Sanningen 2023-

Författaren Camilla Ahlgren, som skrivit serien ”Bron”, har skrivit manuset även till detta. Mycket är nytt och annorlunda, medan annat som den grådaskigt olycksbådande stämningen, känns delvis bekant. Det finns ett kargt skimmer över bilderna, vars ton speglar de många sorgerna som finns och lurar lite varstans under ytan. 

 

Iris (Sofia Helin) är en polis bosatt i Stockholm, som på grund av en personlig tragedi flyttar till Ystad och in i sin systers hus. Där börjar hon genast arbeta som chef över roteln för kalla fall. Inte långt efter hennes ankomst hittas ett skelett i skogen, som tros vara kvarlevorna av en ung kille som 18 år tidigare mystiskt försvunnit. Detta drar igång flera händelsekedjor, som omkullkastar många av de inblandade människornas liv. Men vad är egentligen sanningen? Och kommer den någonsin komma fram? 

 

”Sanningen” handlar om förlust, sorg och känslor av skuld, men är också en serie om sökandet efter svar i toviga nät av lögner och bortförklaringar. I centrum har vi alltså Iris som parallellt med det potentiella mordfallet som hon kastats in i, ska försöka försonas med sin älskade Patriks hastiga och våldsamma död. 

 

Sofia Helin är Iris och Hedda Stiernstedt hennes syster Kattis. Systerskapet innehåller en hel del friktion, men fungerar samtidigt som ett ankare i Iris annars rätt rotlösa tillvaro.

 

Det finns likheter mellan henne och Helins karaktär Saga från ”Bron”, och även om Iris inte nödvändigtvis har någon diagnos på spektrat, så är hon känslomässigt rätt avstubbad med uppenbara tillitsproblem och en förståelig ilska som fjärmar henne från andra. Helin är fenomenal på att uttrycka denna ambivalenta palett av apatiska och småaggressiva uttryck och lyckas samtidigt ge den bitvis rätt osympatiska Iris en mänsklighet som går genom rutan.

 

Stiernstedt är bra hon med, men hade gärna fått vara med mycket mer. Ett hopp om fler säsonger gror tidigt i mig, så jag ser med förväntan fram emot en eventuell utveckling av hennes karaktär.

 

Serien har bara sex avsnitt, och även om det är en behaglig längd, som inbjuder till sträcktittning, så hade jag önskat mig ytterligare ett par. Mest för att få lite mer komplexitet och djup i några bifigurer som känns relativt ensidiga. Det är dock små invändningar till en överlag mångfacetterad och välberättad historia.

 

”Sanningen” är i slutändan inte den mest storslagna upplevelsen på tv just nu. Men den är riktigt bra och spännande, med högt tempo och flera oförutsägbara turer som engagerar. Jag önskar innerligt att det blir fler säsonger, för trots att denna första inte håller samma kvalitet som ”Bron”, så finns gott om potential om att serien framöver kommer göra det.