Obi-Wan Kenobi 2022

Jedin Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) har efter händelserna i ”Mörkrets hämnd” dragit sig tillbaka till en grotta på Tattooine där han på avstånd vakar över den tioårige Luke Skywalker.

 

När Obi-Wan får höra att Lukes tvilling Leia blivit kidnappad av Flea från Red Hot Chili Peppers (!) tvingas han motvilligt lämna sin isolering. Snart befinner han sig i en katt-och-råttalek med Inkvisitorer som jagar jedier och andra personer med Kraften. Den aggressiva inkvisitorn Reva (Moses Ingram) har ett dunkelt förflutet, och egna motiv att få tag på Obi-Wan.

 

Obi-Wan nås även av den chockerande nyheten att hans vän och lärling Anakin Skywalker (Hayden Christensen), som Obi-Wan trott att han dödade för många år sen, är vid liv. Anakin går nu under namnet Darth Vader, är mer maskin än man, och har blivit mäktigare sen de senast sågs.

 

Att göra den här serien hade från första början distinkta för-delar och nackdelar.

 

Fördel: fans har faktiskt undrat vad Obi-Wan gjorde under alla dessa år mellan ”Mörkrets hämnd” och ”Stjärnornas krig”, det finns ramar men många möjligheter. Dessutom älskade alla Ewan McGregors porträtt av Obi-Wan.

 

Nackdel: det är svårt med spänningen när alla vet hur det slutar för huvudkaraktärerna, och dessutom sker det slutet inte ens i serien.

 

Kanske var det kampen att få ihop det som gjorde att vi fick vänta så länge. Projektet att göra en ”midquel” om Obi-Wan Kenobi tillkännagavs för ungefär fem år sedan, och då skulle det bli en film. Men efter att ”Solo: A Star Wars Story” gick sämre än förväntat omarbetades ”Obi-Wan” till en serie, som i sin tur behövde omarbetas minst en vända till efter att Lucasfilm var missnöjda med manuset.

 

Efter alla turer blev ”Obi-Wan Kenobi” den mest streamade seriepremiär någonsin på Disney+, och den är… helt okej. Medelmåttig. Det var förstås svårt att leva upp till förväntningarna, och serien är betydligt bättre än ”The Book of Boba Fett,” men det är så ojämnt. Det finns saker som är fantastiska, och saker som bara händer.

 

En stor del av handlingen kretsa kring unga prinsessan Leia. Ett rimligt sätt att tvinga Obi-Wan att lämna sin grotta. Det är inte det att Vivien Lyra Blair är en dålig skådespelerska, jag köper att hon växer upp till den Leia vi är vana vid, och ett par scener mellan henne och Ewan McGregor som är väldigt fina. Men det ändrar tonen, och barn blir lätt väldigt irriterande väldigt snabbt.

 

Inkvisitorn Reva har en intressant berättelse, och karaktären har fått oproportionellt mycket hat. Ingram är lysande i mer lågmälda scener, men har en tendens att ta i aningen för mycket. Hur det här har lett till att skådespelerskan Moses Ingram fått en enorm mängd rasistisk och sexistiskt hat är ogripbart och fruktansvärt och jag hatar att det händer gång på gång. Kan det här communityt bara bete sig, tack.

 

Seriens behållning är förstås den komplicerade relationen mellan Obi-Wan och Anakin/Darth Vader. Det finns en spänning mellan dem – även när de är på olika platser – som drar med en in, och när de är på samma plats slår det gnistor om både av deras personkemi och om deras lasersvärd. Ewan McGregor är även så bra på att agera utan att säga ett ord, vilket är tur för hans ansikte är det som är synligt.

 

Seriens bästa scen är en tillbakablick med de två som gjorts utan tekniken Lucasfilm tidigare använt för att få skådespelare att se yngre ut (senast använt på Luke i ”The Book of Boba Fett”.) Det blir märkligt eftersom skådespelarna uppenbart är markant äldre än rollerna de spelar, men samtidigt är jag tacksam att min favoritscen inte hamnade i the uncanny valley.

 

I regissörsstolen sitter, efter några turer, Deborah Chow som redan är bekant för Star Wars-fans då hon gjort två avsnitt av ”The Mandalorian”. Jag tyckte mycket om de djupdykningar hon gjorde i den mandaloriska kulturen. Att ha en och samma regissör för alla avsnitt håller ihop serien visuellt på ett sätt jag tycker att de andra Star Wars-serierna har kämpat lite med. Chow lyckas bra att porträtten av Obi-Wan och Anakin, vilket är det viktigaste. Hon har även en talang för actionscener, striderna är nästan alltid både snygga och spännande, miljöerna vackra.

 

Tyvärr kämpar Chow – och/eller manusförfattarna – med övergångar, för det finns det många tillfällen då karaktärer bara kommer undan på orimliga sätt. Det finns även en mängd hål i handlingen, kanske framför allt att Leias meddelande till Obi-Wan i "Stjärnornas krig" får det att låta som att de inte känner varandra.

 

Trots att det finns mycket bra i serien finns det mycket som känns överflödigt. Kanske hade en film varit det optimala formatet ändå. Kanske hade det funkat bättre om man klippt ner till 3-4 avsnitt, för serien släpar fötterna efter sig. Vissa avsnitt är värre än andra – det femte hade jag till exempel inte ändrat alls! - men scener pågår för längre, tråkiga bihandlingar och karaktärer, tröttsam fanservice … mycket som kunnat trimmats bort för en bättre slutprodukt.

 

Det finns även en känsla av att de olika delarna av handlingen, fast de på pappret passar bra ihop, inte smälter ihop till en tillfredsställande helhet. Det finns så bra beståndsdelar, det är frustrerande nära… men i slutändan är ”Obi-Wan Kenobi” medelmåttig med otroliga höjdpunkter. Absolut sevärd, men inte nära att uppnå sin fulla potential.