Rome 2005-2007
Synopsis
Info
Detta kunde ha blivit ett mästerverk
HBO har tvingats att göra en del riktigt sorgliga nedläggningar av TV-serier genom åren. Själv håller jag "Deadwood" som den nedläggning vilken gjorde absolut ondast, enligt rykten håller HBO med mig i just detta fall. En annan serie som bör nämnas är "Carnivale", men sedan har vi då just "Rome". Nu fick vi tittare lyckligtvist ett hyggligt slut, visst fanns det mycket där som lämnades öppet, men vi dumpades tack och lov inte av med en enda stor cliffhanger.
"Rome" var en samproduktion med brittiska BBC och italienska RAI så för själva nedläggandet av serien ska man icke endast beskylla HBO. Förutom extremt höga kostnader - vi får tänka på att "Rome" hade premiär för snart tio år sedan och då var det ett helt annat TV-klimat än vad det är idag - så handlade det även mycket om avtal samt rättigheter hit och dit mellan de olika kanalerna. Man skulle kunna dra till med det gamla ordspråket "Ju fler kockar, desto sämre soppa", men "Rome" var definitivt ingen dålig soppa, absolut inte i dess första säsong och ibland krävs det onekligen en hel del kockar ifall man ska lyckas där i köket. För att tala med ett tydligare språk; ibland behövs det helt enkelt fler än ett bolag som hostar upp med cash.
En väldig produktion som "Rome" var också helt klart en sådan där TV-serie som krävde just massor av cash, annars hade den inte fungerat, den hade inte blivit bra. Dessutom spelades serien in i olika delar av världen, främst i just Italien och därför var ett samarbete med exempelvis RAI mer eller mindre undvikligt. Ni som har sett "Rome" förstår nog vad jag talar om här, men för er som inte har sett den kan jag berätta att serien sannerligen var mäktig. Detaljerna var så pass imponerande att jag skulle kunna dra likheter med vilken storfilm i genren som helst, "Gladiator" bara för att nämna en. Fotot var fantastiskt, musiken samt striderna storslagna och så gott som varendaste gränd, kvarter och gatusten kändes autentisk och äkta. För att inte tala om all fullständigt bedårande rekvisita; rustningar, vapen, kläder, möbler, konst, you name it, allt verkligen sprudlade av genomtänkt och omtänksam genuinitet. Det finns få TV-serier, väldigt få, som liksom "Rome" visar på en sådan hängivenhet, kärlek och respekt till den tidsera serien ifråga utspelar sig i, tro mig.
"Rome" börjar sin berättelse år 52 f.Kr. i just staden Rom när Julius Caesar just återvänt hem från sina storslagna och minst sagt segerrika krigståg borta i Gallien. Främst får vi dock följa de båda soldaterna Titus Pullo (Ray Stevenson) och Lucius Vorenus (Kevin McKidd) samt deras familjer, bekanta, rivaler, liv och öden. Titus - vilken vid seriens början är legionär vid den 13:e legionen under centurionen och blivande nära kamraten Lucius - framställs som en mycket lojal och generös man. Titus har dock samtidigt lite av en rövares moral, han har nämligen en enorm faiblesse för strid, vin, kvinnor och kan nog i många fall kan klassas som både smått galen och brutal. Hans befäl Lucius är å andra sidan mer den tänkande, återhållsamme och beräknande mannen och deras vänskap skapas inte direkt över en glad kväll på krogen. Nej, deras kamratskap bildas under mycket våldsammare och mer komplicerade omständigheter än så.
Serien kretsar kring många stora samt välkända och historiska händelser kring just Rom. Bland annat skildrar den början av den romerska republikens sammanbrott och fall där klasskamper mellan plebejer och patricier spelar en stor och avgörande roll. Den eländiga fattigdomen får sig verkligen ett ansikte och klyftorna mellan de korrumperade politikerna och invånarna återspeglas mycket väl, men utan att för den sakens skull bli för övertydliga och sliskiga. Det var hårda och brutala tider och det känns verkligen då man tittar på "Rome". Många sidohistorier vävs så klart in, men mycket som händer och sker i serien är faktiskt historiskt korrekt. Här har man nämligen låtit det mesta av det fiktiva kliva åt sidan för att istället ge plats åt en, i alla fall hyggligt, verklig bild av vad som verkligen skedde under dessa hårda och blodiga tider. Det blir dock inte mindre dramatiskt för det, snarare tvärtom.
Förutom att vara en mycket snygg, detaljerad och välregisserad produktion bjuder även "Rome" på riktigt starka skådespelarinsatser. Här vill jag främst framhäva den nordirländske Stevenson som gör rollen som Titus med bravur. Detta är förmodligen hans bästa roll någonsin och jag ser honom gärna i mer sådana här seriösa roller. Även kollegan tillika skotten McKidd gör en stark insats som Lucius - för honom har det dock inte gått lika bra där ute i nöjesbranschen. Sedan vill jag självklart nämna Ciarán Hinds som gör en av de absolut bästa Caesartolkningar jag fått äran att uppleva, fanstastiskt, vilken pondus och vilken träffsäkerhet. Polly Walker som Caesars systerdotter Atia Balba förtjänar också ett omnämnande, hon blev också mycket riktigt nominerad till en Golden Globe för sin insats (dessvärre som vann hon inte). James Purefoy som Marcus Antonius, Tobias Menzies som Marcus Junius Brutus, ja listan kan göras väldigt lång. Faktum är att det inte fanns ett enda svagt kort vad det gäller skådespelarsidan i "Rome".
Efter så mycket lovord, hade "Rome" några svagheter överhuvudtaget? Dessvärre hade den ju det, förutom det något abrupta slutet vilket jag nämnde i början, tappade serien en hel del av dess magi som den tidigare så skickligt byggt upp, i dess andra säsong. Missförstå mig inte, den första säsongen var inne och nosade på ett toppbetyg, synd bara att det inte höll hela vägen ut. Den andra säsongen såg till ytan lika fantastisk ut och den började faktiskt riktigt starkt. Sedan började man dock att tidshoppa mellan avsnitten något alldeles förskräckligt. Som tittare tappade man, tillsammans med serien, lätt fokus och själva historieberättandet kändes inte längre lika tajt och engagerande.
Dessa tidshopp innefattade emellanåt flera år, där många stora och viktiga händelser utelämnades, så det kanske inte var så konstigt att man som tittare ibland satt där något förvirrad. Kort sagt var den andra säsongen stressad, så även själva slutet. Detta var naturligtvis ett resultat av att man inte längre hade råd att fortsätta med serien, man tvingade nämligen in två tilltänkta säsongers handling och händelser i en säsong och på så vis blev oundvikligen serien lidande.
I många år snurrade rykten kring en avslutande film kring "Rome", men någonstans där i början av 10-talet mer eller mindre dödades både ryktena och planerna. En del år hade gått sedan "Rome" lades ned och bolagen kände väl att serien kallnat och ville helt enkelt inte längre satsa några pengar på det hela. Synd och skam.
Det var inte det enklaste att betygsätta den här serien, den första säsongen var verkligen helt fenomenal och visst fanns det bitar även i den andra säsongen som höll hög klass och kvalitet. Jag var länge inne på att ge den en trea, men jag kan bara inte bortse från den första säsongens briljans så därför hoppade jag upp ännu ett steg på betygskalan. Ni får väl kalla denna fyra skakig om ni så vill, men jag tycker ändå att "Rome", trots dess stressade andra säsong och trots dess minst lika stressade samt halvöppna slut, förtjänar en fyra.
"I am a son of Hades! I fuck Concord up the ass!" - Lucius Vorenus