Ondskan 2023-

När jag läste boken "Ondskan" av Jan Guillou och såg filmatiseringen någon gång under högstadiet gjorde den starka intryck på mig med sin mörka skildring av en internatskola på 50-talet. Även om jag inte tagit del av berättelsen sedan dess, är det vissa scener som har etsat sig fast i minnet – även 20 år senare.

 

Nu har regissören Erik Leijonborg ("Tusenbröder", "Tjockare än vatten" och "Maria Wern"-filmerna) tagit sig an den svenska moderna klassikern som tv-serie, som utan tvekan förvältar den gripande berättelsen väl. Serien kretsar kring den i studierna lovande studenten 16-årige Erik Ponti (Isac Calmroth), som skickas till internatskolan Stjernsberg då han har svårt att hålla sig borta från slagsmål och andra dumheter. Dessutom har han det inte särskilt bra hemma, då hans fruktansvärda far (spelad av Gustaf Skarsgård) misshandlar honom både fysiskt och psykiskt så ofta han kan.

 

På den anrika internatskolan visar det sig att våldet inte är långt borta, då "kamratuppfostran" råder. Det innebär att sistaårseleverna får bestraffa andra elever med våld och maktspel så fort någon gör något som anses vara fel. I spetsen ser vi Christian Fandango Sundgren som Otto Silverhielm (spelad av Gustaf Skarsgård i filmen från 2003), en rejäl översittare som verkar njuta av sin makt och missar ingen chans att utöva den – framförallt mot den nya rebelliska eleven Erik som trotsar systemet. Samtidigt lockar en förbjuden kärlek till köksflickan Marja (Thea Sofie Loch Naess), som har fått en större roll än tidigare.

 

Det är precis som tidigare en riktigt stark och dramatisk skildring av skolan och de hierarkier som ibland råder mellan eleverna. Det hela lyfts av en skådespelarensemble som verkligen övertygar (förutom möjligtvis en överspelad Gustaf Skarsgård), välartikulerat språk och snygga 50-talskostymer och miljöer samt en tät stämning som genomsyrar hela produktionen.

 

Isac Calmroth gör den mångsidiga rollen Erik Ponti väldigt väl, en karaktär som döljer många fina sidor bakom det hårda och kaxiga yttret. Samspelet mellan honom och hans ärkefiende Otto Silverhielm fullkomligt kokar av spänning, lika starkt som kärlekshistorien med Marja övertygar.

 

Jag är dock inte helt såld på berättarrösten, som med ganska enkla ord pratar om godhet och ondska – som om tittaren inte förstår budskapet berättelsen försöker förmedla på egen hand. Thea Sofie Loch Naess som gör den är det inget fel på och det är absolut träffsäkert ibland, men oftast blir det en aning övertydligt berättat. 

 

Det är inte heller något större fel på fotot, mer än att det blir ganska uttjatat och tråkigt i längden då den till mesta del utspelar sig i samma lektionsalar och skolområden. Serien använder även tidstypisk rock'n'roll-musik, som ofta används i scener där det inte riktigt passar. 

 

Nya "Ondskan" är en träffsäker tolkning av en romanklassiker, som jag säkert tror kommer gå minst lika varmt på skolorna som den tidigare filmatiseringen. Allt är inte perfekt och det finns vissa aspekter av serien som skaver, men i slutändan blir jag minst lika gripen som för tjugo år sedan.