elizabeth är en oerhört duktig kemist, som råkar ha fötts under helt fel årtionde för sitt område. Utöver Marie Curie så finns det under den här tiden inga andra kvinnor i branschen, fast det är inget som Elizabeth tänker låta stoppa henne. 

 

I två olika tidslinjer som vi följer mer eller mindre simultant, så får vi däremot tidigt veta att det av någon anledning inte kommer sluta på det sätt som Elizabeth tänkt sig. Istället för Nobelpris så är det som älskad tv-kock hon slår igenom. Där hennes kemiska kunskaper kring vad som faktiskt händer under matlagningen, rent kemiskt alltså, gör henne helt ostoppbar och ovärderlig bland amerkanska hemmafruar under den här tidsperioden.

 

"Lessons in Chemistry" är däremot så mycket mer än bara Elizabeths spännande och många gånger svåra resa genom livet. Genom hennes kollega Calvin (Lewis Pullman), som likt henne själv bara bryr sig om kemi, utvidgas vår handling till flera sidokaraktärer som alla får ta tillräckligt med plats för att vi som tittare ska bry oss om vad som händer även i utkanterna av vår huvudberättelse. Skådespelarna Pullman, Aja Naomi King, Patrick Walker, Stephanie Koenig och unga debutanten Alice Halsey, levererar dessutom också på en lika fin nivå som Larson. Och som en medveten blinkning åt seriens titel, så har Larsons och Pullmans kemister en grym kemi tillsammans.

 

Om det är något som Apple TV+ redan har bevisat under de senaste årens många släppta originalserier, så är det att man aldrig tänker släppa något som ser dåligt ut. Även "See", med ett manus under all kritik, ser ofta helt fantastisk ut. Det är även sant i fallet med "Lessons in Chemistry". I princip varje bildruta du råkar pausa på går att rama in och hänga upp på väggen.

 

Det är däremot avsevärt mindre "mörker" i "Lessons in Chemistry" än vad det exempelvis var i "The Queen's Gambit". Elizabeth är alldeles för praktiskt för att låta det gå så illa. Och om du behöver någon form av action eller stora spännande ögonblick för att kunna behålla intresset på topp medan du tittar... nej, då är nog inte det här en serie för dig trots allt.

 

Jag har svårt att se en tv-värld där "Lessons in Chemistry" lyckas slå igenom och faktiskt uppskattas av mer eller mindre alla som ger serien en chans. Men jag vet i alla fall vad jag själv tycker. Och jag tycker att det här är en av årets bästa nya tv-serier. Jag hoppas att du åtminstone ger serien en chans.