Ray Donovan 2013-2019
Synopsis
Kriminaldramaserie om fixaren Ray Donovan - mannen som kan få allas problem att försvinna i Los Angeles... utom de som skapas av hans egen familj.
Info
Originaltitel
Ray Donovan
Seriepremiär
30 juni 2013
Antal säsonger
7
Antal avsnitt
74
Avsnittslängd
Språk
Engelska
Land
USA
SÄSONG
1
2
3
4
5
6
7
SÄSONG
1
SÄSONG
2
SÄSONG
3
SÄSONG
4
SÄSONG
5
SÄSONG
6
SÄSONG
7
01
The Bag or the Bat
2013-07-01
02
A Mouth is a Mouth
2013-07-08
03
Twerk
2013-07-15
04
Black Cadillac
2013-07-22
05
The Golem
2013-07-29
06
Housewarming
2013-08-05
07
New Birthday
2013-08-12
08
Bridget
2013-08-19
09
Road Trip
2013-08-26
10
Fite Nite
2013-09-09
11
Bucky Fuckin' Dent
2013-09-16
12
Same Exactly
2013-09-23
Iskalla familjeband i glödheta Los Angeles
Det är något speciellt med serier och filmer som utspelar sig i Los Angeles, jag tycker nämligen det mer ofta än sällan skapas en sådan härlig atmosfär. Här är "Ray Donovan" inget undantag och att serien dessutom fullständigt överösts med riktigt gedigna skådespelare skadar knappast. Välkomna hem till The Donovans!
"Ray Donovan" utspelar sig i Los Angeles, men titelfiguren själv härstammar faktiskt inte från L.A. utan från södra Boston. Ray (Liev Schreiber) och hans familj har dessutom irländskt påbrå. Detta bildar givetvis en slags kontrast sett till seriens övriga karaktärer. Det blir nämligen ganska så snart rätt märkbart att folk från Boston skiljer sig en hel del från de mer avslappnade L.A.-borna.
Nu är visserligen Ray Donovan en kille som möjligtvis är lite extra spänd och het i humöret, för att inte tala om vissa av hans familjemedlemmar, men ändå, skillnaderna finns där. Vad jag vill ha sagt med detta är att det är alltid kul då sådana här små detaljer blir märkbara, då har man lyckats förmedla något.
Vidare arbetar Ray Donovan för en mäktig advokatfirma kallad Goldman & Drexler och just denna advokatfirma skiljer väl sig "aningen" från de mer sedvanliga advokatfirmorna vi annars är så vana att se. Detta för att uttrycka det hela milt. Hos Goldman & Drexler handlar det nämligen minst lika mycket om mutor, hot och andra smått olagliga aktiviter, som det kretsar kring mer allvardagliga advokatuppdrag.
Vidare arbetar Ray Donovan för en mäktig advokatfirma kallad Goldman & Drexler och just denna advokatfirma skiljer väl sig "aningen" från de mer sedvanliga advokatfirmorna vi annars är så vana att se. Detta för att uttrycka det hela milt. Hos Goldman & Drexler handlar det nämligen minst lika mycket om mutor, hot och andra smått olagliga aktiviter, som det kretsar kring mer allvardagliga advokatuppdrag.
Ray Donovan är mycket riktigt inte heller någon advokat, han är däremot anställd som en slags medlare, eller "fixer" som det så ofta benämns i själva serien. Det dröjer inte speciellt lång tid förrän vi som tittare får reda på att arbetet som en "fixer" kan innebära väldigt mycket. Inte allt för sällan tar Ray med ett baseballträ på sina uppdrag, ja och han har inga planer på att spela baseball om vi säger så.
"Ray Donovan" handlar dock om så mycket mer än om livet som anställd hos Goldman & Drexler, även ifall mycket av dramatiken utspelar sig via dem. Men jag kan lova att det skapas minst lika mycket dramatik, om inte mer, på hemmafronten. Ironiskt nog måste man väl ändå tillägga. Är man en sådan pass smidig och skarpsynt fixer som Donovan borde man väl även ha råkoll där hemma? Inte med den här familjen, glöm det. Ni förstår, The Donovans är liksom inte som vilken familj som helst.
Här kommer vi då in på en annan del i serien, själva familjekrönikan skulle man nästan kunna säga. För det första är hans förhållande med sin fru Abby (Paula Malcomson) inte det bästa, mycket på grund av just Rays kontroversiella arbete. Hans båda barn, Bridget och Connor, börjar växa upp och även de har väl smått anat att allt inte står riktigt rätt till.
"Ray Donovan" handlar dock om så mycket mer än om livet som anställd hos Goldman & Drexler, även ifall mycket av dramatiken utspelar sig via dem. Men jag kan lova att det skapas minst lika mycket dramatik, om inte mer, på hemmafronten. Ironiskt nog måste man väl ändå tillägga. Är man en sådan pass smidig och skarpsynt fixer som Donovan borde man väl även ha råkoll där hemma? Inte med den här familjen, glöm det. Ni förstår, The Donovans är liksom inte som vilken familj som helst.
Här kommer vi då in på en annan del i serien, själva familjekrönikan skulle man nästan kunna säga. För det första är hans förhållande med sin fru Abby (Paula Malcomson) inte det bästa, mycket på grund av just Rays kontroversiella arbete. Hans båda barn, Bridget och Connor, börjar växa upp och även de har väl smått anat att allt inte står riktigt rätt till.
