Masters of the Universe: Revelation 2021-
Synopsis
I den här uppföljaren till 80-talsklassikern måste Teela och en osannolik allians förhindra att universum förgörs efter att en våldsam strid slagit Eternia i spillror.
Info
Originaltitel
Masters of the Universe: Revelation
Seriepremiär
23 juli 2021
Digitalpremiär
23 juli 2021
Antal säsonger
1
Antal avsnitt
10
Avsnittslängd
Språk
Engelska
Land
USA
SÄSONG
1
SÄSONG
1
01
The Power of Grayskull
2021-07-23
02
The Poisoned Chalice
2021-07-23
03
The Most Dangerous Man in Eternia
2021-07-23
04
Land of the Dead
2021-07-23
05
The Forge at the Forest of Forever
2021-07-23
06
Cleaved in Twain
2021-11-23
07
Reason and Blood
2021-11-23
08
The Gutter Rat
2021-11-23
09
Hope, For a Destination
2021-11-23
10
Comes with Everything You See Here
2021-11-23
En nostalgisk leksakslåda som bryter mot konventionerna
"Masters of the Universe: Revelation" av Kevin Smith är lika mycket en trogen återupplivning av den klassiska 80-talsserien som en fräsch nytolkning.
När jag var liten hade jag en hel del gamla VHS:er med tecknade 80- och 90-talsserier som "Teenage Mutant Ninja Turtles", "Transformers" och "Dino-Riders", men även en kassett med några avsnitt av "He-Man and the Masters of the Universe".
Berättelsen om He-Man och hans kamp mot den ondskefulla Skeletor har egentligen aldrig varit någon personlig favorit, men idén med en uppföljare med regissören och nörden Kevin Smith vid rodret ("Clerks", "Dogma" och "Jay & Silent Bob") lät på förhand som en klockren kombination. Resultatet är en kraftfull nostalgisk chock med förvånansvärt mycket mångfald och spännande berättelse, som dock långt ifrån saknar brister.
"Masters of the Universe: Revelation" inleds med att Skeletor (Mark Hamill) till slut lyckas besegra He-Man (Chris Wood) vid Castle Grayskull. Deras sammandrabbning leder till att det mäktiga kraftsvärdet delas itu, att de båda ärkefiendernas till synes försvinner och att magin går förlorad från landet Eternia. Några år efter händelsen blir det upp till kapten Teela (Sarah Michelle Gellar) att samla ihop både gamla vänner och fiender som Evil-Lyn, Man-At-Arms och Orko för att hitta de båda delarna av kraftsvärdet och förhoppningsvis återinföra magin till världen innan universum går under.
Den mest imponerande bedriften som Kevin Smith lyckats med är att ge de tidigare platta eller rent ut sagt löjliga figurerna från 80-talsserien ett aldrig tidigare skådat djup och en hel del karaktärsutveckling. Borta är de övertydliga moralkakorna som avslutade varje avsnitt när det begav sig, Den komiska lilla trollkarlen Orko är inte längre comic relief utan bjuder på några av seriens mest tänkvärda citat, den tidigare genomonda Evil-Lyn (bara lyssna på namnet) är numera lite snällare och ångrar nästan att hon tjänade under Skeletor och Teela har blivit minst lika tuff och stark som sin vän He-Man.
Vi har även den helt nya karaktären Andra (Tiffany Smith), som ska fungera som någon sorts katalysator för tittaren. Dessvärre känns hon mest som skohornad representation, utan någon som helst personlighet eller syfte.
Serien har visserligen en vuxnare porträtteringen av karaktärerna, men i övrigt har de fångat samma känsla av att allt egentligen mest är en dold leksaksreklam som originalet från 80-talet osade – på gott och ont. Plockar du fram dina gamla actionfigurer från vindsförrådet kommer du troligtvis känna igen de flesta karaktärerna med "klockrena" namn som Mer-Man, Stinkor, He-Ro och Roboto, vilket är en del av charmen med den nya serien.
"Masters of the Universe: Revelation" lyckas på något magiskt vis blanda den vuxnare stämningen med de infantila namnen, plastgubbe-liknande skurkarna och den ärligt talat rätt fåniga premissen och skapa något som inte får mig att skämmas framför teven. Samtidigt känns det som att Kevin Smith inte riktigt vågat gå hela vägen med sin nytolkning, utan att den på ytan ska tilltala de mest inbitna fansen så hårt som möjligt, innan de upptäcker att den snarare andas "girl power" än testosteronstinna krigare och heavy metal.
När det gäller den tecknade stilen erbjuder den inga revolutionerande eller haktappande bilder, utan påminner starkt om de senaste årens vuxnare animerade serier som "Castlevania" eller "Dota: Dragon's Blood". Vissa gånger är det riktigt snygg, som under de riktigt fint regisserade och fartfyllda slagsmålen, medan den vid andra tillfällen ser rent ut sagt ful eller billig ut. Om de satsade på att få serien att se ut som när du lekte med dina actionfigurer som barn, har de vid tillfällen lyckats ganska bra.
En del av de mest trofasta fansen kan säkert tycka det är tråkigt att He-Man inte står i rampljuset, utan framförallt de kvinnliga karaktärer, men personligen tycker jag det är ett intressant sätt att vända på konventionerna från den gamla serien vi minns från barndomen (som troligtvis är långt mycket sämre än vad vi vill tro). I slutändan är "Masters of the Universe: Revelation" en både trogen och nyskapande fortsättning på en klassiker, som till och med tilltalar någon som mig som knappt såg fler än tre avsnitt under barndomen. I mina drömmar hade serien gärna fått vara ännu snyggare animerad och vågat gå ännu längre i brytandet av konventioner, men jag antar att man inte kan få allt.
Den första delen av "Masters of the Universe: Revelation" är tillgänglig på Netflix, medan den andra delen av säsongen dyker upp vid ett senare tillfälle.
| 22 juli 2021 14:50 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Tela - master of the universe, så heter den sk kevin smith uppföljare till 80-tals klassikern, efter första avsnitten som fick 500.000.000 personer bli galna, woke har nått även he-man, aka the death of he-man, finns bara en sak som är bra med denna serie är själva anime, den är fantastiskt snygg gjord, men sedan kommer vi till storyn, oh att män e svaga, män är onda, bara kvinnor e starka, i org serien fanns de både och, men men nej nya hollywood fortsätter med poltiskt korrektiv oh de blir aldrig bra.... varför gå till överdrift. en svag 2a.
När jag såg den första trailern fick det mig så exalterad att jag transporterade tillbaka till min barndom. Annonserna och trailern fick mig att tro att det här var en He Man-show. De ljög.
Vad var det här? Detta är inte He-Man! Jag känner mig helt lurad och bestulen! Jag kan inte ens börja beskriva nivån på bortsett från sveket och respektlösheten mot MOTU-franchisen och dess fans. Animationen var bra och röststkådespelarna ok, men hela handlingen suger getballe och borde bara ha spolats ner i toaletten redan på idéstadiet.
Om du är ett fan av originalet (eller 2002-serien) och hade goda barndomsminnen, så undvik detta skit till varje pris.
Detta var inget mer än dagens kreativt bankrutta, lögner och falska lockande som används för att försöka tjäna pengar på befintliga fans. Kevin Smith lovade oss en serie för oss som älskade den gamla åttitalsserien. Det är fult att ljuga Kevin!
Detta var tänkt att handla om He-Man och hans äventyr. Istället dödas han av och det är Teela som får ordna allt. VARFÖR? !!!
Om du ville göra en show med en stark kvinnlig karaktär hade du She-ra och jag hade gärna hejat på. Jag upprepar Kevin, du hade She-Ra! Du hade kunnat kan göra en serie om henne och vi skulle ha tittat på den med glädje. Men nej! Du var tvungen att förstöra He-Man.
De förstörde He-Man så att de istället kunde fokusera på en mer kvinnlig centrerad historia ... Varför ens kalla det Masters of Universe? .. Gör bara en annan show som handlar om en kvinnlig hjälte (She-Ra tillexempel!)
Vad är ens grejen med den här skiten? Vill de lura en franchises målgrupp genom att utesluta dem och skjuta dem åt sidan för en ny målgrupp som aldrig skulle se denna show i första hand? Detta är en show mer intressaredad av att checka av kryssrutor än att vara underhållande för sin målgrupp.
Hoppas lönechecket var värt det, Kevin Smith. Men vad kan man förvänta sig av någon som sa:
- "Jag har ingen kärlek till He-Man heller, men han har en plats i världen, i serietidningar"
Bara för att senare säga (eller snarare ljuga):
- "När jag var liten såg jag på He-Man när han kom hem från skolan, från 1981 till 1982."
Trots att serien inte ens existerade ännu vid den tiden bara sändes från 1983 och framåt.
Skäms på dig Kevin Smith, skäms på dig för att du producerar skit, skäms dig för att du är en lögnare.. Skäms på dig!
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu