Seven Seconds 2018

Jag skulle vilja slå på den väldiga trumman direkt och påstå att "Seven Seconds" är Netflix absolut bästa egenproducerade tv-serie hittills. Tokhyllade serier som "House of Cards" och "Orange is the new Black" i all ära, men "Seven Seconds" rår de helt enkelt inte på, inte i mina ögon. Detta kanske låter stort, men det är det också; "Seven Seconds" är både enorm och dessutom blytung!

 

I "Seven Seconds" kastas vi direkt in i händelsernas centrum. Genom en snö- och vindpinad park strax utanför Jersey City får vi följa en stressad polisrookie vid namn Peter Jablonski (Beau Knapp) farandes fram i sin bil. Hans gravida fru Marie (Michelle Veintimilla) har förts till sjukhus för akuta blödningar. Detta är dessutom inte första gången paret haft komplikationer i samband med en förlossning; ett år tidigare förlorade de båda nämligen ett barn som föddes för tidigt. Det snöar, sikten är dålig och i endast några sekunder tittar Jablonski ned på sin mobil. I samma ögonblick kommer den unge Brenton Butler i full fart på sin cykel och korsar vägen alldeles framför honom.

 

Både mannen och pojken är chanslösa att förhindra en stundande tragedi. Butler kastas livlös i diket och Jablonski sitter i chocktillstånd och bara stirrar; katastrofen är ett faktum.

 

Han gör dock valet att ringa efter sina tre poliskollegor som han delar områdets drogbevakning med. Dessa fyra snutar jobbar i en rätt så sammansvetsad grupp där alltså Jablonski är det senaste tillskottet. Gruppen är dock allt annat än idealiska och rumsrena då de är både mutade och grovt korrumperade. Gruppens ledare, Mike DiAngelo (David Lyons), tar genast det ödesdigra beslutet att de ska sopa igen spåren och helt sonika låta den söndertrasade pojken ligga kvar i diket. DiAngelo förstärker sitt resonemang med att betona att pojken är svart och förmodligen ändå är "bara ännu en langare". 

 

Det absolut värsta med det här beslutet är att ifall de inte lämnat kvar pojken Butler skulle han förmodligen ha överlevt olyckan då det strax därefter visar sig att han fortfarande var vid liv. Inte direkt uppe och hoppade, men vid liv...

 

"Seven Seconds" följer alltså händelserna efter denna smitningsolycka och allt vad den innebär för både nära och kära, men även för hela samhället. Vi som tittare får inte endast följa dessa fyra korrumperade poliser och deras öden. Vi presenteras även för den döde pojkens familj, bland annat mamman Latrice (Regina King) och Isaiah Butler (Russell Hornsby), som efter "olyckan" fullständigt tappar greppet och faller i spillror. I ett annat spår får vi följa utredarna av fallet där den hängivne polisen Joe "Fish" Rinaldi (Michael Mosley) och den problemfyllde åklagaren KJ Harper (Clare-Hope Ashitey) gör allt för att sätta dit de skyldiga, även om de till synes har i stort sett hela poliskåren mot sig.

 

Som jag nämnde tar "Seven Seconds" upp många aspekter, inte minst rasism. Sina många trådar till trots lyckas dock serien ändå väva dem samman på ett både omvälvande, skickligt och jordnära sätt.

 

Trots seriens innehåll blir det aldrig krystat eller "in-your-face", det är trovärdigt från den första bildrutan till den sista. Dessutom är det oerhört engagerande, för att inte säga relativt aktuellt då man mycket enkelt kan dra paralleller till verklighetens händelser i Ferguson, Missouri i och med polisskjutningarna där.

 

I "Seven Seconds" finns heller inga utfyllnadsavsnitt eller onödiga karaktärer. Här spelar allt och alla en stor och betydande roll; allt och alla har ett syfte, en mening. Inte minst karaktärerna, som känns som om de vore hämtade direkt från verkligheten, här talar vi om ett karaktärsgalleri att dö för. Detsamma kan sägas om skådespelarna som samtliga levererar på absoluta toppnivå. Här finns dock inga flashiga affischnamn, inga megastjärnor eller Hollywood-legender. Men vad tusan gör det då denna blytunga ensamble levererar som en liten armé av Marlon Brandos?

 

Att man i media valt att nämna dramaserien "American Crime" (som mycket tragiskt lades ned ifjol efter tre fantastiska säsonger) i samma andetag som "Seven Seconds" är definitivt ingen slump. Här finns många likheter. På många sätt tycker jag faktiskt "Seven Seconds" är en slags andlig fjärde säsong av "American Crime". "Seven Seconds" bär dock drag av fler serier, bland annat "The Wire" och inte minst "The Shield". Inga lättviktare direkt och missförstå mig nu inte; "Seven Seconds" plagierar inte från dessa serier, den andas dock av samma luft och just därför får den också sitta i samma jäkla finrum!

 

Med detta sagt finns det alltså inte något annat betyg än toppbetyget att tilldela denna briljanta skapelse!