Sedan har Ray en bunt med bröder, närmare bestämt tre stycken och dessa herrar är inga duvungar. Rays storebror heter Terry (Eddie Marsan) och är en före detta boxare som numer lider av Parkinsons. Hans lillebror Brendan "Bunchy" (Dash Mihok) är alkoholist och påstår dessutom att han tappat sexaptiten. Slutligen har vi Rays yngre halvbrorsa Daryll (Pooch Hall) som är en professionell boxare. Daryll tränas för övrigt av Terry, fast inte helt utan komplikationer givetvis. Dessa bröder är som en hop besvärliga klienter för stackars Ray, som trots sitt hårda jobb förmodligen längtar ut i arbetslivet mer ofta än sällan. Som om detta inte vore nog har vi även Mickey Donovan (Jon Voight), Rays far, som plötsligt blir utsläppt från fängelset. Förhållandet mellan Ray och Mickey är och har väl aldrig varit, något vidare värst bra. Här bäddas det naturligtvis för än mer dramatik och spänningar.
Som ni kanske märker finns det väldigt mycket att berätta om "Ray Donovan" och då har jag faktiskt endast snuddat vid ytan vid det här laget. Det är en mycket bred serie med en hejdundrandes massa karaktärer. Alla spelar dock en viktigt roll, de finns inte där som endast någon slags utfyllnad. Ni behöver heller inte vara oroliga för att det blir rörigt, skaparen Ann Biderman ("Southland" & "NYPD Blue") vet hur man berättar en historia (eller gärna flera stycken samtidigt) och om hur man handskas med karaktärer. Det här är en riktigt, riktigt välskriven serie och med ett karaktärsgalleri att dö för, nej jag överdriver inte här.
Något annat som är mycket imponerande är rollistan i "Ray Donovan". Liev Schreiber är helt klockren som den rake, hårde men ändå rättvise Ray, jag tror han aldrig varit bättre om jag ska vara ärlig. Paula Malcomson som hans fru lämnar också ett mycket starkt intryck, en ny bekantskap för undertecknad, mycket trevligt. Eddie Marsan, ja han är alltid bra, rollen i "Ray Donovan" är absolut inget undantag. Sedan har vi självklart legendaren Jon Voight, vilken underbar skådespelare. Det var längesedan jag såg Voight i sådan här högform och vilken pondus. Det är faktiskt inte sällan Voight med sin Mickey stjäl hela showen. Ett alldeles underbart munläder och fullständigt skamlös.
Som grädde på moset har serien även ärats med en hel del smått underbara gästskådisar. Här kan bland andra nämnas James Woods, Rosanna Arquette, Hank Azaria, Ann-Margret, Katie Holmes, Ian McShane, Ted Levine, Lisa Bonet och Elliot Gould. Den sistnämnde är dessutom egentligen så mycket mer än bara en gästskådis. Fantastiskt, jag kan inte säga annat.
För att sammanfatta det hela mycket kort tar "Ray Donovan" sig an en hel del genrer, med andra ord är det som sagt en ganska så bred serie. Här finns familjedramatik, spänning, humor, action samt vanlig ren och skär underhållning. Allt detta är dessutom riktigt snyggt förpackat i en mycket välskriven och välspelad tv-serie. Alla bör ge denna en chans, japp, alla!
Som ni kanske märker finns det väldigt mycket att berätta om "Ray Donovan" och då har jag faktiskt endast snuddat vid ytan vid det här laget. Det är en mycket bred serie med en hejdundrandes massa karaktärer. Alla spelar dock en viktigt roll, de finns inte där som endast någon slags utfyllnad. Ni behöver heller inte vara oroliga för att det blir rörigt, skaparen Ann Biderman ("Southland" & "NYPD Blue") vet hur man berättar en historia (eller gärna flera stycken samtidigt) och om hur man handskas med karaktärer. Det här är en riktigt, riktigt välskriven serie och med ett karaktärsgalleri att dö för, nej jag överdriver inte här.
Något annat som är mycket imponerande är rollistan i "Ray Donovan". Liev Schreiber är helt klockren som den rake, hårde men ändå rättvise Ray, jag tror han aldrig varit bättre om jag ska vara ärlig. Paula Malcomson som hans fru lämnar också ett mycket starkt intryck, en ny bekantskap för undertecknad, mycket trevligt. Eddie Marsan, ja han är alltid bra, rollen i "Ray Donovan" är absolut inget undantag. Sedan har vi självklart legendaren Jon Voight, vilken underbar skådespelare. Det var längesedan jag såg Voight i sådan här högform och vilken pondus. Det är faktiskt inte sällan Voight med sin Mickey stjäl hela showen. Ett alldeles underbart munläder och fullständigt skamlös.
Som grädde på moset har serien även ärats med en hel del smått underbara gästskådisar. Här kan bland andra nämnas James Woods, Rosanna Arquette, Hank Azaria, Ann-Margret, Katie Holmes, Ian McShane, Ted Levine, Lisa Bonet och Elliot Gould. Den sistnämnde är dessutom egentligen så mycket mer än bara en gästskådis. Fantastiskt, jag kan inte säga annat.
För att sammanfatta det hela mycket kort tar "Ray Donovan" sig an en hel del genrer, med andra ord är det som sagt en ganska så bred serie. Här finns familjedramatik, spänning, humor, action samt vanlig ren och skär underhållning. Allt detta är dessutom riktigt snyggt förpackat i en mycket välskriven och välspelad tv-serie. Alla bör ge denna en chans, japp, alla!
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Alltså jag vet inte. Jag har inte lyckats fastna för serien såg första säsongen men nej tyckte den bara verkade konstig, och ena kraktären är konstigare än den andra. Det är som om det har suttit en författare för varje karaktär i serien och de har sins emällan haft en tävling vem som kan skriva den mest skruvade karaktären.
Missförstå mig rätt. Skådespelarna gör ju fantastiska prestationer, för att spela dessa konstiga typer kan inte vara lätt 😂🤪
Men jag fick inget grep om serien och var för stundtals för skruvat.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu