Moon Knight 2022

Som den första Marvel-serien på Disney+ med en helt ny superhjälte i fokus är "Moon Knight" ett välkommet inslag som sticker ut i ett populärkulturellt universum med något urvattnade ansikten och troper - även om det så klart finns många likheter.

 

I serien möter vi Steven Grant (spelad av Oscar Isaac, känd från "Star Wars: The Force Awakens"), en försiktig och något tafatt kille som jobbar i presentbutiken på ett historiskt museum i London. Det låter kanske inte som en riktigt lika spännande protagonist som Tony Stark eller Steve Rogers. Steven lider dock nämligen av dissociativ identitetsstörning, som gör att han har flera personligheter inom sig. En av dessa är den tuffare och mer beslutsamma Marc Spector, som använder sig av krafterna från den egyptiska guden Khonshu för att straffa de som gör ont i världen.

 

Hur pass bra serien skildrar den psykiatriska diagnosen eller den egyptiska mytologin har jag ingen aning om, men det är utan tvekan ett gott recept på en spännande och annorlunda superhjälte-berättelse. Till en början är det nämligen Steven som sitter vid rodret, medan Marc och Konshu (med röst av F. Murray Abraham) mer sitter i baksätet och försöker övertala den fumliga hjälten vad han ska göra. Oscar Isaac är verkligen briljant som de båda och att spela dem mot varandra. Konceptet öppnar även upp för några riktigt häftiga actionsekvenser och några mer känslosamma scener, vilket jag inte kommer gå in på närmare.

 

Som motpol har vi den karismatiska och härligt onda sektledaren Arthur Harrow (spelad av Ethan Hawke), som vill släppa ut den egyptiska gudinnan Ammit från sin fångenskap för att istället döma människor till döden baserat på framtida brott. Han är dessutom den tidigare avataren för Konshu, vilket ger en personlig koppling till våra hjältar. Varje gång han låter sin hesa röst uttala klyschigt onda repliker karaktären är övertygad om är rättfärdiga, ryser jag av välbehag. De tidigare MCU-serierna har saknat en riktigt bra skurk, vilket "Moon Knight" rättar till med råge.

 

Förutom att undersöka huvudkaraktärens psyke bjuder "Moon Knight" på en väldigt äventyrlig resa som för tankarna till gamla matinéfilmer. Skådeplatsen för berättelsen förflyttar sig nämligen ganska snabbt till Kairo i Egypten, där spännande utflykter i öknen och gamla dammiga pyramider tar vid. Det är här serien tar fart på allvar och drar med mig på ett spännande, actionpackat, känslomässigt och mytologiskt äventyr som är en snygg kontrast mot Marvel-filmernas fäbläss för New York och skyskrapor. Det ska även sägas att det här nog är den mest våldsamma och groteska MCU-serien än så länge, med en hel del blod, brutala strider och annat otäckt. De allra minsta Marvel-fansens får kanske gömma sig bakom soffan vid de mest tunga scenerna.

 

Vi får även lära känna Marcs tidigare fru och arkeologen Layla (May Calamawy), som är ett oerhört charmigt tillskott till universumet. Även hon spelar riktigt bra och kommer nog bli en favorit hos många. Det är väldigt intressant att se henne interagera med Steven, som är en snällare och oförstörd version av hennes numera brustna äktenskap.

 

"Moon Knight" lider dock av en del dåliga effekter, precis som flera av de andra tv-serierna. Mycket av det som skapats av en dator ser helt enkelt inte särskilt bra ut. Det här kanske är min personliga men smak, men jag tycker även att dräkten som Moon Knight bär ser rätt töntig ut. Marvel lyckas dessutom aldrig riktigt komma ifrån att avsluta sina berättelser med en bombastisk slutstrid, som visserligen alltid är underhållande på sitt sätt, men de borde kunna hitta på något annat att knyta ihop säcken med vid det här laget. I övrigt är "Moon Knight" en av de bättre tv-serierna som Marvel producerat än så länge, då den lyckas göra något unikt utan att lämna superhjältegenren helt.