Lust 2022

Jag tror tanken var att det skulle bli något av en svensk ”Sex and the City”, eller snarare kanske fortsättningen ”And Just Like That”. Och ambitionen är det inget fel på. Frågan är om det funkar.

 

Och jo. Det gör det, måste jag medge. Efter en viss tvekan inledningsvis. Mina förväntningar var lite väl höga, men när de rivits ned en bit, kunde jag luta mig tillbaka och låta mig roas av detta skönt ocensurerade spektakel.

 

Anette jobbar på Hälsomyndigheten och ska, under parollen ”Gör Sverige sexigt igen”, göra en undersökning om kvinnors sexliv och hur det påverkar hälsan. Detta leder till att hon och hennes närmaste klunga väninnor, Nadia, Ellen och Martina själva börjar ifrågasätta sin syn på sex och lust. Vart får allt det plats egentligen, i en vardag som redan kantas av pussel så det räcker och blir över?

 

I ”Lust” kastas kängor på diverse olika samtidsfenomen. Ibland träffsäkert och andra gånger mindre lyckat. I det stora hela uppskattar jag ändå att man vågar ge sig på och skoja om även smått tabubelagda ämnen, såsom £metoo och det hopplösa otyget (ironi) känsliga män.

 

Serien är regisserad av Ella Lemhagen och i rollerna ser vi rutinerade Sofia Helin, Julia Dufvenius, Elin Klinga och Anja Lundqvist. I slutändan är det också denna klockrena kvartett som lyfter serien till att bli något mer än bara en pruttkul buskis.

 

Det grämer mig samtidigt att rollfigurerna inte känns mer trovärdiga och istället för riktiga människor får vi bekanta oss med karikatyrer. Bristen på djup är ett påtagligt problem. Ett tag. Med tiden får dock huvudpersonerna mer kött på benen och i takt med att vi lär känna dem, väcker de också en ömhet, och en motvillig igenkänning i mig. Att männen i sällskapet förblir platta pappfigurer som yrar omkring i egna identitetskriser gör faktiskt inte så mycket. De är roliga att titta på och fungerar perfekt som krydda till kärnan som ju är dessa kvinnor och deras relationer. Och sådana kärnor är vi faktiskt fortfarande inte bortskämda med.

 

Manuset är skrivet av Frans Wiklund och fullproppat med roliga skämt, och ibland känns det som att vi vandrar från en sketch till en annan. Röda tråden är inte otydlig, snarare något blek, vilket är trist för jag tror det hade funnits rätt mycket mer att berätta om. För även om jag inte tackar nej till lite kul, hade jag velat ha mer av annat också.

  

Trots att skärpan stundvis tonas ned i ambitionen att roa, är det roligt från start till slut. Jag skrattar åt snårigheten att navigera i denna vår tid av så många krav och nästan ännu fler möjligheter. Tack vare ensemblen och deras proffsiga och rappa leverans av replikerna, blir till och med en smålöjlig dildoförväxling oväntat underhållande.

 

Detta är egentligen inte en serie så mycket om lust som det är en serie med kvinnor som har jäkligt kul på jobbet. Och det smittar av sig! Det som utspelas känns stundvis improviserat och det är inspirerande att se dessa kvinnor ta plats och till synes utan tyglar skoja om sig själva och sin samtid. Det pratas redan om en andra säsong och jag kommer självklart se också den. Även om jag då hoppas på lite mer substans.

 

”Lust” är trots vissa invändningar en lustfylld och smått utflippad skildring av mogna kvinnors liv, när många trodde det redan tagit slut. Det är fånigt, flamsigt och skojigt, men väcker också tankar mellan varven. Alla kommer inte frälsta, men har du lust att sätta på något lättsamt och roligt, i dessa i övrigt väldigt oroliga tider, så är detta serien för dig.

 

▸ Streama "Lust" på HBO Max