Mildred Pierce 2011
Synopsis
Info
Senaste om serien
När curlingen går för långt
Todd Haynes "Far from Heaven" är en väldigt skicklig melodram med Julianne Moore i huvudrollen. Filmen utspelar sig på 1950-talet och handlar om en hemmafru vars till synes idylliska liv successivt faller samman. Haynes ligger även bakom "Mildred Pierce" som har flera likheter med "Far from Heaven" - de utspelar sig historiskt och är visuella smällkarameller samtidigt som de tar upp frågor som klass, kvinnans ställning i samhället och kärnfamiljen.
"Mildred Pierce" utspelar sig på 1930-talet. Efter att ha kastat ut sin otrogne man, försöker medelklasshemmafrun Mildred hitta ett arbete i depressionernas Kalifornien för att kunna försörja sina döttrar. Hon tar jobb som servitris - ett yrke som hennes knappt tonåriga dotter Veda (Evan Rachel Wood) föraktar med all tydlighet. En kvinna ska bli försörjd av sin man, inte slita på ett skitjobb är Vedas åsikt som själv har många drömmar om framgång och social status. Mildreds slit lönar sig och hon lyckas, tack vare sin talang för pajbakning, att öppna en mindre restaurangkedja. Men trots eller just på grund av sina framgångar åker hon på motstånd från omgivningen där Veda blir en dramatisk katalysator. Det är en tidlös historia som är relevant även idag.
De stora konsekvenserna i samhället efter den enorma börskraschen i USA 1929 med exempelvis hög arbetslöshet är målande för serien där den ekonomiska kontexten hägrar. Den skildrar tidens depression, fattigdom och social status men framförallt handlar den om en mor- och dotter-relation. Medan filmen om Pierce var film noir och hade en gastkramande mordhistoria (påminner en hel del om klassikern "Kvinna utan samvete") fokuserar serien på dramatiken inom karaktärerna. Eftersom det är en melodram är det stora gester och ett högtidligt, känslosamt manus. Om man är ovan vid melodramens struktur kan det ta ett tag innan man kommer in i historien eftersom dialogen stundtals är högtravande á la Dramaten.
Veda beter sig som att hon är med i en pjäs där hon är Djävulen och ständigt spelar ut sin mamma. Hon tror sig vara förmer och tycker att mamman och kvinnorna i sin omgivning saknar klass och ambitioner. Veda är fokuserad på vad hon vill och hur hon ska få det och bryr sig inte om vem hon måste såra för att nå dit. Wood är väldigt bra castad och rollen ska enligt henne själv vara hennes svåraste roll hittills. Jag har länge tyckt att Wood är en av sin generations bästa skådespelare efter filmer som "Tretton", "Down in the Valley", "The Missing" och "The Wrestler" men har kanske ännu inte fått det stora erkännandet. Jag älskar det faktum att hon verkar vara lika udda som många av de karaktärer hon har spelat, alltså udda som att vägra passa in i Hollywood-ramen på hur en kvinna och skådespelerska ska se ut och vara.
Även om Wood verkligen gör en fantastisk insats är det här Winslets serie. Hon har både en sårbarhet och en styrka i sig själv och sitt skådespeleri som gör det lätt att känna för henne i rollen. Hon är hjälten/protagonisten men även offret och har drag som irriterande och irrationell. Mildreds ständiga skuld av inte räcka till som människa och mamma är förkrossande. Den giftiga mor-dotter-relationen är väldigt realistiskt skriven och gestaltad. Mildred har uppfostrat sin dotter som att hon ska slippa kämpa i livet vilket får sina konsekvenser. Serien tar upp curling i sin vidrigaste form där det otacksamma barnet kräver mer och mer medan mamman är förblindad i sin kärlek. Den hängivenhet som Mildred visar sin dotter, oavsett vad hon gör, känns ibland svår att förstå. Relationen påminner lite om den mellan Tilda Swinton och Ezra Miller i otäcka "Vi måste prata om Kevin" även om "Mildred Pierce" inte slutar med massmord...
Trots seriens teman finns det mycket humor, inte minst genom Melissa Leos (alltid bra!) Lucy Gessler som arbetar på restaurangen och fäller dräpande repliker. Hon är oumbärlig för serien och är det stöd som Mildred behöver för att våga gå sin egen väg och förverkliga sina drömmar mot alla odds. Guy Pearce är mycket bra som den sexige och charmige playboyen Monte Beragon och påminner inte så lite om Errol Flynn med sin mustasch. Scenerna när Winslet och Pearce, prydda i solglasögon, bilar till stranden och håret far och flyger av blåsten är ögongodis. "Mildred Pierce" är ett otroligt hantverk och är tidstypisk in i minsta detalj. Likt "Försoning" och "The Changeling", som utspelar sig under samma tid, är den fylld av otroliga miljöer och vackra kostymer men där den vackra ytan bara är en kuliss till att berätta en tankeväckande historia.
Serien är mer trogen den litterära förlagan än vad filmatiseringen är, varken i boken eller serien finns en mordgåta. Serien utspelar sig också under en längre period än filmen (nio år istället för fyra). Stundtals är serien alldeles för långsam vilket gör att den inte alltid är fullt fängslande. Filmen var bättre på att förklara olika saker som varför Mr. Pierce lämnade sin familj (det handlade inte bara om att han träffat en ny kvinna utan också att han hade problem med att Mildred skämde bort deras döttrar, särskilt Veda) och i filmen visades det också tydligare hur det gick till när Veda blev så pass bortskämd.
Men som tidigare nämnt så är filmen och serien väldigt olika och ska inte jämföras mer än nödvändigt. Haynes skulle med både "Far from Heaven" och "Mildred Pierce" tagit historierna lite längre, lite djupare för att det skulle bli en fantastisk upplevelse. Samtidigt är det en välspelad, välgjord och viktig serie som tål att ses flera gånger och imponeras av.