Love, Death & Robots 2019-

Efter succén med Deadpool-filmerna känns det naturligt att regissören Tim Miller skulle kliva upp och göra nästa megablockbuster. Istället har han valt att lägga fokus på något han började greja med redan innan ”Deadpool” nådde biograferna 2016. Tillsammans med hans polare David Fincher (av alla människor) och Netflix har han kokat ihop den skruvade antologiserien ”Love, Death & Robots” där 18 vitt skilda animerade kortfilmer tacklar olika berättelser med rötter i science fiction- och fantasy-världen. De 18 installationerna kommer från olika delar av världen, med animationsstudior från bland annat Ungern, Frankrike, Polen, Sydkorea och USA bakom spakarna.

”Love, Death & Robots” kan enklast beskrivas som en alternativ version av ”Black Mirror” där varje episod inte är den andra lik och tacklar den övergripande inspirationskällan på helt olika sätt. Delarna varierar från sex till 17 minuter långa och bjuder på allt från storskaliga rymdinvasioner till spirituella drömmar i öknen. Eftersom varje del är så olika och inte har något med varandra att göra så har jag valt att dela upp denna recension i små partier utifrån varje avsnitt/kortfilm.

"Sonnie's Edge"
Den första kortfilmen är en av totalt sex som använder sig av en mer avancerad form av animation som nästan ter sig fotorealistisk – ungefär som en cut scene i ett tv-spel. Här introduceras vi till en alternativ framtid där underground-fighting blivit upphottad med utomjordiska monster som kontrolleras av människor. Med en feministisk punch slår sig denna starkt in som första inslag.

”Three Robots”
I en av seriens mer lättsmälta och humoristiska installationer tar tre robotar en sightseeing-tur i en postapokalyptisk stad långt efter människans förfall. Det här är en av tre filmer regisserade av duon Victor Maldonado och Alfredo Torres, och en väldigt charmig sådan.

"The Witness"
I en värld som andas ”Ghost in the Shell” blir en kvinna vittne till ett brutalt mord och tvingas fly genom staden med mördaren hack i häl. Det här är definitivt en av de mer intresseväckande animationsstilarna i säsongen, som bäst kan liknas vid en mer verklighetstrogen version av stilen i ”Spider-Man: Into the Spider-Verse”. Storyn i sig är en av de som håller högst nivå, men tyvärr har den också en del överdriven kvinnlig nakenhet – som dessvärre även är ett återkommande element i flera av filmerna.

 

”Suits”
I säsongens kanske bästa episod tvingas ett samhälle bönder slåss mot en alieninvasion med hjälp av sina modifierade maskiner. Även här håller såväl animationsstil som story hög nivå, och känns väldigt inspirerad av såväl Steven Spielberg som den svenske konstnären Simon Stålenhags verk.

”Sucker of Souls”
En uråldrig varelse väcks till liv under en arkeologisk utgrävning och en grupp legosoldater måste försöka hitta sin väg ut. Med klassisk 2D-animation berättas denna lika skrämmande som humoristiska historia på ett väldigt livligt (och blodigt sätt).

"When the Yogurt Took Over"
En av säsongens mest bisarra, och framför allt underhållande, delar där en grupp forskare av misstag skapar en högintelligent yoghurt som snart sätter mänsklighetens framtid i fara. Lika fyndig idé som kul animationsstil – och som även lyckas säga något om samtiden.

”Beyond the Aquila Rift”
Ytterligare en av de mer fotorealistiska inslagen, och här bjuds det på ett intressant science fiction-koncept när ett rymdskepp hamnat snett. Med en stämning som mest lutar åt ”Alien” och en situation som skulle kunna vara hämtad ur ett ”Doctor Who”-avsnitt bjuds vi på ett riktigt barnförbjudet mindfuck. Tyvärr återigen en hel del (kvinnligt) naket.

”Good Hunting”
Österländsk mytologi möter steampunk när vi får följa en berättelse om en son till en andejägare och hans relation med övernaturligt väsen under flera decennier. Här blandas flera härliga koncept i en ljuvligt animerad story som dessutom grundar i ett feministiskt budskap.

”The Dump”
En småcharmig men relativt poänglös berättelse om en bångstyrig eremit och hans förhållande med en levande sophög. Längtade man efter mer manligt naket får vi äntligen(?) det här.

"Shape-Shifters"
Intressant koncept där den amerikanska armén värvat varulvar till Afghanistan. En av de mest blodiga inslagen i serien, som säljs extra väl med den fotorealistiska CGI:n.

"Helping Hand"
”Gravity” möter ”127 timmar” i denna gastkramande överlevnadsthriller i rymdens tomrum. En astronaut tvingas ta ett drastiskt beslut när hon plötsligt famlar handlöst i rymden. En lika stark visuell som emotionell upplevelse.

”Fish Night”
Efter att två försäljare blir strandade i öknen då deras bil lägger av får de ta del av en svunnen tid under en spirituell nattupplevelse. Om de mer fotorealistiska inslagen i till exempel ”Sonnie’s Edge” och ”Beyond the Aquila Rift” påminner om filmiska cut scenes i diverse tv-spel, så drar ”Fish Night” starka paralleller till animationsstilen i Telltale-spelen. Lika vacker som poetisk.

”Lucky 13”
En actionfylld berättelse om en pilots förhållande till ett tidigare otursfyllt flygplan. Samira Wiley från "The Handmaid's Tale" gör ett träffande inhopp som piloten Colby, men i slutändan känns berättelsens kärnförhållande mellan människa och maskin något krystat.

”Zima Blue”
Efter att en hyllad konstnär tar sig tillbaka till rampljuset för att avslöja sitt sista verk, avslöjar han sin sanna berättelse. En av seriens absolut bästa avsnitt, där såväl animationsstil som fascinerande science fiction-koncept är på toppnivå.

”Blindspot”
Old school 2D-animation som skulle kunna vara hämtad ur vilken animerad 90-talsserie som helst. En grupp cyborger ska stjäla ett datachip från en konvoj, men stöter på patrull. Storyn är papperstunn, men animationen och karaktärerna är en fantastisk härlig throwback.

”Ice Age”
Seriens enda icke-animerade inslag kommer från Tim Miller själv, som här sätter skådespelarna Topher Grace och Mary Elizabeth Winstead i en prekär situation när de upptäcker ett miniatyrsamhälle i sin frys. Ljuvligt visualiserat koncept som dock gärna hade kunnat få utforskas mer.

”Alternate Histories”
Ett fullkomligt magiskt koncept där vi introduceras till ett program som visar hur annorlunda världen sett ut om en del historiska händelser hänt. I det här fallet bjuds vi på sex olika exempel på hur världen hade fortgått om Adolf Hitler dött på olika sätt. Tyvärr raseras den intressanta idén med oerhört repetitiva och inte särskilt underhållande scenarion om hur nazistledaren kunde strukit med.

”The Secret War”
Säsongens sista avsnitt bjuder på en explosiv final när Röda armén letar efter underjordiska varelser som släppts lösa efter en ockult rit. Ryska brytningar till trots bjuder denna avslutande kortfilm på ett stämningsfullt, actionladdat och minnesvärt avslut.

Som alltid med antologier av det här slaget är den genomgående kvalitén något sviktande, men även om en del partier är märkbart sämre än andra så går det inte att värja sig från denna underbart skruvade och varierade skara berättelser. Det genomgående temat känns väldigt löst men det gör inget när man lyckas skapa så innovativa och visuellt spektakulära verk som dessa.

Tim Miller och David Fincher har fått ihop ett härligt gäng och skapat sevärda science fiction-pärlor som tål att ses om. Bristen på kvinnliga röster bakom de olika kreationerna är dock tyvärr påtagligt märkbar. Förhoppningsvis är det något man kan styra upp inför nästa säsong – som jag verkligen hoppas blir av.