Midnight Mass 2021-

Mike Flanagan har blivit synonym med högkvalitativ skräck. ”The Haunting of Hill House” är den enskilt bästa skräckserien som producerats i modern tid och Flanagans efterföljande Stephen King-produktioner ”Geralds lek” och ”Doctor Sleep” har även dem samma välavvägda blandning av välproducerat drama och krypande skräck. När Flanagan nu släpper ännu en skräckserie för Netflix är förväntningarna höga.

 

Det räcker med att se trailern till ”Midnight Mass” för att förstå att man siktar på samma känsla av eskalerande obehag som i ”Haunting”-serien. Riley Flynn flyttar hem till sin bardomsby, det lilla fiskesamhället Crockett Island, efter att ha tjänat ett fängelsestraff. När han kommer hem börjar saker sakta att förändras. Samhället har fått en ny präst som börjar att förändra kyrkan och när fler och fler otroliga händelser sker börjar religionens roll växa på den isolerade ön. Som det ofta är inom skräckgenren ska den ökade religiösa närvaron leda till oanade konsekvenser för invånarna på ön.

 

Flanagan är sin beprövade skräck-formel trogen. Fokus ligger tidigt på karaktärernas relationer och historia, vilket bygger upp tittarens relation till invånarna på Crockett och därmed gör skräcken mer påtaglig när den väl dyker upp. Man är ju mer rädd att förlora en karaktär man bryr sig om. Men, det blir snabbt tydligt att serien har ett tempoproblem. Det är på tok för få obehagsmoment, till den grad att man nästan börjar undra ifall serien verkligen är en spökhistoria.

 

”The Haunting of Bly Manor” fick utstå liknande kritik. Många menade att det var mer av en kärlekshistoria än en skräckhistoria, och då innehöll den ändå betydligt fler skrämselmoment än ”Midnight Mass”. Kommer man över bristen på rysningar, finns det dock en del intressanta trådar att följa. Starkast är berättelsen om stadens nya sheriff, som är muslim och måste kämpa för att bli en del av samhället som kretsar kring byns kyrka. Samtidigt måste han ta ställning till sonens ökande intresse för kyrkans verksamhet. På andra sidan av det religiösa spektrumet har vi den fromma kvinnan Bev, som kämpar för att ta en större roll i kyrkan och gärna ser ner på alla som inte upprätthåller hennes moraliska standarder.

 

Även om vissa karaktärer är intressanta, och porträtteras av skickliga skådespelare, så finns det lika många historier man hade kunnat vara utan. Framförallt sticker huvudpersonen Riley ut som spektakulärt ointressant. Zach Gilford gestaltar en träig huvudperson, vars inre resa mot ett nyktert liv känns igen från otaliga filmer och serier. Inte minst i Flanagans egna ”The Shining” uppföljare och man undrar hur mycket inspiration han egentligen har tagit från skräckens okrönta kung. ”Midnight Mass” är nämligen även väldigt lik en annan Stephen King berättelse (som jag tyvärr inte kan avslöja utan att röja stora delar av handlingen).  

 

Det är svårt att inte tänka på hur bra serien hade kunnat bli. När skräcken väl gör sig påmind är den riktigt ryslig och när man slipper följa Riley och hans långa ointressanta samtal med sin barndomskärlek (och deras slutsatser om livet som hade kunnat hämtas direkt ur en lyckokaka), finns det även riktigt spännande sidospår att utforska. Men faktum kvarstår att ”Midnight Mass” i bästa fall är ett mediokert drama och i värsta fall en väldigt långsam spökhistoria.