Limbo 2023-

Tre väninnor. Tre söner. En natt ringer telefonen och väninnorna kastas in i en förälders allra största mardröm. Sönerna har varit med om en allvarlig bilolycka, och en av dem får livshotande skador och försätts i koma. Kvinnornas relationer sätts därefter på prov, och hamnar i limbo i väntan på hur resten av deras liv kommer att se ut.

 

Det är en intressant och spännande story som Viaplays nya serie "Limbo" utgår ifrån. Men på vägen snurrar man in sig i allt för många konflikter och till slut suckar jag högt som tittare när misären blir för mycket.

 

Först kastas vi in i serien och det är lite svårt att hänga med vilka karaktärer som har relationer till varandra. Det är tre vänninor, deras respektive, ex-män, ex-männens nya, söner, bonussöner, flickvänner, döttrar ,och för att göra det lite svårare för oss heter en katt Lillebror. Innan vi vet ordet av har bilolyckan skett och fortfarande försöker man pussla ihop vem som är vem.

 

Serien är skapad av Rakel Wärmländer som även spelar Ebba, en av huvudkaraktärerna. Den andra väninnan My, en terapeut som försöker få barn med sin fru och kämpar med relationen till sin styvson, spelas av Sofia Helin och Gloria, en skild fotograf som tar snabba lån i mobilen spelas av Louise Peterhoff. Ebba, mamman till sonen som har försatts i koma, får det mest kämpigt. Det är många kraftfulla scener som berör, men majoriteten av tiden känner jag inte med Ebba - tvärtom.

 

Det finns knappt en enda scen utan att Ebba gör en dramatisk sorti. Det är smällande dörrar, skrik, panik och tårar. Wärmländer gör dock ett bra jobb - hon verkar vara en expert på att spela denna typen av roll, men det blir också för mycket av det goda. Kanske är det svårt för mig att relatera, som aldrig har befunnit mig i en liknande situation, men det är få gånger Wärmländer får visa något annat än att "bara" vara en förstörd mamma som tappar det jämt och ständigt.

 

Det finns dock ett undantag i avsnitt 5, där en nödvändig scen bryter av mörkret. Detta är för övrigt ett av seriens bästa avsnitt. De tre väninnorna samlas och pratar för första gången sedan olyckan. De tröstar varandra, skrattar och försöker hitta tillbaka till hur de umgicks innan. Under en härlig sommarhimmel badar de i en sjö och för en sekund glöms allt det svåra bort, och till och med ett leende dyker upp hos Ebba. Den lyckliga stunden varar dock inte länge förrän en ny konflikt bryter ut, men det är också här vi äntligen får se den fenomenala trion interagera med varandra. 

 

Wärmländer, Helin och Peterhoff gör ett förträffligt arbete med att spela de tre kvinnor vars liv förändras totalt över en natt, men den största skammen är att serien snålar med dessa scener. Det är få gånger vi får se de tre kvinnorna i samma rum, i stället läggs fokus på att skapa konflikter från höger och vänster som bara läggs på hög. Jag förvånas över hur mycket misär man egentligen kan trycka in i en och samma berättelse. Förutom att en av sönerna ligger i koma får vi se alltifrån otrohet, graviditeter, missfall, skilsmässor, låneskulder, hemligheter, slagsmål, polisanmälningar - ja listan kan bli lång.

 

Dessa bihandlingar behövs däremot för att det ska hända någonting i serie, annars hamnar man ironiskt nog själv i en limbo. Men det som frustrerar är att ingenting verkar få en lösning. Ända in i det sista avsnittet väntar jag, med förhoppningen om att vi kommer få ett avslut - de kommer att prata ut om det som har hänt, de kommer att reda ut vad som hände natten vid bilolyckan, vi kommer få veta hur det går för Ebbas son... men icke. Många trådar väljer man att lämna olösta. Om poängen är att det ska komma en säsong 2 vet jag inte om jag kommer lyckas hålla kvar intresset tills dess.

 

Men för att jag själv inte ska dras med i "Limbos" dystra och mörk grotta, vill jag poängtera att serien lyckas bra med att visa hur bräckligt livet egentligen är. Den sätter igång många tankar - hur hade man själv reagerat om man hamnade i en liknande situation? Mycket tas för givet. Oviktiga saker i vardagen tar över. Vi är nog experter på att glömma det, och "Limbo" ger oss en välbehövlig påminnelse.